Min sjuka pappa har sovit gott.Imorse fick han prova att borsta tänderna själv och det gick hyfsat, med lite hjälp.Han pratar mer. I viskande ton.Fraser som: "Hörrudu ... jag skulle vilja att ... emellertid ... men ...i första hand ..." poppar ut från hans mun. Men det går inte alltid att följa hans tankar. Vi försöker att prata släktingar med honom och han tycks minnas vissa fastrar, kusiner och kanske sina syskon.Men känner han igen mig - hans dotter?Och känner han igen min mamma - hans fru?Han säger att han minns allt men att det flyter ihop. Och det förstår vi att det gör. Han somnar ofta mitt i en mening. Eller så stannar hans stirrande blick upp och han tycks sluta andas och blinka ...Inte ett leende över hans läppar.Mest tomhet. Är detta min pappa?