Imorse lyckades jag kliva upp klockan nio, utan att somna om. Nu brinner det i vedspisen och jag sitter nyduschad och klädd, med varmt kaffe och läser på alla bloggar. Monica Zetterlund sjunger i datorn ...

Vad ska jag göra med denna dag?
Valet är bara mitt.
Vilket guldläge!

Tänk - det som en gång var min dröm, att få en hel dag alldeles för mig själv, det har inträffat!

Så, nu kan jag göra det jag egentligen vill ...

Nu ska jag lägga mig och se om bilderna kommer till mig ...
Tror nämligen att jag har minnen som vill upp till ytan. Minnen som jag packat ned i min väska, så att de inte ska synas.

Men jag är inte rädd för vad jag ska se, vill snarare bara få syn på vissa "förklaringar" ...


God natt alla varma & vänliga själar därute!

Bilderna inom oss - hur får vi tag i dom?
Jag funderar mycket över detta.

Det sägs ju att vårt naturliga sätt att tänka, är genom bilder. Att vi tänker i bilder. Och det verkar ju rimligt, med tanke på att vi från början av vårt liv inte äger språket.

Man jag tycker att jag tänker i stämningar och ord. Jag ser inga bilder inom mig. Betyder då det att jag inte har någon kontakt med mitt inre? Med mig sjäv? Eller är jag så snabb att göra ord av bilderna att jag inte tror att jag sett dem?

Eller är det så att somliga tänker i musik, somliga i ord, somliga i bilder, andra i ...???

Hur som helst, om man ska gå i bildterapi är det ju svårt om inga bilder dyker upp. Läste hos Tant Brun att hon kände något liknande.

... på tillvaron. Då kan du få inspiration här.

(Norpade länken från ulmus .... )

Läste ett inlägg på Sonja unplugged om hur hon jobbat med bilder och fått dem tolkade. Intressant. Tack för dina inlägg, Sonja!
Jag går själv i terapi hos en bildterapeut, men jobbar inte med bilder på samma sätt, eftersom jag inte SER bilder klart inom mig, och får något slags prestationskrav över detta att försöka SE mina inre bilder. Istället har vi pratat om mina nattliga drömmar på terapisamtalen. Och då upptäcker jag ju massor av bilder och metaforer. Det är väldigt givande!
Jag skriver ofta ner mina nattliga drömmar och går tillbaka då och då för att läsa dem och försöka tolka. När det har gått en tid, förstår jag oftast väldigt mycket bättre vad det var jag drömde om ...

Det kommer upp så många minnen, när kartonger gås igenom. Vi tittar i fotopärmar och ser hur det var, då. Och jag vet att mycket av min oro, sorg, vilsenhet och mitt sökande, beror på tomheten som uppstod när hon försvann. Min lillasyster som dog. Det spelar ingen roll att åren går. Tomheten finns kvar inne i mig och väntar på att jag ska ta hand om den. Kroppen talar om det för mig och hjärtat.

Jag drömde att jag ringde till en kollega och frågade om hon mådde bra. Jag undrade om jag inte kunde hjälpa henne på något sätt. Hon sa att det inte behövdes. Sedan kom hon och två chefer och satte sig i mitt arbetsrum för att ha ett möte om hennes framtid. De tyckte att hon skulle skaffa sig en morfar. ( - En mentor? En ILVL?)
Jag blev trött av mötet och ville egentligen inte att de skulle ha mötet i mitt rum. Men jag visade inget.

Sedan gick jag ut och la mig ner på en väg igen för att sova. Jag orkar inte hålla mig uppe, ens i drömmen. Och jag såg då en älg, som var nedgrävd i jorden, resa sig upp och skaka på sig. Den levde alltså. Och den grävde under en enorm trädrot tills den fann sina gömda bär, som den sedan åt ...

Försöker tolka: Kollegan, "jag" och älgen - alla är de väl delar av mig. Jag behöver hjälp, men är inte villig att ta emot hjälp av andra. Jag vill hitta min egen väg, men orkar samtidigt inte riktigt ... Och jag tror uppenbarligen att det finns en gömd skatt (bären) någonstans som jag är på jakt efter. Undrar lite över min morfar????