Donald Sutherland sa:

Den blivande engelska ladyn drömmer om att en riddare på en löddrig skimmel kommer för att föra bort henne, men till sist nöjer hon sig för det mesta med enbart hästen och är lycklig med det.

Fru Fundersam är i alla fall nöjd med sin riddarsporre.

God natt! 

Mitt överhettade huvud

bråkade natten lång

med drömmar om faror

Jag glömde mina saker,

tid och rum,

och missade lyckostigarna

Blev påmind om rädslan

att fullständigt vilse

försvinna från världen. 

- Jag är då inte en person som sitter och drömmer ....

- Det här duger inte ....

- Jag får ingen ro av att bara sitta ....

- Nä, nu får vi hitta på något!

Så låter det ofta. Många är så otåliga.

Fru Fundersam tycker också att det är viktigt att göra saker.

Men lika viktigt är att kunna ta det lugnt. Att känna, drömma och njuta. Att tänka, lyssna och reflektera. Och att tala.

Här är min dröm som jag bjuder er ikväll:

Malva intill björkens stam.

God natt!

Dröm sött!!!

Åååå.

Kan jag aldrig sluta drömma om skolan?

Att jag måste gå om gymnasiet ...

I natt drömde jag att jag gick i gymnasiet för tredje gången ...

och att jag inte fick nåt jobb och att jag skulle börja om i mellanstadiet eller högstadiet igen! Fast det visade sig sedan att jag skulle utbilda mig till tennislärare.

Tennislärare?

Jag som inte ens kan spela tennis.

Och inte vill jag heller.

Det ville jag inte i drömmen heller,

men trodde att jag måste. Av plikt ...

Och så hade jag en hund som drog åt alla håll utom dit vi skulle.

Och en unge som inte ville följa med....

Jag kom aldrig fram till den där skolan där jag skulle utbilda mig.

Så jag fick messa att jag inte kunde komma förrän senare.

- Jag kanske kan utbilda mig till timanställd

istället för heltidslärare, försökte jag.

Läraren fnös:

- Timanställd!!! Baaa!

Och jag vaknade efter mardrömmen jäktad, missnöjd och ledsen.

Tänk att jag fortfarande jobbar med att försöka vara nöjd

med den jag är. Utan att riktigt lyckas.

Drömmen visar väl att jag är trött på att följa alla andras

förslag på lösningar.

Jag vill inte gå i ledband (som hunden)

och vill hellre vara fri och stanna kvar, än att gå iväg

på jobbiga promenader (som barnet).

När blir man vuxen?

Frun förstod inte hur det skulle åtgärdas.

Men nu har Herrn hjälpt till.

Tack! 

Här kommer morgonanteckningen:

Åskan kom när vi skulle lägga oss igår.
Strömmen gick, och natten var svart.
Det blixtrade i mörkret.
Och knallarna, dundren, braken avlöste varandra.

Vi famlade omkring i mörkret och letade tändstickor.
När åskan till slut dragit förbi,
somnade vi in i värmeljusets sken,
till ljudet av stilla sommarregn.

Men dramatiken var inte slut - den fortsatte i drömmen:

Frun jagade omkring i Stockholm, uan att hitta busshållplatser.

Sprang fel gator och var omåttligt jäktad. Skulle ansluta till mor och moster, som väntade på annat håll, med Fruns bebis, vid en annan hållplats.

Frun ringde dem med mobilen, de undrade var Frun irrat bort sig och varför hon aldrig kom. Tiden gick. Vi skulle ta bussen till flygplatsen för att hinna med ett flyg. Och Frun hittade inte. Hur hon än sprang och sprang. I gränder, på breda gator, mellan stadsdelar. Hade irrat sig bort från Söder, och kände inte igen sig förrän hon såg Dramaten. Vände, frågade sig fram.

Mötte till sist mor och fick bebisen på armen. Bebisen och Frun var glada. Nu skulle vi ta oss ner till busshållplatsen, men irrade bort oss igen. Kom ifrån mor och moster i folkvimlet. Fick springa undan för pojkar som jagade oss nerför spiraltrappor. Sprang i gångar, i gallerior, som förvandlades till smala kontorsgångar - oändliga. Hamnade i ett fantastiskt stort hus, hittade äntligen utgången och gick ut ur porten och nerför en stentrappa - som slutade i en stenfot högt över marken. Alldeles för högt för att hoppa ner till gatan. Vakter stod posterade. Musik spelade.
Och Frun var fast.

En man sa att han skulle bli hämtad av några som var på väg i ett moln.

Han erbjöd Frun hjälp ... Och väl på marken fortsatte Frun att springa genom Stockholm. Utan att kunna lokalisera sig. Hamnade mitt på ett torg som förvandlats till en byggarbetsplats. Med stora gamla bilar och skumma män. Hittade till sist en busshållplats på torgrt. Ringde mor och moster och sa att jag snart skulle kliva på bussen.

Bussen kom, men körde förbi busshållplatsen. Några ungdomar som också väntat på samma buss, liftade istället med en lastbil. Men alla fick inte plats i förarhytten, så ett par-tre av dem la sig ovanpå fören ...

Frun insåg att hon inte skulle få plats ...

Håhåjaja... vilken jobbig natt!

Frun har (som alla givetvis) återkommande drömmar - återkommande teman i sina drömmar. Här, på resan i Barcelona, sover frun så gott och drömmer .... om sina gamla teman. Men kanske på ett nytt sätt?

Det är som om drömmarna förändras under livet. I alla fall vissa teman. Andra är ännu inte mogna för förändring ...

Ett av Fruns mest populära teman, är bebisar. Att Frun ska sköta dem och hålla dem och skydda dem ... och att det finns kattungar gömda nånstans. Glömda. Som dyker upp - fler och fler och fler ... Och att vi åker buss och att det är svårt att styra. Och att någon glömmer sin bebis och att man inte vet var man ska stiga av och .... Tja. Jag ska inte lägga ut hela mitt drömregister, men det märks att gamla teman vill upp och prövas, när nya upplevelser läggs till. Som om allt har rörts om lite och ska skakas in i ett nytt mönster.

Inatt handlade det också om en gömd trädgård, med växter som Frun platerat, men glömt ... och som nu började växa ...

När hemmet blivit en vänthall, då har livet gått lite i baklås. Som nu. Allt finns. Alla möjligheter. Jag är här.

Och ändå är det något för mig okänt tåg jag väntar på att få springa ifatt och hoppa på. Ett tåg som ska ge mig fart. Ett tåg som ska göra mig trygg i att veta vart jag är på väg.

Varför måste jag veta?
Varför inte bara vara?

Foto: Artur Nilsson.
Artur Nilssons fotoarkiv ägs av Region- och stadsarkivet i Göteborg.


Kan man drömma om sin egen födelse?
Eller att man är fången i ett hiss-schakt som snurrar fritt i rymden …

Hmmmm .... - ett tecken på att den rena och skära galenskapen inträtt?

Jag undrar jag …
Efter att ha kravlat med en massa ungar genom en rund, trång, tunnel/tub som snurrade. Utan att kunna ta sig ut. Jo barnen lyckades hitta vägar ut, men jag blev kvar därinne.

Till Lasse Dahlqvist-musik dessutom!
”Engelska flottan har siktats vid Vinga, Oh boy, oh boy, oh boy”. Och när musiken plötsligt tystnade, så stötte jag i med huvudet mot ett stopp. Och visste inte om jag var i rätt eller fel ände av tunneln …

Hallå!!!
Hur konstiga får drömmar vara?