Mitt liv har ingen röd tråd. Det känns som om jag har levt ett liv i bitar, som inte alltid passar ihop. Kanske för att jag flyttat så ofta. Kanske för att jag fyllt mitt liv med så oerhört mycket - händelser, människor, roller - men aldrig hittat mitt eget jag.

1. Som litet barn - lycklig tror jag, men minns bara fragment ... Varför?
2. Som barn i förpuberteten - flyttade till nytt område, ny skola. Minns ensamheten, rädslan, förvåningen över att inte självklart höra till längre.
3. Som ung tonåring - vild, bråkig. Försökte skapa mig en plats, en arena, ett jag ...
4. Som äldre tonåring - lugn och ordentlig igen. Blev mamma ung. Fick ansvar. Levde plötsligt som hustru och vuxen.
5. Som studerande och mamma och tveksamt lycklig hustru.
6. Som arbetande och mamma och tveksamt lycklig hustru.
7. Som arbetande, mamma, nyskild och förkrossad.
8. Som arbetande, nykär, mamma, styvmamma och längtande efter några av barnen som inte bodde med mig.
9. Som arbetande, styvfamiljsförvirrad, ansvarstagande, snabb, snabbare, snabbast ...
10. I vidareutbildning, som karriärsökande, prestationsstyrd, mamma till tonåringar, duktig, duktig, duktig ...
11. Som utmattad, kollapsad mamma till utflugna vuxna barn. Sjukskriven och snart arbetslös.
12. Som sjukskriven, arbetslös, identitetssvag kvinna utan tillräcklig självkänsla, på väg nånstans ... och plötsligt dessutom mormor och farmor.

Vad blir nästa bit? Kommer jag att hitta HELHETEN och mig själv snart?

 

marie

23 oktober 2006 18:15

Ett sådant pussel ska jag skriva ner. Undras hur många bitar jag får till?

http://carpediem.bloggagratis.se

 

La Familia

23 oktober 2006 23:26

Många bitar är det. Jag skulle nog inte få ihop mer än drygt hälften. Och jag känner att jag har en helhet. Men jag tror att om du hittar helheten kommer den att vara rikare än min. Den består ju av så många fler bitar. Jag är kanske mer play-safe-typen. Binder lånen på banken, byter inte jobb om jag inte måste, äter inte mat jag inte ätit förrut, åker inte till platser jag aldrig varit på. Då kan livet bli lite fattigt. Men jag har valt det och jag är nöjd. Jag hoppas bara innerligt att du är nöjd med ditt liv, och att du får ihop helheten.

 

Fru Fundersam

24 oktober 2006 12:57

Tack för din fina kommentar!
Visst är livet också ett resultat av våra val. Jag tror att man kan bli "rik" på olika sätt. Jag har valt att våga förändra, att söka, att försöka, att satsa ... och jag har varit med om massor av härliga stunder, men också svåra. Men jag har sprungit för fort och kanske på sidan om mig själv. Jag tror inte att det går att springa ifrån sig själv, hur man än väljer. Så nu väljer jag att inte springa ...

 

Tess

3 oktober 2007 14:39

Vad många bitar, jag tror många känner igen sig oxå. Själv är jag någonstans där i mitten, 26 år och studerande, mammma och fru. Undrar hur livet ska bli framöver. Ja, det väljer vi ju själva. Lycka till med allt i ditt liv och tack för att du delade med dig!

http://www.freewebs.com/haoualidesign

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...