Tänker plötsligt på Paris ...

Ville bara skriva det. 

Gatulivet, Notre-Dame, vinet, uteserveringarna,

Seine, små hotell, kärlek ...

Så kan associationerna gå. 

God förmiddag!

Har presterat sömn! ;-)

Härligt ... 

Och drömmar i mängd . . .

De berättar ganska mycket om vad man jobbar med för tillfället.

Om man ger sig tid att tyda alla lustiga associationer och bilder

som hjärnan hittar på. 

Önskar att jag hade någon (som orkade lyssna )

att prata om alla drömmar med ...

... och Posten,

och Konsum 

och ICA ...

Hur fint blir det då inte i våra små samhällen?

Här är en bild från Björklinge:

Och fler vackra vyer från landets alla små hörn hittar man på:

 DET SANNA SVERIGE.

Lyssna på Sofia:

Flickan och kråkan 

Och tro på att drömmarna kan bli sanna!

Ha en fin dag! 

Titta på klippet från filmen ...

Ganska kul, eller hur? 

Fru Fundersam har slängt sten.

Inte i glashus, utan fyllt en skottkärra och balanserat den utmed vägen,

bort till en grop, där det ska bli en stensil.

Och svetten lackade - här är varmt - och frun blev nöjd

när det var klart. Befriad och lätt. 

Släng bort dina tunga stenar, det hjälper!

Ibland, när jag tänker på hur jag var en gång,

vad jag drömde om,

så ser jag att en hel del av drömmarna har blivit verklighet.

Jag är en romantiker i grund och botten,

och har drömt om kärlek, många barn,

stearinljus, trasmattor och katter.

Hus på landet, rosor och kakelugnar.

Vedspis, trägolv och spetsgardiner.

Jag tror att det handlade om att få leva enkelt och vackert.

Självklart och nära. Att få vara den jag är.

Att få leva i kärlek.

Vägen hit har varit krokig och många gånger har jag irrat bort mig.

Det är inte alltid praktiskt möjligt att hitta sig själv och sitt sanna liv mitt i jobbstressen och stadstrafiken och hämtning på dagis och skynda sig till affären och byta blöjor och  skjutsa till fotbollen och laga köttfärssåsen och läsa godnattsagan och gå på föräldramöte och diska upp hela disken.

Och ändå är det ju det som är livet som pågår!

När barnen plötsligt blev vuxna, la jag i en ännu högre växel, eftersom jag redan hade farten uppe, och jobbade mig upp ovanför marken, högt upp iluften ... Pang, bom, krasch!

Och inte förrän nu har jag landat i verkligheten.

Den verklighet där jag lyssnar på mig.

Min verklighet.

Som jag kan forma som jag vill ha den.

Där jag kan rulla ut min trasmatta.  

"Här kommer natten.

Mörk och underbart skön ...."

God natt med er alla!

Dröm sött.