Idag ringer det i telefonen. Gång på gång.
Vi söker nå några av dem, som vi inte har träffat.
Och andra hör av sig till oss.
Skönt att stämma av hur julen varit och hur vi alla mår.
Några mår inte så bra.
Ibland kan ett samtal lindra.
- muntra upp eller skänka stöd.
Ibland räcker det med att påminna om att man finns kvar för varandra. Även nu.
När det just är jul.

Alla får inte julklappar.
Men ingen är besviken?
I alla fall inte av dem som svarade i Fru Fundersams förra omröstning. Blir du ledsen om du inte får det du önskat dig till julklapp? Nej .... (11 svar)

En klapp är ju bara en klapp ...
Men vad betyder de? Julklapprna? Omtanke, kärlek eller bara plikt?

Fru Fundersam försöker att bara dela ut kärleksklappar numera. Plikten får inte vara med.

Klapp på dig käre läsare!!!

Igår vandrade Fru Fundersam runt i staden, stolt som en tupp, med sitt lilla barnbarn på magen i en sele. Och det lilla barnbarnet satt nöjd och glad och beskådade världen som fladdrade förbi, tills hon somnade mot mormors bröst.

Lycka!

Fru Fundersam har under nittiotalet levt i styvfamilj. Och vet vad allt detta innebär av pusslande, känslostormar, anpassning och turbulens. Hur man som vuxen satsar ALLT för att alla inblandade barn ska vara lyckliga och trygga. Och ingen ska känna sig åsidosatt eller bortvald! Och hur man som förälder och styvförälder aldrig tycker att man är tillräcklig.

Då var det inte lika vanligt som nu med styvfamiljer, och Frun tyckte i början att det var svårt att förklara för kärnfamiljskompisarna att det faktiskt kändes annorlunda att leva i styvfamilj.

Nu är Frun ändå nöjd med hur det blev och fruns barn och bonusbarn är stora och klarar sig bra. Men idag fick jag höra ett program på radion som skildrade problematiken som kan uppstå, när två olika familjekulturer möts och minns igen hur svårt det var i början.

"Lycklig den som älskar sina bonusbarn" heter programmet.
Det går i repris på radion ikväll 23.07 samt söndag 12/6 18.30 i P1.

Det går förresten att lyssna på programmet på SR:s webbsida: P1: Föräldrarna.

Förälskelserna lever!!!!

Här kommer resultatet på förra omröstningen.

Har du varit riktigt förälskad?


Flera gånger 33.3 %
Jag är det just nu 20 %
Ja, en gång 20 %

Nää. Men skulle vilja ... 6.7 %
Jag är ständigt förälskad 6.7 %
Vet inte. Är mest småkär. 6.7 %
Jaa. Men det var en olycklig förälskelse 6.7 %

Jag tror inte på förälskelser 0 %
Det har du inte med att göra 0 %
Sånt är inget för mig 0 %

Totalt har 15 personer röstat.
Omröstningen startade 2006-10-30 19:12


UppdateraVisa fler omröstningar

Minns du?
Eller är du där just nu?

Fru Fundersam har varit rusigt, rasande, ända ner i tårna och över öronen förälskad bara en gång. För sjutton år sedan. Och vet du, att den förälskelsen blossar upp än idag. Mitt i den grå vardagen.Alltsammans kan väckas igen. Är inte det lycka?

Att få den ynnesten - att få leva med den stora förälskelsen - är inte det något alldeles fantastiskt? Jag menar, hur många har inte mött den största förälskelsen och sedan mist den? Och hur många har aldrig mött den, men längtar ...

Men även om du lever med den stora förälskelsen, så falnar känslan (ingen kan leva i ett konstant rus och samtidigt fungera på andra plan)och kärleken lever inte i vardagen av sig själv. Du kan aldrig bara förvänta dig att den ska finnas. Den kommer när du ger. Den växer när du växer. Ifall du har turen att ha mött förälskelsen och tilliten till dig själv och ifall den du mött vill detsamma som du.

Kärlek är ett kapitel som är mer klurigt än vad man först tror.

Kärlek är också ett sätt att leva. Har du mött människor som är sådär självklart varma? Tillitsfulla. Vackra och sköna inifrån och ut.

Fru Fundersam vill vara sådan, men har en bit kvar. Men tackar ändå sin lyckliga stjärna för att ha mött sin stora kärlek.