Abortdebatten fortsätter här och var. Om det är ok eller inte med abort. Hur länge man kan göra abort utan att ha överträtt gränsen osv.

En gång gjorde en ung Fru Fundersam en abort. Därför att jag just då inte kände att jag kunde ta emot det barnet. Och jag placerades på sjukhuset i samma rum som en många år äldre kvinna, som just hade fått missfall och var förtvivlad för detta. Hon skällde ut den unga Fru Fundersam efter noter, för att ha gjort abort.
Det kändes inte bra.

Fru Fundersam har fött fyra barn, med stor glädje. Underbara gåvor till livet. Fina och härliga barn som nu blivit vuxna och klarar sig själva i sina liv. Och de barnen blev till, inte efter lång planering, utan bara ändå. Och jag är så glad för att "ha" dem.
Och de var så välkomna!!!

Man kan välja att inte få barn av många anledningar. Ingen ska väl attackeras för sina val. Det må väl var och en bestämma själv.

Men ibland undrar jag om människor inte vågar skaffa barn därför att världen tycks för grym och därför att allt måste planeras så mycket ... Kan det till och med vara av ett slags bekvämlighet?

Läste nyss ett inlägg av en svensk bloggare som bor i Paris, om hur hon uppfattar att det är i Frankrike. Där tycks man inte orka med att skaffa barn längre. Det är ett för stort projekt. Har det blivit så här med?

Har vi tappat intresset för framtiden?

Jag har för en stund sedan lagt en kommentar hos Ulmus (den är inte publicerad ännu, när jag skriver här) och känner att jag vill utveckla mig här också. Så debatten pågår på många ställen samtidigt ....

De som styrs av hederskultur har enligt mig ett orättvist och icke uppbyggeligt sätt att se på MÄNNISKOR och människors VÄRDE. Det vill säga att jag tror inte på hämnd och att man ska hämnas. Att man styras av prestige. Att man styrs av att BILDEN av mig själv och min familj ska vara snygg utåt. "Ingen ska komma och säga att jag inte var karl för min hatt ...."

I denna kultur handlar det också om att upprätthålla ordningen med MAKT. Inte minst könsmakt. Kvinnor offras grymt och utan tvekan.

Jag vill inte att detta ska vara rådande någonstans i världen.

Men, jag vill att vi ska tänka efter, innan vi viftar glatt med vår svenska flagga.

Jag vill visst gärna hissa svenska flaggan och vara svensk, men världen är inte sådan som den varit längre. Vi är inte nationalister på samma sätt som förr. Vi lever med öppnare gränser nuförtiden och då ingår det att ta till sig och förstå även andra sammanhang än de gamla egna i vårt eget land.

Det var förresten inte längesedan som männen bestämde helt och hållet över kvinnor och barn även i detta land. Och vi har också en historia i hämndtänkande.

Ännu idag, är vi inte på något sätt perfekta.

Självklart ska skolan som samhället i övrigt styras av demokratiska principer. Självklart talar vi svenska som huvudspråk i Sverige. Självklart ska det vara studiero i skolan. Självklart tillåter vi inte att flickor dödas för att de retat upp sin far, eller "skämt ut" familjen.

Men det betyder inte att vi kan skylla allt ont på invandrare i stort. Herregud! Nyanser behövs i tänkandet.
Titta på hur kommunalgubbar styr med svågerpolitik i vårt land. Plattar till eller blundar för de svaga. Titta på hur det sparas in på medel till dem som behöver stöd.

Jag tror att det behövs mer resurser och mer MEDMÄNSKLIGT tänkande i skolan. Och i samhället. Och det gäller ju alla.

Vi kan bara börja med oss själva. Att tänka medmänskligt och sträva efter att hantera problemen på en medmänsklig nivå.

Vi kan inte heller lösa något genom att HÄMNAS.

LAGOM-TEST
Exakt hur lagom svensk är du? Gör Världens Modernaste Lands lagom-quiz.

Fler tror på det än dom som inte gör det.
Själavandringen.

14 personer röstade. Här var frågan på min förra omröstning: Har du minnen från tidigare liv?

Och resultatet:
Ja, jag vet att jag levt tidigare i ett annat liv 28.6 %
Ja, jag har minnen från flera tidigare liv 7.1 %
Ingen aning. Antagligen inte. Jag har så dåligt minne. 14.3 %
Nej. Och jag vill inte ha några minnen från andra liv än detta heller. 0 %
Nej. Men jag hoppas att jag ska minnas detta liv i mitt nästa liv. 21.4 %
Nej. Jag tror inte på själavandring. 28.6 %


Tack och bock ni alla vänliga SJÄLAR som röstade.

Frun fick ett nyhetsbrev:

JAG TROR INTE PÅ GUD, MEN...
I Sverige tror allt färre människor på Gud. Vi är det minst kristna landet i
västvärlden.

Samtidigt påstår massor av svenskar att de tror på något slags högre väsen,alltså en form av privatreligion som man sköter hemma på kammaren. Hur blev det religiösa
- som genom historien fört människor samman - till vars och ens privata ensak?

Och varför är döden tabu i det svenska samhället? Över hälften av svenskarna har aldrig sett en död människa i verkligheten - något som var ett naturligt inslag i
livet för tidigare generationer och i de flesta kulturer på jorden.

Gäster: historikern Peter Englund och biskop Caroline Krook.
SVT2 Onsdag 17 jan 2007 kl 20.00

Läs mer om programmet.

... på olika bloggar, och blir nyfiken på vad ni alla tror och vet om ämnet. Därför har jag en ny omröstning om det.

Vandrar själen in i en ny kropp efter att den lämnat den förra? Och hur många gånger kan den i så fall vandra? Varför minns en del och andra inte, att de funnits i liv tidigare? Och kan man vara medveten om att man ska vandra vidare och veta var man ska hamna?

För Fru Fundersam, som inte vet något om sådana här frågor, är det lite spännande att höra från er, vad ni vet. Kommentera gärna. Och var med i omröstningen.

I Sverige kan vi som bekant, efter nyår inte längre komma in gratis på alla museer. Tyvärr, säger Fru Fundersam, som menar att det är viktigt för alla att få möjlighet att möta historia, olika kulturer, konst och frågeställningar på museer.

Bättre lär det vara ute i Europa enligt DN:s artikel idag.

Rondellhundar i hela landet, kulturministrar & tevelicenser, tryckfrihetsmål, bönder och bimbobrudar i teve, och så den borgerliga regeringens beslut om att gratisinträdet på museerna är slut i och med nästa år ....

Vad var egentligen det viktigaste?