"Livet är det som pågår medan vi gör något annat."

Stora delar av mitt liv har jag gått omkring och längtat. Efter något diffust "annat". Och samtidigt bannat mig för att jag inte är nöjd, när jag ändå har så mycket - familj, barn, arbete, vänner, bra boende ...

Nu är barnen utflugna. Jag är sjukskriven och arbetslös ...
Och jag lär mig att vara "härvarande och närvarande och nuvarande". Försöker se det vackra och goda i det lilla. Och visst finns det där. När jag tittar efter. Det finns där. Livet är vackert om jag vill det.

Men jag längtar fortfarande efter något - att bli hel. Och då inser jag att det jag alltid längtat efter, är ett starkt och tydligt jag.

Jag längtar efter mig själv. Självkänsla - nu!