Frun ska vara Mormor idag.

Ser ut att vara pulkaväder - snö på backen och soligt. 

Det kanske kan bli en bra dag idag!

Så imorgon blir det då äntligen

F E B R U A R I !!!! 

(Månaden då Frun fyller år, då Fettisdagen inträffar, då Frun och Herrn firar att de varit tillsammans i 19 år, då det är Alla Hjärtans Dag och då Frun och Herrn firar 16-årig bröllopsdag.)

Just det, ja! 

Hejdå mörka januari! 

Världen är vit igen.

Gamla stabila stockhus, tar inte eld så lätt.

Men om det händer ...

 - då går de knappt att rädda!

Eftersom Fru-Fundersamhusets uppvärmning baseras på eldande på hällar och
i vedspisar och i kakelugn,

så vill det till att det sotas i skorstenarna

med jämna mellanrum.

Och nu väntas han hit - sotaren.

Frun väntar och väntar ....

Är han försenad??? 

Här har renoverats i spiskåpor, eldstäder och skorstenar. Och det har byggts nya (gammeldagsliknande) stegar på tegeltaket och stegar upp till skorstenarna. Vi fick specialbeställastegarna  av en smed, eftersom det inte passade med moderna stegar på det snart 300-åriga gamla huset.

Så nu kan du komma sotaren! Allt är klart.

Imorse när jag vaknat och skulle hämta tidningen ...

... så hade den nakna julgranen letat sig tillbaka till

vår trädgård. Plötsligt låg den där igen.

Utsträckt över grusgången. 

Jag undrar jag, var den har varit ... 

Fru Fundersam vill ju att vi ska åka buss och tåg i så stor utsträckning som möjligt. Men ikväll höll Frun på att fastna i stan.

För bussförarna ville inte (fick inte?) köra bussarna. Det var för halt!

Och någon hade uppenbarligen inte saltat vägarna.

Och ingen talade om för de personer som väntade vid busshållplatserna, att bussen var inställd.

Och hur gör man då?

Tur att det fanns ett tåg, som gick åt ungefär samma håll.

Och en snäll medpassagerare,

som hade  en snäll man,

som kom och hämtade en hel hoper - i och för sig med bil -

och körde oss hem sedan.

(Så kan det vara att bo på landet ...) 

Det ligger ju i tiden.

Att förändra.

Att förändras.

Att säga JA ...

Man vill ju inte vara en BROMSKLOSS, eller en NEJ-sägare.

Men ändå ... varför är det svårt att förändra?

Varför är människan ofta bekväm, trög och traditionell?

Varför  har vi behov av det invanda?

Jag tror att det går an och till och med är SPÄNNANDE och UTVECKLANDE med förändringar, när vi är beredda och mogna för dem. När vi har förförståelsen för att de ska ske. Då är det ingen konst att säga ja!

Svårare är det

* när vi är så trötta av att allt förändras hela tiden ....

* när vi inte visste något ....

* när vi inte fick vara med och bestämma ....

* när vi inte förstod varför det skulle förändras. 

I min förra omröstning frågade jag:

Tänker du förändra något - på riktigt - detta år?

Och så här blev svaren:

Nej. Jag har det bra som det är  - 5.7 %

Ja. Jag ska i alla fall försöka ... men förmodligen blir det ingen större skillnad -  31.4 %

Ja. Nu eller aldrig -  20 %

Jag förändrar STÄNDIGT -   42.9 %

35 personer svarade. TACK! 

Nuförtiden.

På nätet.

Man bara kopierar och vips, så har man allt.

Det är ju bra!!!!

Allt är så tillgängligt.

På åttitalet när Frun recenserade böcker i dagspress, så fick Frun själv fotografera av framsidorna av böckerna och stå i sitt lilla "fotolab" och svabba med vätskorna. För att kunna skicka med en bild tillsammans med bokrecensionen till tidningarna .... (!)

Snacka om tidsödande ....

Nu finns bilder på böcker på nätet.

Och klick så har du dom hos dig.

Fast jag vet att man ska tala om varifrån man hämtat bilden ...

Och det slarvar jag med ibland.

Förlåt!

(Inget illa ment när jag lånar ... )

(Men jag hörde nånstans att idén med nätet är ju att kopiera. Från någonstans till min dator ...)