Fru Fundersam har aldrig riktigt förstått det där med religion

och andlighet. Ändå har längtan funnits efter något att hålla sig till.

Men det bisarra i dubbelmoral och maktutövande,

hos många religionsutövare, har definitivt skapat motstånd

för Frun att närma sig ... 

Men så kom Frun att tänka på hur man i inom viss terapi,

bygger upp trygghet och insikt och balans, genom att använda

sig av rutinen att sammanfatta dagen i "BRA-TACK-HJÄLP."

Och det är ju som barndomens böner: Gode Gud välsigna pappa och mamma och lillasyster och storebror och hunden och kompisen och farmor .... Tack gode Gud, för maten ....

Ett slags rutin att hela tiden BENÄMNA det positiva och FÖRTYDLIGA sina önskningar och TACKA för livets gåvor.

Inte så dumt.

Att sätta sig själv i ett sammanhang.

Att se vad som är vackert och vad man vill.

Att se godheten (eller sin gud om man så vill).

Så beskrivet kan Frun med lätthet vara andlig och troende. 

Frun träffade en gång, en medsyster

(som också var utmattningsdeprimerad),

med en alldeles egen strategi.

Hon hade en hängmatta.

Och när hennes man ville att de skulle åka runt och hälsa på vänner, på semestern, sa hon att hon följde med bara på ett villkor - att hon fick ta med sig sin hängmatta. Och att hon fick ligga i den tre timmar varje dag.

Så blev det.

De semestrade bara hos vänner som hade hängmatteträd ... 

(Bilden lånad från: http://www.hamaca.se/)