Hur fuskar vi?

Här är resultatet:
Jag fuskar konstant med allt jag kan 10 %
Jag har lånat pengar från någon i min familj utan att betala tillbaka 10 %
Jag snattar överallt där jag kommer åt 0 %
Jag anlitar svart arbetskraft ibland 0 %
Det händer att jag plockar hem en penna från jobbet 0 %
Jag kör ofta för fort 10 %
Jag tar påtår på café, utan att betala 30 %
Jag åker kommunalt utan att betala ibland 0 %
Jag har fuskat på ett prov i skolan 20 %
Jag har ljugit 10 %
Jag är fläckfri. Är inte du? 10 %


Totalt har 10 personer röstat.
Omröstningen startade 2006-10-18 14:03

Fru Fundersam fortsätter att fundera kring shopping.
Det handlar om värdighet också. Ibland kommer behovet av att få känna sig tillhörig, vacker, värdig. Att inte bara tulta kring i gummistövlar och gamla slitna jeans.

Då är det skönt att shoppa nya kläder, klippa sig och nosa på nutidsmodet. (Om man har råd.)

Jag har funderat mycket över beröm.

Att få beröm kan stärka. T ex när någon ser att du har ansträngt dig och gjort något som du själv också värderar högt ...

Men:

* Att få stort beröm för självklarheter och småsaker känns inte alltid bra. Det kan kännas falskt.

* Att få beröm när man är "duktig" kan också vara tvetydigt. Vem bestämmer att jag är duktig? Är jag duktig bara för att jag underordnar mig?

Bättre är att få bekräftelse för den man är, inte bara för det man gör. Bekräftelse även när man är svag, ledsen, arg, irriterad ...


Inte bara när man är GLAD, SÖT och DUKTIG.

(Eller som Suzanne Reuter sa i en film: Hur ska jag vara då? KÅT, GLAD och TACKSAM?)

Det räcker med att du finns!

Blev inspirerad av Filifjonkan som skrivit om teve i barndomen bl a.

När Fru Fundersam var en liten flicka och skulle se på Andy Pandy eller Televinken eller Humle och Dumle, satt ett gäng barn och väntade framför testbilden på att barnprogrammet skulle börja. När det blev för jobbigt att vänta, sa en liten kompis till slut:
Nää. Nu går jag hem. Eran teve är inge bra. På våran teve kommer barnprogrammet på en gång. Den går mycket fortare.

Hur kul är en testbild?

Jag har ju alltid vetat att det är viktigt att bygga nära relationer med sina barn, särskilt när de är små. Att få en bra anknytning. Och jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan på den punkten. Man vill att barnen ska bli trygga och kännande och självklara.

Men så läste jag i UNT, att en psykolog - Eva Rusz - hävdar att "Studier visar att ungefär 60 procent av människor i västvärlden har ett tryggt anknytningsmönster, medan ungefär 40 procent har någon form av otrygg anknytning."

Det är en hög siffra. Och det förklarar kanske att så många av oss känner att vi inte har tillräcklig självkänsla.

"De barn som haft föräldrar som varit otillgängliga eller bortstötande lär sig att anpassa sig efter hur andra vill att man ska vara. Den som har haft oförutsägbara föräldrar drivs av ångest och rädsla och försöker charma sin omgivning på alla sätt.

- Men blir det för intimt så drar sig den här personen tillbaka, eftersom man hellre vill förekomma än förekommas.

Att en person har brister i anknytningen till sina föräldrar behöver inte betyda att det rör sig om familjer med missbruk eller andra utåt sett stora problem.
- Kanske blev barnet sett genom prylar, kanske gjorde familjen roliga saker tillsammans, men det fanns inte någon känslomässig närhet, säger Eva Rusz."
(ur Svårt bryta mönster i relationer,UNT, Publiceringsdatum: 061010 Avdelning: LEVA Sida: B07)

Det är aldrig för sent att leva nöjd

"Livet är det som pågår medan vi gör något annat."

Stora delar av mitt liv har jag gått omkring och längtat. Efter något diffust "annat". Och samtidigt bannat mig för att jag inte är nöjd, när jag ändå har så mycket - familj, barn, arbete, vänner, bra boende ...

Nu är barnen utflugna. Jag är sjukskriven och arbetslös ...
Och jag lär mig att vara "härvarande och närvarande och nuvarande". Försöker se det vackra och goda i det lilla. Och visst finns det där. När jag tittar efter. Det finns där. Livet är vackert om jag vill det.

Men jag längtar fortfarande efter något - att bli hel. Och då inser jag att det jag alltid längtat efter, är ett starkt och tydligt jag.

Jag längtar efter mig själv. Självkänsla - nu!

"Svenska folket tokshoppar" läser Fru Fundersam i nyheterna.

Jo, nog kan det hända, att shoppingsuget kommer, men sitter man som jag på landet, utan värst mycket pengar, så finns det liksom ingen anledning. Att tokshoppa. Här blir det mer intressant att plocka blommor, läsa, skriva, prata, tänka. Odla, baka, andas frisk luft, vila, älska ... Det ger mer sann tillfredsställelse.

Shopping är en klart överreklamerad lyckokälla

"Pophjältar läser poesi
Nytt förlag vill bråka.
Timbuktu reciterar Göran Sonnevi, medan Marit Bergman läser dikter av Edith Södergran. Bakom denna uppfriskande musikpoesi­fusion ligger Sic.is - ett nystartat förlag som samtidigt startar bokkafé i Malmö." Läs mer i DN Kultur, publ 19 okt.

Mycket spännande tycker Fru Fundersam