En klippning kanske?

Nää. Jag hade tänkt mig ett hus.

Kolla här! 

Skog, skog och mera skog.

Små slingriga vägar. Ödeåker, skog ...

och så mitt i detta ingenting: Lövstabruk - ett fantastiskt samhälle i Norduppland, med herrgård och smedsbostäder, park, damm, orangeri, växthus, stall ... 

Här har vallonerna under flera århundraden gjort det finaste järn av Dannemoramalmen och exporterat till England och andra ställen i Europa.

Läs mer här. 

Det var Louis de Geer som på 1620-talet började bygga ut detta bruk med hjälp av sina landsmän. Vi gick på en mycket fin visning i Herrgården och fick lära oss en hel del om vallonernas flytt till Sverige, järnhanteringen och om familjen de Geers historia här i landet. Inne i herrgården finns mycket bevarat från 1700-talets adelsliv. Porträtt, möbler, tavlor, böcker ... Ett fantastiskt museum. På övervåningen visades i sommar en utställning med Linnétema - Kärlek på 1700-talet - Om sättet att tillhopa gå


Den bestod av en hel del "erotiska bilder av Sergel och Ehrensvärd, romantiska gravyrer och philosofiska(erotiska) böcker ur Charles De Geers samling, Linnés kopp och bägare mm."  Snacka om att man vågade skoja om kärlek och politik på den tiden!

Så åt vi lunch i trädgåden till Läkarvillans café och gick runt och tittade på brukets hus och utställningar och shoppade några glas och skedar i en antikvitetsbod och en porslinskanna och några skärbrädor och vykort i herrgårdsboden.

En härlig utflykt denna dag som var ömsom regnig, ömsom solig. 

Frun blev på riktigt gott humör.

Det är roligt att vara "turist." 

På vissa orter blommar biblioteken upp under sommaren. (Massor av turister väller in och kanhända ger det biblioteken ett uppsving till och med.) Öppettiderna är generösa.  Bibliotekspersonalen gör utställningar och skyltar med böckerna, ordnar utförsäljning av gallrade böcker och tidskrifter, sprider turistinformation, ordnar kulturprogram, håller datorerna tillgängliga och lånar ut filmer, musik och böcker!!!

På andra orter har biblioteken minskat öppethållande.

Och stänger i några veckor.

Så då gäller det att komma dit medan det är öppet. 

Om man vill ha någon semersterlitteratur.

Fru Fundersam passade på att låna idag.

Innan biblioteket på närmaste ort sommarstänger. 

På Moderna museet visas en utställning med Karin Mamma Anderssons bilder. Det går att tjuvkika på DN, i ett bildspel.  Här är en länk

Gå in där och scrolla nedåt, så hittar du bildspelet.

Utställningen visas över sommaren: 5/5 -5/8.

Så här skriver man om utställningen i DN:

Ofta handlar Karin Mamma Anderssons måleri om välfärdssamhällets möten eller föreläsningar, där bleka människor målas sittande. Dessutom bakifrån! Ändå är detta ett måleri som sprider en våldsam lust att skapa. Karin Mamma Anderssons ämnen är inte insmickrande - varken Marilyn Manson eller Matisse. Men dukarnas ytor är som tunna lackmuspapper. De suger upp samtidens stämningar i skikt på skikt. De är både inre och yttre, både abstrakta och konkreta. Och varför skulle inte konsten kunna ta sig dessa friheter, tänker jag, upprymt. Allt blir plötsligt möjligt.

I byn där Fru Fundersam bor, har man sedan länge firat midsommar på samma sätt. Den klädda midsommarstången bärs (av ett gäng starka karlar) en kilometer längs vägen och efter kommer lövade skrindor fulla av barn på rad. Förr drogs skrindorna av hästar, idag av traktorer. Sist kommer alla vandrande vuxna. Sedan reser man stången på festplatsen och det blir dans kring stången. Och bollkastning, stövelkastning, varm korv o s v. Det är en speciell känsla att få delta i ett sådant firande. Det märks att många tycker det, för det är uppemot tusen människor som sluter upp, i den annars ganska glest befolkade byn.

Fru Fundersams sällskap åt nybakta bullar och drack kaffe och saft på festplatsen.

Sedan hade vi hyrt ett hus där vi åt en massa god mat tillsammans. Grannen med vänner och Frun med vänner hade ordnat knytkalas! Och efter maten blev det brännboll och fler lekar.

Nu har stora delar av gänget gått tillbaka till festplatsen för att dansa, men det vill inte Frun. Hon ligger i sängen och bloggar istället. Och det passar bra, eftersom någon vuxen måste hålla sig hemma med de små barnen som snusar i extrasängar och på utlagda madrasser.

Alla nöjda, alla glada.

Glad midsommar på er alla därute!

Trettio personer ville vara med i den förra omröstningen

om att bo i Sverige. Tack, alla!

Så här svarade de: 

 Vad tycker du om att bo i Sverige?

 Om! Jag är stolt som en tupp över mitt land 10 %

 Inte! Här är trångsynt och instängt 0 %

 Här är jag född och här vill jag dö 30 %

 Det är okej, men jag skulle hellre bo någon annanstans   6.7 %

 Det är för kallt och för mörkt stora delar av året 33,3 % 

 Jag anser inte att jag bor i Sverige. Jag bor på planeten Jorden 16.7 %

 Jag bor inte i Sverige, så jag tycker ingenting om det 3.3 %

Försiktigtvis kan man väl säga att de flesta är nöjda eller rätt nöjda med att bo här. Men, det är inte längre lika självklart, skulle Fru Fundersam tro, att man föds och dör i samma land.

Jorden har på så vis blivit mindre ...

Det är alltid roligt att få tips på BRA BÖCKER,

MUSIK och FILMER att se under sommaren.

Här är Kulturnyheternas sommartips.

 (Bilder lånade från Kulturnyheternas webbsida)

Hurra!

Eller vad säger man?

Vad är det vi firar idag?

NATIONAL-staten Sverige.

Det känns på ett sätt ganska gammalmodigt, att tänka på att dela upp oss i STATER. Att vi ska värna om vårt lands GRÄNSER. Som om själva gränserna skyddar och markerar VI och DOM.

Å andra sidan finns det ju historia, seder, vänjor, språk, musik, kultur att värna om. Det är ju klart att det viktigt. Men ändå? Bara man för den skull inte tror att det och vi är viktigare än någon annans seder, vänjor, språk och kultur.

Och så det här med stolthet.

Vad ska vi vara stolta över? Egentligen?

Jo, självklart för den och de vi är. Men ändå inte självgoda och uteslutande.

Nja. Frun har aningen svårt att ropa HURRA just idag.

Och må det inte bli förfärliga scener, som somliga väntar.

Men vad tycker du?

Det finns en ny omröstning om Sverige nu!