Fru Fundersam talade idag med en av sina lärarstuderande

döttrar, som praktiserar i en klass där 5 barn har diagnos

(ADHD, Asperger etc), men inga extra resurser i form av

assistenter eller lärare satts in! Och ändå sägs det att just

det att man får en diagnos ska leda till att extra hänsyn

tas och extra resurser sätts in för att hjälpa barnen.

Fru Fundersam har förstått att det är kö för att

överhuvudtaget få testa sig för att få en diagnos. Men ska

det då verkligen inte leda till något konstruktivt? Nämligen

att extra hänsyn tas och att extra hjälp ges?

" Före valet 2010 är man helt säkert framme vid solidaritet, med det ­ordets alla goda vibrationer",

skriver Åsa Moberg idag, angående de nya moderaternas strategi att adoptera arbetarrörelsens positivt värdeladdade ord. Man har ju kallat sig det nya arbetarpartiet, med en arbetslinje. Och man kämpar mot utanförskap ...

Men:

" En arbetslinje gynnar de människor som har lyckan att ha ett arbete och missgynnar andra.

De andra är faktiskt väldigt många. Av Sveriges nio miljoner invånare är var femte i åldrarna 16–84 funktionshindrad på något vis."

Åsa Moberg (vars inlägg publiceras i SvD idag) hänvisar till Per Schlingmanns artikel i DI från 15/3, när hon citerar honom "Fler måste börja arbeta tidigare, äldre arbeta längre och kompetensen tas tillvara hos människor med invandrarbakgrund."  Och hon svarar honom:

"Måste, javisst. Men alla som kämpar och bara inte får in en fot, alla som förlorat jobbet efter 50, som har fel namn, fel ålder eller andra för arbetsgivare oacceptabla brister?"

Och vidare kritiserar hon samtliga partier för deras benägenhet att betrakta människovårdande yrken som välfärdsyrken, och bortse från att belysa meningen med deras arbete, att hjälpa och ge vård och omsorg till den tredjedel av befolkningen som inte kan eller ska arbeta:

"Här finns en svaghet hos alla politiska partier: människovårdande verksamhet betraktas som ”välfärdsyrken” och all uppmärksamhet riktas på personalen, ingen alls på dem som är föremål för vården och omsorgen.

Arbetande i välfärdsyrken bör visst få eget inflytande och flexibel schemaläggning och utbildning, men det viktigaste som ­behövs är något annat: en ny ­människosyn från de politiskt ­ansvariga.

En människosyn där alla värderas lika, där de vårdade har samma värde som vårdarna."

Och snart har jag citerat hela den ytterst välformulerade och bgenomtänkta artikeln som författaren och journalisten Åsa Moberg skrivit. Hennes avslutande efterlysning sammanfattar otroligt mycket av vad dagens politik lett fram till:

"Det parti som lanserar en människovärdeslinje borde kunna räkna med stöd från några miljoner människor i Sverige som står utanför arbetslivet, och dessutom någon miljon anhöriga som sett på nära håll hur lite inflytande den enskilde har över sin egen situation när han eller hon hamnar i välfärdsapparatens järngrepp."
 

Finns det någon av alla som läser här,

som har besökt en homeopat och hos denne

fått hjälp,

och därefter blivit friskare? 

Fru Fundersam tänker att det kanske skulle kunna fungera ... 

När nu den vanliga sjukvården inte alltid klarar av att hjälpa tillräckligt. 

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Världen ligger öppen ....

Vad sägs om:

• sagoberättare
• symbolpedagog
• kulturpedagog
• skrivarpedagog
• skapandepedagog
• trivselkonsult
• handlare med rättvisevaror, eller
  
• författare?

Svenskarna skyller ifrån sig, läser jag i SvD.

Etikforskaren Ann Heberlein har skrivit boken ”Det var inte mitt fel, och den handlar om hur vi görs och gör oss själva till offer.

Det verkar vara en intressant bok.

Fru Fundersam menar att det att ha EGENMAKT - skaffa sig makt över sitt eget liv = ansvar för sitt eget liv, med all säkerhet är en viktig aspekt för välmående. Däremot är OFFERTANKEN och BITTERHETEN undergrävande. Ingen mår bra av att se sig själv som helt maktlös. Vi behöver veta att det vi gör och står för gör skillnad. Vi finns här på jorden för att delta ...

I artikeln läser man bland annat följande:

Ann Heberlein tycker att vi är på väg att rationalisera bort skulden. Att känna skuld är viktigt och konstruktivt.

”Skulden och skuldkänslan har stått i skamvrån i snart ett par decennier, och skuldkänslor har behandlats som en psykisk defekt snarare än som ett existentiellt och moraliskt fenomen”, skriver hon.

–Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa. Det försöker jag förmedla till mina barn: Vad man gör får konsekvenser.

Ingen är skuldfri. Alla har ett ansvar - mot andra men också mot sig själv. Det är något som vi aldrig kommer ifrån. Ann Heberlein menar vidare att det inte handlar om att ifrågasätta att många människor faktiskt är "offer, exempelvis för kränkningar. ­Däremot menar jag att det är alldeles för många som hävdar att de är offer trots att de inte är det."

Hon tycker att vi ska reflektera över konsekvenserna av vårt handlande. Och det verkar bra, tycker Fru Fundersam. 

”I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig”, skriver hon.

Läs hela artikeln här. 

Med tidsbegränsad sjukersättning,

varierande trötthetsgrad,

krypande spänningsvärk i kroppen och knoppen,

sprittande idéer om tänkbar kommande verksamhet,

nära till tårarna,

ingen rätt till a-kasseersättning längre,

ingen rätt till studiestöd från CSN, 

inget arbete,

stigande ålder ....

... tja.

Fru Fundersam vet inte var hon ska börja.

För att bli friskare och kanske så småningom kunna arbeta lite.

Jag har avmedicinerat mig till helt ren från antidepp.

Jag har ändrat kosten genom att låta bli kött och socker och utesluta mjölk så mycket som det går för att istället dricka havredryck.

Jag jobbar med att tänka positivt.

Har sökt Försäkringskassan för lite rådgivning,

men alla handläggare hade gått hem kl 15.00

Och så har jag idag beställt tid hos läkaren, för en hälsokontroll i alla fall.

Undrar om det ska framkomma något nytt ... 

Ser på förra årets inlägg av idag, att det var sommarvärme

denna sena marsdag. I år är marken vit av snö och även

om solen lyser nu, så blåser det kalla vindar som letar sig

in genom alla lager av kläder ...

Så olika det kan vara, med denna dag i mars. 

Livs-tema-ord som beskriver min vemodiga sida:

• Sorg
• Längtan
• Tomhet
• Skuld
• Utanförskap
  
• Otillräcklighetskänsla
  

Livs-tema-ord som beskriver min energirika sida:

• Sprudlande
• Kreativ
• Galenglad
  
• Nyfiken
• Njutare

Och kanske behöver jag alla ingredienser för att vara jag ... 

Men tänk att man kan beskriva sig själv och sitt liv på så många sätt!

Hur många olika berättelser skulle det inte kunna bli ....