Fick tidningen Scenpass med posten idag och sitter nu och bläddrar och läser om Riksteaterns alla föreställningar under våren ...
Hoppas kunna se mer teater i år. Bra teater ger mig omvärderingar av livet och stora upplevelser ...

Med ett scenpass går man billigare på en massa olika teatrar. Du kan läsa mer om det här.

Helt klart är att Fru Fundersam inte hänger med längre i svensk ny film. Kanske för att titlarna från förra året inte lockat särskilt. Inte en enda av de nominerade bidragen till Guldbaggepris, har jag sett på bio. Förutom en av de nominerade till bästa utländska filmer: Almodovars Att återvända.

Bio ikväll.
Såg Kirsten Dunst som Marie-Antoinette i Sofia Coppolas film. En film om ett liv fyllt av yta, uttråkning, ointresse, okunskap, omognad ... Vackert, flärdfullt och alldeles tråkigt.

En märklig film om ingenting. Med fantastiskt vackra kostymer och kreationer. Och fastän man kan reagera med ilska över hur naiva och egoistiska de var mot folket, gick jag ut ur biosalongen och tyckte aningen synd om dessa ungdomars/kungligheters oförmåga att förstå sina roller ... som om de vore såpastjärnor av idag ...

Ingen höjdare, men ändå sevärd på sitt sätt.

Igår kväll såg jag en film: Big Fish. Om en ung man som hela sitt liv hört sin far berätta fantasifulla historier om vad han varit med om. När den äldre mannen nu snart ska dö, vill den yngre mannen att hans pappa ska visa vem han egentligen är, bakom alla historier. Han vill att pappan ska berätta sanningen istället. Varför han var borta så mycket och om han verkligen älskade sin son ...

Och så inser den yngre mannen att pappans sätt att visa känslor och kärlek, är att berätta sina historier - han är sina historier.

Häftigt. Alla är vi olika, något vi måste inse förr eller senare ... Och det där med kärlek och svartsjuka kan vara svårt. Filmen är som en enda stor maffig sagoblandning.

Här är en länk till filmens sida: http://www.sonypictures.com/homevideo/bigfish/index.html

(Bilden lånad från http://www.bio.nu/film/?id=100902)

Jag har nyss sett en dansk film som heter Adams äpplen. Vi fick den som dvd i julklapp. Så här står det om filmen på bio.nu:

Adams äpplen
Filmen är en komisk religiös fabel om tro och kampen mellan gott och ont. En historia som hämtat inspiration från Bibeln. Adam, en nynazist, döms till samhällstjänst och prästen Ivan ska försöka få honom bort från det kriminella livet. Adam gillar inte situationen men accepterar uppdraget att under sin samhällstjänst baka en äppelkaka med äpplena från kyrkans stora äppelträ.

Filmen har utsetts till Danmarks Oscarbidrag inför(galan 2006....)

Det var en ytterst intressant upplevelse att se denna film, som verkar vara byggd utifrån frågan "vad skulle hända om man inte kunde beröras av ondska, utan bara bemötte ondskan med godhet? Ungefär som "Vänd andra kinden till!" Jag blir inte klok på vad jag ser och hur prästen resonerar. Han verkar helt befriad från rädsla och intill närapå dumhet övertygad om godhetens makt över ondskan. Medan nynazisten tycks helt befriad från empati och förståelse för godhet. Men vartefter filmen fortsätter utvecklas personerna, i många sagolika svängar och den svarta humorns frågor ger ett slags svar ini mig. Det är en härlig och ovanlig film!

Alexandra skriver också på sin blogg om ondska och rädsla.
"Att ondska är förnekad rädsla som hör ihop med olika minnen. Man separerar sig från sig själv (och därigenom andra) genom att separera sig från smärtan som finns i rädslan. Och man lägger över smärtan till andra människor. För om man tog ansvar för smärtan skulle det leda till att man var tvungen att titta på den förträngda rädslan. Det kan bli nästan oöverstigligt smärtsamt." http://alexandra.bloggagratis.se/2006/12/26/56182-sa/

Det är en evigt intressant diskussion detta med ondska och godhet. Hur kan godheten vinna över ondskan? Eller är det tvärtom? Och hur ska vi orka se ondskan i ögonen?

"Vi känner alla en, låt mig tillfoga kuslig, fascination för våld. Lusten till våld är vår skuggsida, och vågar vi inte konfrontera den tar den överhanden. Men vågar vi se vår skugga i ansiktet får vi makt över den." /Allan Guggenbühl
(I SvDs nätupplagas artikel, Inre frid - väg till fred?, 3 juni 2003)

Dogville, i SVT1
Tid: 21:30-00:25
I rollerna: Nicole Kidman, Stellan Skarsgård, Paul Bettany. Regi: Lars von Trier.

Den som inte har sett Dogville, kan passa på ikväll. Här får man verkligen fundera över begreppen godhet och ondska. Hur vi alla (människan) lätt kan dras in i något som vi kanske inte tänkt oss ...
Var har du dina sympatier?
Fundera över detta när du ser filmen.

En höjdare!!!!

Ska sitta uppe och se In the mood for love, som börjar nu. Det får bli en uppesittarkväll ...

In the mood for love
Tid: 22:30-00:05, SVT2

(Hua yang nian hua) Drama från Hongkong 2000. Chow och Lizhen bor grannar i ett hyreshus. Deras respektive maka och make är ofta borta på affärsresor men snart upptäcker Chow och Lizhen att de också har en kärleksaffär tillsammans. Långsamt kommer de två allt närmare varandra. I rollerna: Tony Leung Chiu-wai, Maggie Cheung Man-yuk, Lai Chin. Regi: Wong Kar-wai. Bredbild. (Hua yang nian hua)

Fru Fundersam kommer plötsligt på vad hon önskar sig i julklapp. Hasse&Tages filmer i dvd-boxar. Läser i SvD Kultur att de finns nyutgivna:

"Box 1 innhåller Att angöra en brygga från 1965, Mannen som slutade röka från 1972, Sopor från 1981 och Den enfaldige mördaren från 1982.

Box 2 innehåller Äppelkriget från 1971, Släpp fångarna oss – det är vår! från 1975, Ägget är löst från 1975 och Picassos äventyr från 1978."

Skulle sitta som paddan i väggen