Armarna snurrar ...Men febern är borta.Pappa är full av utslag.Antagligen reagerade han med allergi mot medicinen.Det kliar ...Han får nytt antibiotika.Jag klipper hans naglarpå fingrarna, för att han inteska riva upp sår på bröstet.Han vevar med armarna.Vi måste passa så att han inte drar ur droppnålen och katetern.Vi sitter där till klockan halv sex.Orkar inte längre.Vi måste också vila.Han har inte pratat något på hela dagen.Bara vevat på med armarna.När vi går säger jag:- Hejdå pappa. Nu måste vi gå hem och vila.Vi ses imorgon igen!Då hör vi ett svagt ljud bakom alla hans dimmor:- Hejdå!Vi hoppas!