Svenskarna skyller ifrån sig, läser jag i SvD.

Etikforskaren Ann Heberlein har skrivit boken ”Det var inte mitt fel, och den handlar om hur vi görs och gör oss själva till offer.

Det verkar vara en intressant bok.

Fru Fundersam menar att det att ha EGENMAKT - skaffa sig makt över sitt eget liv = ansvar för sitt eget liv, med all säkerhet är en viktig aspekt för välmående. Däremot är OFFERTANKEN och BITTERHETEN undergrävande. Ingen mår bra av att se sig själv som helt maktlös. Vi behöver veta att det vi gör och står för gör skillnad. Vi finns här på jorden för att delta ...

I artikeln läser man bland annat följande:

Ann Heberlein tycker att vi är på väg att rationalisera bort skulden. Att känna skuld är viktigt och konstruktivt.

”Skulden och skuldkänslan har stått i skamvrån i snart ett par decennier, och skuldkänslor har behandlats som en psykisk defekt snarare än som ett existentiellt och moraliskt fenomen”, skriver hon.

–Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa. Det försöker jag förmedla till mina barn: Vad man gör får konsekvenser.

Ingen är skuldfri. Alla har ett ansvar - mot andra men också mot sig själv. Det är något som vi aldrig kommer ifrån. Ann Heberlein menar vidare att det inte handlar om att ifrågasätta att många människor faktiskt är "offer, exempelvis för kränkningar. ­Däremot menar jag att det är alldeles för många som hävdar att de är offer trots att de inte är det."

Hon tycker att vi ska reflektera över konsekvenserna av vårt handlande. Och det verkar bra, tycker Fru Fundersam. 

”I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig”, skriver hon.

Läs hela artikeln här. 

Med tidsbegränsad sjukersättning,

varierande trötthetsgrad,

krypande spänningsvärk i kroppen och knoppen,

sprittande idéer om tänkbar kommande verksamhet,

nära till tårarna,

ingen rätt till a-kasseersättning längre,

ingen rätt till studiestöd från CSN, 

inget arbete,

stigande ålder ....

... tja.

Fru Fundersam vet inte var hon ska börja.

För att bli friskare och kanske så småningom kunna arbeta lite.

Jag har avmedicinerat mig till helt ren från antidepp.

Jag har ändrat kosten genom att låta bli kött och socker och utesluta mjölk så mycket som det går för att istället dricka havredryck.

Jag jobbar med att tänka positivt.

Har sökt Försäkringskassan för lite rådgivning,

men alla handläggare hade gått hem kl 15.00

Och så har jag idag beställt tid hos läkaren, för en hälsokontroll i alla fall.

Undrar om det ska framkomma något nytt ... 

Ser på förra årets inlägg av idag, att det var sommarvärme

denna sena marsdag. I år är marken vit av snö och även

om solen lyser nu, så blåser det kalla vindar som letar sig

in genom alla lager av kläder ...

Så olika det kan vara, med denna dag i mars. 

Livs-tema-ord som beskriver min vemodiga sida:

• Sorg
• Längtan
• Tomhet
• Skuld
• Utanförskap
  
• Otillräcklighetskänsla
  

Livs-tema-ord som beskriver min energirika sida:

• Sprudlande
• Kreativ
• Galenglad
  
• Nyfiken
• Njutare

Och kanske behöver jag alla ingredienser för att vara jag ... 

Men tänk att man kan beskriva sig själv och sitt liv på så många sätt!

Hur många olika berättelser skulle det inte kunna bli .... 

Fru Fundersam har aldrig i vuxen ålder, haft kontakt med barndomskamraterna.

Kanske därför att ett tema i Fruns liv varit att flytta.

Särskilt som vuxen.

Men redan som barn påverkades Frun av flyttandets alla sidor.

Som elvaåring flyttade familjen till "andra sidan av stan", en liten

flytt kan tyckas, men för Frun fick den omvälvande konsekvenser.

Ny skola, nya klasskamrater, ny position ... Den lilla flickan kände

inte igen sig i den nya miljön och kände sig ensam ... Det blev väl

också  anledningen till att hon, några år senare, måste "slå" sig

fram, för att hitta ett jag igen. Inte slogs jag med nävarna, men

väl med rösten och med alla vilda uttryck jag vågade använda

mig av ...

Nu har två av klasskamraterna från högstadiet, oberoende av

varandra, tagit kontakt med mig. De vill träffas efter 35 år. Den

ene är den första pojkvännen. Den andre är en annan pojke. 

Fru Fundersam tänker att det kan vara bra att träffas. För att få

reda på fler glömda minnen och kanske hitta tillbaka till något

ursprungligt, sin kärna.

(Och dessutom kan ju detta att vara öppen

och nyfiken också resultera i ny vänskap ibland.)

Solvarma Irene har lagt ut bilder från Les Ramblas i Barcelona.

Titta gärna på dem!

På "Ramblan" finns alltid personer som klär ut sig till pyntade eller silvriga och guldiga konstverk ... De står blickstilla i en pose, och ser ut som om de var gjorda i marmor, guld, silver eller annat statymaterial ... Men så i ett ögonblick börjar de röra sig, för att åter stelna till en bild.

Fru Fundersam längtar till den varma storstaden och alla dess underbara uttryck ....

Här är en av Fru Fundersams bilder från Ramblan i Barcelona:

Godis är gott ...

Men vad ställer det till med i kroppen?

Har du svarat i min NYA omröstning? 

Fru Fundersam skippar numera sockret.

Och har bytt ut ekologisk mellanmjölk mot havredryck. 

Tror att det ska göra Frun gladare & piggare & friskare. 

Både insidan och utsidan av kroppen måste vårdas ömt!