Tack för alla roliga och trevliga kommentarer!Inte hade jag en aning om att så många skulle in och titta på min blogg. Och kul att ni vill säga nåt till mig också!!!Ni ska veta att även om jag inte svarar tillbaka jämt, så sitter jag här och nickar och flinar och garvar och myser åt alla klokheter och galenskaper som svaras! ;-)Nu ska vi snart avsluta året med en special-meny. Herrn (Norpan) och jag har rensat kylen & frysen och hittat:rabarber, kantareller, julost, ananas, turkisk yoghurt, 2 ägg och ett paket överblivna kräftor ...Så här lagas nu mat i flygande fläng. Menyn för två blir som följer:Kantarell&ost&lök-pajTinade kräftor naturellaRabarberglass med ingefärasmak och ananasskivorTill detta en flaska vitt vin.Och senare ikväll kaffe, en bit chokladtårta (tredje dagen den får vara med) med grädde.Jajamen! Lyx i all enkelhet. Ha nu ett gott slut på året ni alla läsare & bloggare!Och så önskar vi från Fru Fundersamhuset:Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Rondellhundar i hela landet, kulturministrar & tevelicenser, tryckfrihetsmål, bönder och bimbobrudar i teve, och så den borgerliga regeringens beslut om att gratisinträdet på museerna är slut i och med nästa år ....

Vad var egentligen det viktigaste?

Ibland blir jag så trött på alla uppmaningar - av läkare, FK, stresspedagoger & vänner. Överallt på bloggar, i veckotidningar, kvällstidningar & böcker skrivs det om hur man ska göra för att bli glad och frisk och få ett bra liv. Jag kan själv känna hur jag försöker ... och sedan blir beskäftig i mina glada tillrop till andra om hur man ska göra .... Utan övertygelse i hjärtat.

Men så plötsligt hittade jag en bok som kändes helt rätt.
Inget hokus-pokus. Inget missionerande. Bara precis rätt nivå och tilltal som passar mig just där jag är NU.

Boken heter Sluta kämpa - börja leva! och är skriven av Sanna Ehdin. Jag har lånat den och läser för fullt. Dessutom har jag använt mitt presentkort på Bokus, som jag fick av ena dottern & hennes familj i julklapp, till att beställa boken. För jag vill ha den kvar!

Det är en sån där bok som jag kan få styrka och kraft av. Boken handlar om att hitta meningen med livet för mig själv och ingen annans skull. Inte leva som medberoende utan hitta sin egen sanning. Men inte stressa genom att SÖKA så mycket, utan ta det lugnt och VARA så kommer meningen att visa sig ... Det låter kanske flummigt om man rycker det ur sitt sammanhang, men Sanna Ehdin lyckas skriva om det på ett sätt så att det blir självklart ... Jag tror på henne!


Sanna Edin skriver på ett ställe i boken:
Njut av det du har, det är vägen till lyckan

Summering av året 2006, ur Fru Fundersams perspektiv:

* Ett år som har varit upp och ner. Förväntan har vänts till uppgivenhet men så har livsglädjen kommit tillbaka igen.

* Det mest underbara: tre små barnbarn! Vilken LYCKA att få följa tre helt nya liv!!

* Jag har börjat blogga :-)

* Det finns en känsla i magen att jag kommit in på rätt väg

* Fru Fundersam-huset har blivit trivsamt: de första och största renoveringsfaserna (-fasorna) är över!

Inte så pjåkigt!

Apropå andra bloggares månatliga räkningsbestyr ...

Jag ska erkänna något:
Jag betalar inga räkningar längre.

Eller rättare sagt, jag befattar mig inte med sådana tingestar längre. Det är den käre herrn som får tampas med dem, nuförtiden. Så ojämlikt har vi det ...

Det kanske kräver en förklaring:
För fyra år sedan jobbade jag med att sälja tjänster till företag. Tjänster som var svårdefinierade, eftersom jag skulle först locka med vårt företags kompetens och sedan presentera lösningar som kunderna kanske inte var beredda på (det var lågkonjunktur i vår bransch) och så prissätta dem ... och få dem att vilja betala! Så gott som ALLTID var vi jagade av TIDEN. Och eftersom jag var en ambitiös och stolt person, ville jag bara sälja det allra bästa. Allt skulle ha alldeles särdeles KVALITET. Jag var omutlig entusiast och ville att allt arbete skulle göras grundligt, enligt konstens alla regler.

Hur gör man för att sälja kvalitet till kunder som ville ha allting klart igår och inte betala något extra, utan snarare dra av på priset?

Till råga på alltsammans, hade jag ambitionen att peppa mina projektmedarbetare, underhålla kunder och leverantörer, vara kreativ och rolig, samtidigt som jag skulle vara seriös och affärsmässig ... och så skulle jag orka med nöjesliv, och att bjuda på middagar. Och dessutom familjeliv med alla inblandade. (Har en STOR styvfamilj). Och så trodde jag att jag kunde klämma in lite Friskis och Svettis och gym på det hela. Förutom att jag skulle "koppla av" med romaneläsning, som aldrig blev av ....

Kalle koskit, långnäsa!


Glömde vad jag lovat, mindes inte vad som sagts på möten, blev virrig, tom och ångestfull...
Sov inte, fick hjärtklappning och näsblod ...
Sur, arg, irriterad, cynisk, hård, stel ...
Gick i däck av ett glas vin på middagar, tappade bort riktningen när jag gick på kända gator, visste till slut inte vad jag gjorde eller sa.
Satt och flyttade mappar och högar fram och tillbaka på jobbet och jag kunde inte räkna längre.
Fick ångest av budgetar och offertarbete.
Kunde inte längre umgås med någon, tappade självförtroendet, ansträngde mig ännu mer, fick värk som aldrig gick över, kände det som om kroppen fylldes med en seg kokande massa ....

Ställde högre och högre krav på mig själv och när det inte gav resultat ställde jag kraven på andra. Blev argare och argare. Och plötsligt tålde jag inte skämt. Grät för minsta lilla. Och en dag visste jag att jag gått i väggen. Jag låg på soffan och grät och kände att huvudet hade upphört fungera.

Men jag släppte inte taget så lätt. I några veckor försökte jag mot läkarens vilja att "jobba på" ändå. Tills jag till sist gav upp och gick hem och sov.

Det var fyra år sedan. Och det har varit fyra tunga, men lärorika år. Nu kan jag läsa igen. Köra bil ibland. Och vara i folksamlingar en stund utan att behöva sätta mig på backen.

Men ännu kan jag inte betala räkningar.
Och jag tillåter mig att låta bli att skämmas för detta och tackar min k. man för att han gör det.

Igår blev jag som sagt var tvungen att lämna datorn, då Herrn - numera döpt till NORPAN - norpade datorplatsen och sedan satt där, dagen lång. Så skulle vi äta och så var det nåt på teve och precis när jag tänkt resa mig för att smyga mig upp till My Precious, så hann Norpan före igen!Så där höll det på. Och jag ropade att kaffet var klart, (listig som en räka)men han hann före upp igen, efter kaffet. Hmmmmmm. Anar en komplott.När det var läggdags, och jag satt och stickade de allra sista varven på en ny barnbarnskofta, blev det plötsligt kolsvart. Eftersom jag var mitt i varvet, måste jag så klart sticka färdigt - och det lyckades ju bra. Sedan skulle jag leta tändstickor i svarta natten. Norpan letade på sitt håll. Och snart möttes vi med tända ljus. Strömavbrottet varade en timme och därför blev det inget mer dator den kvällen. Men kramas kunde vi i alla fall!

Det är annat så här i helgtider, när man måste dela allt med sin k. make. Datorn till exempel. Det går inte an att som annars, sitta här och dröna särskilt länge inte. Han bara måste kolla något, betala räkningar, maila ... Generös som jag är (morr....) får jag maka mig åt sidan.Ses senare ...

APROPÅ DEN NYA OMRÖSTNINGEN

Ibland hör man någon klaga:
ingen hälsar på mig,
ingen vill ha mig,
ingen bryr sig om mig ...

Jag vänder på det:
Hälsar du på nån?
Vill du ha nån?
Bryr du dig om någon?

Det går ju inte an att bara sitta och vänta ...........