Helena Bergström och Maria Lundquist fick pris som bästa kvinnliga skådespelare. För sina insatser i filmen Heartbreak Hotel. Och det manliga skådespelarpriset gick till Rolf Lassgård för hans insatser i den danska filmen Efter bröllopet.

På filmfestivalen Festroia i Portugal.

Så roligt! 

De är ju duktiga och  karismatiska skådespelare alla tre!

Läs mer här.

Fru Fundersam har bara sett den förstnämnda filmen (den var 'sådär'...),men kommer säkert att se den andra också.

Den kaxige och duktige skådespelaren

Kjell Bergqvist

väljer att stanna hemma.

När tevesrien Mäklarna, som är nominerad till  en guldnymf, tävlar vid den pågående tv-festivalen i Monte Carlo, läser Frun i SvD. Och han väljer att inte åka dit, därför att han ska bli pappa vilken dag som helst. Han prioriterar att vara med på BB istället.

Så klart! 

Lycka till - med allt! 

Ja, det finns ju så många ....

Men alltså, de RIKTIGA favoriterna. 

Helga nämnde dessa på sin blogg:

Dansar med vargar, Den gröna milen, Fyra bröllop och en begravning, Himlen kan vänta, Forrest Gump, The invisible man, Notting Hill, Pretty woman, Sound of music

Frun vill tillägga några, nämligen:

• Bagdad Café
• Livet från den ljusa sidan
  
• Allt om min mamma
  
• Potatishandlaren
• Hemligheter och lögner
  
• Svart katt vit katt
  
• Tillsammans
• Den bästa sommaren

... och sedan finns det förstås massor. Men nu är ingen filmtajm för Frun ... Det får bli senare ...

Det är härligt att ha saker att se fram emot!

Foto: José Figueroa

Sven Wollter rör sig lätt mellan att vara fryntlig sommarpappa och familjegeneral. "Blackout" på Dramalabbet, Stockholm

(Klipp från DN)

Om en vecka ska Frun bege sig till Stockholm, för att titta på teater. Det blir inte Dramaten eller Stadsteatern, nää ... en liten teaterscen som heter Dramalabbet. Och där ska vi se på Blackout av José Maria Vieira Mendes. Det är Karl Seldahl som regissserar och på rollistan står: Sven Wollter, Eva Millberg, Kajsa Linderholm, Victor Ström, Hendrik Törling.

I Lars Rings recension i Svd läser jag att pjäsen:

"går från incestuöst familjedrama till utsaga om succesion, terrorism och hur en kolonial historia förgiftar ett land. Sommarstället förvandlas på knappa två timmar från torr idyll till militärläger – under ledning av fadern som föraktar kvinnor men gärna lägrar dem. Han vill återupprätta landet och längtar efter den tid då Portugal var ett imperium."

Och här kan du läsa DN:s recension av föreställningen.

Tänker på fåfänga, rädsla och kärlek. Brist på kärlek. Kärlekstörst ...

Vad händer med oss människor, när vi inte vågar älska? Vad händer när vi inte vågar oss in under skalet, in till själen, in till hjärtat? När vi nöjer oss med bilden av oss själva ...

Peter Birros pjäs Neil Armstrong var aldrig på månen visar oss vad som händer. När vi inte vågar leva våra liv. När vi inte vågar lyssna till våra hjärtan. När vi inte vågar mötas på riktigt. När vi inte vågar verkligheten utan nöjer oss med illusionen.

Återigen en stark pjäs. Med suverän dialog och briljanta skådespelarinsatser.

Den var stark.

Börje Ahlstedt och Mikael Persbrandt spelade mot varandra som far och son i Arbetarklassens sista hjältar. Fru Fundersam satt som på nålar och tittade. Och efteråt var det ett samtal mellan Peter Birro, Börje Ahlstedt och Mikael Persbrandt som tillförde en hel del till föreställningen. (Repris 17/5, ifall du missade den.)

Peter Birro är begåvad, anser Frun. (Det var han som gjorde teveserien Hammarkullen och tillsammans med Lukas Moodysson filmen/serien Det nya landet.)

Ikväll kommer ännu en Birro. (Den har tidigare gått på Dramatens scen Elverket.) Fru Fundersam sitter i soffan klockan nio!

Bänka er och se: Neil Armstrong var aldrig på månen, kl 21:00 - 22:30 på ettan. En pjäs i en akt av Peter Birro. Premiärkväll. Strax går ridån upp. Den hyllade och åldrande skådespelaren Harald försöker samla sig inför sin kanske sista stora roll. Men när hans hustru Inga knackar på dörren till logen finns det ingen roll i världen han kan gömma sig bakom för att slippa konfrontera sitt förflutna. Medan föreställningen blir allt mer försenad nystas ett privat drama mellan skådespelaren och hans familj upp bland oönskade premiärblommor och belamrade sminkbord. I rollerna: Börje Ahlstedt, Anita Wall, Alexandra Rapaport. Regi: Johan Wahlström. Bredbild. Text-tv 199. Även 20/5.

Elden spred värme till oss frusna själar igår kväll,

och kanhända att våren nu får lust att ta fart ...

Det är Första maj idag.

Frun går inte i något demonstrationståg.

I dessa tider talar man knappt längre om demonstrationer eller arbetarklassens kamp. Som om allt är var och ens ensak och ingenting är gemensam sak. Kanske erkänner vi inte längre att orättvisor finns? Eller så tänker vi inte längre i "klasser". Utslagning och orättvisor drabbar "grupper" idag. Och förstås en och annan individ.

Men finns det längre någon tro på rättvisa?

Och finns det några hjältar att se upp till?

Frun har inga svar.

Men vet att ikväll är det en spännande teater, med utmärkta skådespelare på Svt1, kl 21.00:

Arbetarklassens sista hjältar.

En pjäs i en akt av Peter Birro. I ateljén. Konstnären Harald är just i färd med att trä en snara över halsen och göra slut på allt. När hans alkoholiserade son Benny plötsligt gör ett oväntat och oönskat besök efter flera års frånvaro, tvingas han till konfrontation med sig själv och sin infekterade relation med sonen. Deras sista kväll tillsammans blir en skoningslös uppgörelse med livet och konsten och en undran över var arbetarklassens hjältar tagit vägen. I försoningen finns också svaret. I rollerna: Börje Ahlstedt, Mikael Persbrandt. Regi: Stig Larsson. Bredbild. Text-tv 199. Även 17/5.

... innan jag lägger mig:

Jag vill tipsa om en superintressant pjäs som jag lyssnade på på radion, medan jag bakade:

Fredag 27 april 19.03
Rikard Wolff som Andy Warhol (Foto: Leif Bjärnling. Effekt: Marie Jansson)
27 april 19.03,

Den sänds igen:29 april 20.03 och 5-6 maj 00.05

av Eva Ström.
Med bl a: Cilla Thorell, Rikard Wolff.
Regi: Suzanne Osten.
”Hejsan Edie. Coolt att ni har adress på webben.” Legendariska Andy Warhol och Edie Sedgewick är inte längre på The Factory och Chelsea Hotel utan sitter i himlen och mottar e-post med unga pockande frågor från ”Vädur i Motala -83”, ”Kanske gay -82” och ”Pälsdjursallergiker -86”. Edie var Warhols stjärna i en rad undergroundfilmer och känd som förebilden till Bob Dylans ”Just like a woman”. Här speglas hennes och Warhols livsöden. En föreställning i cyberrymden.
(Från 2001.)

Efter föreställningen: Henrietta Hultén har träffat Eva Ström för en intervju.

Sedan var det inget mer jag behövde säga ikväll.