Ikväll har jag skrivit och skrivit

(Fast inget för bloggen.)

Förlösande.

God natt! 

Vi har ju sett den förut.

Och den är ju såååååååå kul (och inte ett dugg porrig).

Snacka om att avväpna ... 

När de i radion berättade om den, måste jag bara leta rätt på den igen.

Hittade den på en blogg  här. 

Knäppte just på P1.

Universum vill ge dig .... säger en sprudlande kvinnlig röst.

Ask, believe, receive! 

Hon pratar om en bok som heter The Secret 

Och så fick jag nyss ett tips i en kommentar 

om att ändra namnet på bloggen

när jag fejat färdigt.

Till Fru Beslutsam.

Och det skulle ju vara ett sätt att tänka nytt.

Men då skulle nog mitt nya namn bli

Funkar Fint, Bara Början

eller något sånt.

Kapitel 5:

Jag vill förändra mig

Jag vill förändra mig

Jag vill förändra mig

"----

Jag är läraktig. Jag kan lära mig.

Jag vill förändra mig.

Jag väljer att ha roligt medan jag gör det

---

Jag är kraften i min egen värld.

Jag väljer att vara fri.

Allt är bra i mitt liv."

(ur Du kan hela ditt liv) 

Sedan ungefär tio år tillbaka, har jag äntligen fattat att jag är fri att ändra mig och att välja det jag vill. Att jag kan välja det som intresserar mig och inte måste göra det som andra förväntar sig av mig. Eller det som andra gör.  Att jag kan läsa en bok och inte hålla med om allt, men ändå ta till mig en del. Alltså ett (sent) uppvaknande från föreställningen att allt är svart eller vitt.

Så tänker jag numera också när jag möter människor - jag kan se deras brister utan att döma dem, för jag kan samtidigt uppskatta deras förtjänster. Och jag är verkligen öppen för att upptäcka nya positiva sidor av livet ....

Joorå! Så långt är allt frid och fröjd.

På många plan är jag hur klok och tillåtande som helst.

Men, nu gäller det att städa bort de gamla invanda tankar om mig själv, som jag inte längre har behov av. Tankar som inte gagnar mig det minsta. Alla dumheter som jag undermedvetet upprepat så många gånger att jag trott att de är sanningar. 

Som t ex:

• att jag inte begriper de stora sammanhangen, utan bara kan referera till det lilla
• att jag borde vara alltigenom god och att jag borde skämmas som klagar, när jag i hela mitt liv haft det så bra
• att jag inte är attraktiv
• att jag inte är tillräckligt kontrollerad, utan reagerar för hårt och flamsar för mycket
  
• att jag inte har tillräckligt med tålamod
  
• att jag måste visa att jag i själva verket kan mycket mer än det jag hittills gjort och att jag kan (och borde) skärpa mig och sätta igång och skapa framgångar för mig själv och andra
• att jag måste vara glad och inte visa min sorg
• att jag är en person som man tröttnar på, för att jag bara trampar runt i mina cirklar

Något sånt ... Ungefär.

Så tror jag att mitt underliggande neggo-snack låter. Med måsten och borden som pekar på de brister och fel som ligger bakom ...

Mycket har nog handlat om att vara tapper och ihärdig .... inte ge upp.

Samtidigt som jag skulle vara god och mild och förstående. Och det funkade ju jättebra i 45 år.

Och när det inte funkade längre (jag gick in i väggen) så blev jag erbarmeligt trött och uppgiven. Först med skam. Sedan med nyvunnen rätt att vila. Sedan med sorgen hängande över mig som ett spöke. Och här står jag nu som ett stort frågetecken.

VAD vill och kan jag göra nu? 

Rätt som det är

... så har det blivit RÄTT tillfälle att förändra.

Nu ska här städas.

I mina mentala rum ...