Att sätta negativa etiketter på sig själv och andra, är ju inte på något sätt uppbyggeligt. Orden som vi använder, kan ge oss komplex eller självkänsla. Det är bara att välja ... Hittade nyss en ordlista, som skulle få oss att prata om våra yttre karaktärsdrag i mer positiva ordalag. Här är den:

Positiv ordlista
ankrumpa = beyoncébak
bilringar = volanger
gäddhäng = veck
kran = karaktärsnäsa
liten = nätt
oregelbunden = individuell
pojkflicka = slank
päronformad = härliga höfter
ridbyxlår = kurviga ben
rund = kurvig
rynkor = solstrålar
stor = ståtlig
äppelformad = kvinnliga former

Från Livskraft - Snyggskola för smarta

Att resa långt iväg, till samma sommarhus, år efter år, för att träffa samma människor, det ger tid för reflektioner. Kring hur livet är och har varit. Hur vi här alltid har kunnat samlas över alla generationer, för att äta, skratta och leka.

Barnen som var små när vi började samlas i huset, har blivit vuxna. Och leker nu med nya småttingar som fyller alla vrår ...

Och minnen rullar upp, utan kronologisk ordning, allt sker samtidigt. Frun fylls av glädje och kärlek, men också den välbekanta sorgen jag kände när barnen var små, över att inte ALLTID kunna ha alla sina kära intill sig.

Vilken känsla det ändå är att se att vi finns kvar, alla vill vara med, alla finns kvar ...

Nästan alla ...

I år var påsken vit på ön ...

... och det blåste så att käringarna kapsesjsade.

Men inomhus blev det så småningom varmt i stugan.

Med sexton personer i sommarhuset, blev snart fönsterrutorna immiga av all värme och fukt som bildades. Och av all påskstämning!

Flugor och till och med en fjäril vaknade till liv ...

Att Fru Fundersam inte bloggar lika aktivt alla dagar,

handlar INTE om att Fru Fundersam skulle anse att bloggandet

var "nördigt" ...

Nej, nej.

Fru Fundersam kan gärna vara "nördig" i sina sysselsättningar

och i sitt beteende emellanåt, men vägrar racka ner på

bloggandet som om det vore nördigt i sig.

Bloggandet är för mig, en social sysselsättning - kontaktskapande

och kommunikativt. Det får mig att vara kreativ och skapande,

och det hjälper mig att bringa reda i mina tankar och minnen,

så att jag kan SE vissa saker klart. Men bloggandet ger också

impulser till att starta annat, utanför bloggen. Och ibland vill

det där andra ta större plats än själva bloggandet, vilket kan

vara både frustrerande och välgörande.

Fru Fundersam har också en ständig längtan efter att uttrycka

sig. Att formulera känslorna, tankarna, minnena ... Vissa gånger

får bloggen vara en plats för sådana formuleringar, men andra

gånger är det bättre att formulera sig på andra ställen. I andra

skrivprojekt eller i samtal på andra platser. I fotograferingslekar

eller i annat skapande.

Bloggen får fylla många funktioner, men inte alla.

Den får aldrig ta över och tvinga in mig för rapportering.

Det måste ju vara jag som känner efter vad jag vill och

var jag vill uttrycka mig. Och DÅ känns det bra att blogga.

Min kära vän Tant Tagg, skickade mig detta test.

Och här är mitt resultat:

Imorgon - onsdag - åker herr och Fru Fundersam söderut.

Mot vårvärme trodde vi, men frågan är om

inte det blir vinter på ön nu istället ...

I Fru Fundersamland snöar det i alla fall. 

Så det blir till att ta det försiktigt med bilen ...

Och med flygturerna ...

GLAD PÅSK önskar jag er alla! 

Med eller utan snö. 

Kommer på mig själv med att ha gjort så mycket

att jag inte haft tid för läsning på länge.

Ska därför sätta mig att läsa resten av dagen.

Lugnt och stilla och krypa in i boken.

(Och under filten i kakelugnsvärmen.)

Jag har börjat läsa Mig äger ingen 

och den har "dragningskraft" ...

Ett LÄSTIPS.

Ha en skön dag ni också!

Inom vissa organisationer och företag, har man övermänskliga krav vid nyanställningar. Som om man tror att den nyanställdes fantastiska kvalifikationer ska uppväga arbetsplatsens brister. Eller?

Läste nyss denna artikel  i Sunt liv, om en ny avhandling från Lunds universitet, där följande citat är hämtat:

– Lite raljerande kan resultaten tolkas som att det svenska offentliga arbetslivet är organiserat för att passa en 'supermänniska'. Kanske bör vi istället tala om sjuka organisationer, där det som tillhör livet självt inte ges utrymme, sa Berit Sundgren Grinups, en av de ansvariga för studien vid Karlstads universitet när den presenterades.

Artikeln om Daniel Meléns forskning, handlar om att det inte är de långtidssjukskrivnas bristande motivation eller arbetsmiljön som gör det svårt att börja arbeta. Ofta är problemet arbetsgivarnas krav på att man ska vara helt frisk.