Och här är ännu en obetalbar repris:

"Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar"

"Pest och översvämning, tycker inte jag är bra.

Sånt skapar lätt en viss förstämning,

men kaffe och bullar gör mig glad" 

/Tage Danielsson 

Apropå ... 

1928, den 5 februari, föddes Tage Ivar Roland Danielsson i Linköping. Han skulle fyllt 80 år idag.

Det var en man som tänkte mycket, hade härlig humor och var en stor humanist. Han bidrog verkligen till att förgylla världen ... 

Inte minst med alla sånger han sjöng. Lyssna här och bli lite glad!

Här är några av alla hans tänkvärdheter:

* Om man vägrar att se bakåt och inte vågar

se framåt så måste man se upp.

 

* Säll är den som har till rättesnöre, att man

nog bör tänka efter före.

 

* Utan tvivel är man inte klok.

• Bara jag får i ordning mitt arbetsrum, så ...
• Om jag bara hade en bärbar dator, så kunde jag skriva precis när idéerna dök upp ...
• Jag ska börja med en promenad varje morgon, och sedan duscha och ta en kopp kaffe och sedan direkt börja skriva ...

 

Vet inte hur många "om-bara ..." jag satt upp i mitt huvud.

Och hur många gånger jag ändå inte kommer igång ...

För att det är så mycket annat ....

Och för att jag är så trött ... 

Vad är problemet? 

Om det handlar om att hitta förebilder,

så kommer man lätt in på att hitta manliga förebilder

och kvinnliga förebilder. (Jag är inte alldeles säker på att det behövs den könsindelningen ...)

Fru Fundersam funderar vidare efter att ha sett teveprogrammet häromkvällen och efter att ha läst inlägget hos Anders Medelålders.

Igår kväll frågade Fru Fundersam sin man - Herrn - vad han tyckte var den främsta positiva manlighetsegenskapen. Och eftersom mannen är det starkare könet (muskulärt), menade Herrn att den främsta egenskapen hos en man, är att vara vänlig.

Alltså, att inte hämningslöst använda sina muskler till att slå och hota och söndra, utan att använda musklerna i uppbyggande syfte. Och att hellre odla sina gentlemannaegenskaper.

Men hur ska då kvinnan vara, frågade Fru Fundersam.

Hon ska respektera mannen, resonerade han vidare.

Och det låter ju bra - vänlighet och respekt (läs inte rädsla!).

Men frågan är om det behövs könsspecifika egenskaper, eller om det lika gärna kan vara könsneutrala positiva egenskaper att identifiera sig med.

Den som är stark måste vara snäll.

Tycker Pippi Långstrump

Frun fnular på en sanning:

Dåliga dagar måste vi räkna med.

Men, varje bra dag .... är en gåva.

Ingen idé att ha som mål att alla dagar ska bli bra, för då blir man ständigt besviken. Men om man räknar med att det då och då dyker upp en dålig dag, så blir man desto gladare för alla de bra dagarna. 

Denna dag blev ..... BRA!!!!!! 

Den indiske munken swami Nityananda berättar om hur man finner frid. I SvD har Agneta Lagercrantz skrivit en artikel om honom. Och ur den saxar jag följande tänkvärda citat:

Huvudfokus är att kunna vidga sig, att komma ur de begränsningar jag orsakar mig själv. 


Att meditera är att medicinera, hävdar han. Det kan alla lära sig. Genom meditation får vi kontakt med oss själva och börjar gå en andlig väg till inre frid – då sinnet inte fastnar i aggressivitet eller materiellt begär. 


Första steget är att lära sig lita på sig själv, enligt swami Nityananda. Inom varje människa finns förmågan att veta – kalla det gärna intuition, känslan inombords som guidar oss bort från personer vi inte vill vara med eller för oss till omständigheter vi mår bra av.

Fru Fundersam funderar över vad hon läst och tänker återigen på att det måste till handling också. Inte bara reflektion .... Ikväll ska jag meditera! 

Dagen slår om till kväll,

innan man hunnit blinka.

Och mulna dagar som denna,

vet man egentligen inte, om det ens varit dagsljus

som man trevade sig fram i, där man vingligt vandrade

längs vägrenen.

Jag hörde på ett program på radio på förmiddagen

- Samtal pågår - där en man som heter

Janne Koldenius sa ungefär så här:

Faran med att vara sökare, är att

man inte stannar upp när man finner

det som är bra för en.

Så är det nog. Att man tycker att det och det sättet att leva verkar bra, men man provar inte på riktigt. Man bara "vet" det en stund, men glömmer sedan, i jakt på nya sanningar. Så kan jag känna att jag fungerar. Jag stannar inte tillräckligt länge i det som jag vet är bra för mig. Eller snarare: jag stannar bara halvhjärtat i det som är bra för mig och tappar på så vis fokus ...

Mannen i programmet  lär leva som buddhist nu och har hittat sin trygghet i det. Att inte värdera allt ideligen, utan att acceptera istället. Jag förstod det så som att det handlar om att inte låta EGOT ta plats med sin svartsjuka, sin avundsjuka, sin uppblåsthet, sin litenhet, sin rädsla för att bli sårad .... Utan att lugnt vara med sig själv utan ständiga jämförelser.

Det låter intressant, tycker Fru Fundersam, som också funderar på att läsa hans bok: En västerlänning möter buddhismen. 

Här kan du gå in och läsa mer om programmet och även lyssna på det.