Hemma i Fru Fundersamhuset somnar jag.Sjukhusbesök, begravning och bussresa tar på krafterna. Men när jag blivit väckt och fått en god middag av Herrn, så äter vi glass och dricker kaffe i eftermiddagssolen.Våren är ljuvlig!

När vi hälsar på pappa på morgonen sover han. Och då han vaknat vet han inte var han är. Vi får gå ut en stund när han ska göra morgontoalett. Idag får han prova att tvätta sig själv och det går bra! Därefter kommer sjukgymnasten och ska träna med honom. Men då frågar han efter mamma och mig! Plötsligt minns han att vi är där och vill att vi ska komma. Då får vi se honom gå med rollator. Han går genom avdelningskorridoren ...Sedan är han trött och orkar knappt äta.Det blir lite förvirring i hjärnkontoret också ...Och på eftermiddagen kan vi inte besöka honom, då vi ska på begravning. Mina barns farfar har dött i hjärtinfarkt.Det är mycket samtidigt!Vilka framsteg ändå för pappa!Nu skickas remiss till rehab-avdelning.Och nästa vecka kanske han kan flytta dit.

Fler framsteg för gamle pappa.Han baxas till toan och klarar att sitta där. Fortfarande snackig och glad ... klurig och tossig omvartannat:"Du förstår, jag måste lura alla sköterskor att jag är trevlig, så dom tar hand om mig ..."Men han tror mig inte när jag talar om att jag är hans dotter. "Skämtar du?"Och han tror att det är 1988.

Pappa har suttit i dagrummet i rullstol. Och ätit soppa. Han skojar med alla sköterskor. Mamma är så glad för alla framsteg. Och jag med ... men ändå känns det konstigt. Att han ibland pratar alldeles i nattmössan ...

Frun har träffat två barnbarn och en son.Och dagen har varit alldeles underbar.Imorgon bär det av till sjukhuset igen.Och enligt rapporter blir det sakta bättre med pappa.Han har fortfarande inget närminne,men skojar med sköterskornaoch har idag ÄTIT kräm med mjölk!HURRA!!!

Solen skiner,här är nästan sommarvärme.Fjärilar fladdrar, en flugapå en gren och myror somkryper på en buske.Fåglar letar boplatser ...Jag skakar trasmattor och filtar, skurar bron med såpa ...Dammsuger och torkar golv.Tar en vända i trädgården, sätter mig med en kopp kaffe på den gamla träsoffan.Njuter.Den första krokusen blommar.Och några små klosterliljor som jag fått av en granne.Imorgon ska jag träffa två avmina barnbarn. Passar på att fylla mig med livskraft. Och på onsdag åker jagupp till mamma och hälsar påpappa på sjukhuset igen.

Vaknade till ljudet av glada barnröster i grannens trädgård. Åååå så underbart - barn som leker ...Och jag har rafsat undan löv och plockat döda grenar på marken, ryckt ogräs och klippt ned hösttorra stjälkar, för att de knoppande nya skotten ska ta fart i solen!VÅR!!!!Grannen bjöd på kaffe med nybakad sockerkaka i solen och på bordet stod en bukett påskliljor (köpta) som bina letade sig fram till. Fjärilar i faggorna ...Och fram emot kvällen eldade jag och Herrn vår tomt där den oslagna "ängen" låg som ett trött gråbrunt, knöligt täcke över vårens grönska som ska spira ...Nu är stora delar av tomten svart av eldens slickande. Men jag vet att det snart slår om i grönska. Och jag NJUTER av att få vara i mitt i våren. Mitt i naturen. Mitt i livet.TACK för denna dag!

Några rader tillalla mina bloggvänneroch övriga som läser (läst) min blogg!Som ni säkert förstår, har jag inte haft tid, möjlighet eller ork att skriva "som jag brukar" eller läsa och kommentera andra bloggar. Ibland tar livet (och närheten till döden) all plats. Inga eftertanketider finns tillgängliga. Och inga bloggtider.Däremot har jag kunnat anteckna i min svarta anteckningsbok, när jag suttit i sjukrummet ...Tankar om mitt liv. Livsvillkor. Barndom. Relationer.De anteckningarna får bli något annat än blogginlägg. Jag nöjer mig med de korta "rapporterna" som jag lagt ut.Hoppas att jag snart kan komma tillbaka till det "vanliga" bloggandet igen. Sköt om er alla!Vi hörs snart igen.Och jag ska bli "bättre" på att läsa och kommentera, så småningom ...