Fjantigt kanske. Att fundera över vad godhet är. Och vem som är mest god. (Ska man överhuvudtaget vara god????)

Fru Fundersam frågade i förra omröstningen:
Vem är mest god?

Så här blev svaren fördelade:

Den som är lika god mot sig själv som mot andra 72.7 %
Jesus 9.1 %
Omöjligt att säga 9.1 %
Den som alltid ger till andra 9.1 %
Den som aldrig bråkar 0 %
Den som alltid ger förlåtelse, när någon ber om det 0 %
Den som inget önskar för sin egen del 0 %

Den som aldrig säger nej 0 %
Det finns ingen godhet 0 %
Den som alltid nöjer sig med det som är 0 %


Totalt har 11 personer röstat.
Omröstningen startade 2006-10-29 00:32



Nu är det en ny omröstning. KOM IGEN!!!!!

Minns du?
Eller är du där just nu?

Fru Fundersam har varit rusigt, rasande, ända ner i tårna och över öronen förälskad bara en gång. För sjutton år sedan. Och vet du, att den förälskelsen blossar upp än idag. Mitt i den grå vardagen.Alltsammans kan väckas igen. Är inte det lycka?

Att få den ynnesten - att få leva med den stora förälskelsen - är inte det något alldeles fantastiskt? Jag menar, hur många har inte mött den största förälskelsen och sedan mist den? Och hur många har aldrig mött den, men längtar ...

Men även om du lever med den stora förälskelsen, så falnar känslan (ingen kan leva i ett konstant rus och samtidigt fungera på andra plan)och kärleken lever inte i vardagen av sig själv. Du kan aldrig bara förvänta dig att den ska finnas. Den kommer när du ger. Den växer när du växer. Ifall du har turen att ha mött förälskelsen och tilliten till dig själv och ifall den du mött vill detsamma som du.

Kärlek är ett kapitel som är mer klurigt än vad man först tror.

Kärlek är också ett sätt att leva. Har du mött människor som är sådär självklart varma? Tillitsfulla. Vackra och sköna inifrån och ut.

Fru Fundersam vill vara sådan, men har en bit kvar. Men tackar ändå sin lyckliga stjärna för att ha mött sin stora kärlek.

Opp och ut och gåfallerallerallallerallaStora träskor påfalleralleralla ...Nu, äntligen, ska jag ut och promenera i solen.6 km är rundan. Vi ses senare!

För att vara ett tydligt, stadigt "jag", måste man ha en plattform att röra sig på, tror Fru Fundersam.

Jag tror att det är olika hur den där plattformen ska se ut, olika tider i livet, olika stunder på dagen. Och olika för olika människor.

Vi befinner oss mellan två poler, någonstans mellan trygghet och äventyr. Ibland söker vi oss närmare den ena polen, ibland närmare den andra. Mellan gemenskap och ensamhet, mellan beroende och självständighet ...

Men om vi drar oss ENBART mot en pol och aldrig vågar röra oss i motsatt riktning, då blir inte "jaget" ett rikt och stadigt jag längre.

Eller vad tror du?

Varför skriver Fru Fundersam om skilsmässor, anknytningsmönster, värdighet, självkänsla, normer, hur man ska vara ...

Många inlägg handlar om sådana saker och det beror förstås på att Fru Fundersam funderar över vad som egentligen är viktigt här i livet. Det är så lätt att ta till sig saker UTIFRÅN, som man tror är viktiga. Att lyssna på andra utan att själv känna efter och tänka efter: var står jag? Var är min kärna? Vem är jag? Vad är viktigt för mig?

Det ÄR viktigt att lyssna på andra, för att kunna tänka nytt, omvärdera och utvecklas. Men det är inte bra att bara ta till sig andras åsikter och påståenden, utan att tänka igenom vad man själv vill.

Fru Fundersam har nog varit så angelägen om att hitta rätt, haft så bråttom att ta till sig utifrån, att hon glömt att LYSSNA INÅT.

TILLIT - att TRO PÅ SIG SJÄLV! Först och främst. Och att därifrån också kunna lita på andra.

Det är inte egoism, tycker Fru Fundersam. Det är att bli trygg i sig själv för att kunna möta andra. Då kan man också sticka ut och vara "egen", och vara trygg i det.

Vad tycker du?