Märkligt är det.

Att så många av ens egna vänner & nära,

hela nätverket ...

... nästan alla har ganska stora bekymmer:

Sjukdom.

Oro.

Funktionshinder.

Ovisshet.

Konflikter.

Ensamhet. 

Undrar om det har med vår tid att göra,

att tempot & klimatet & ekonomin ger dessa konsekvenser.

Eller om det bara slumpar sig så att många i min närhet har "drabbats".

Eller om det är så att jag har blivit mer uppmärksam och lyhörd, och därför ser att så många har det jobbigt.

Eller om det handlar om att det nuförtiden är ok att prata om sina svårigheter . 

Hur som helst önskar jag att det vore ok inte bara att prata om sina besvär, utan också att vi(=samhället) visade varandra vänlighet, hänsyn, tolerans  och omtanke.

Så att det gick att leva bra trots och med sina bekymmer.

Så att vi skapade en tolerantare värld.

Där alla fick plats.

Där alla räknades.

Inte bara de vackra och kompetenta ....

Jag såg nyss programmet Beckman, Ohlson & Can från igår,

på webbteven. Och det var bra! Formen är bra - att inte låta

deltagarna avbryta varandra för att "få rätt", utan  att ge

utrymme för allas tankar.

Att våga låta olika synsätt finnas i luften.

Att inte ha som mål att alla ska bli överens.

Eller att några ska övertygas av de andra om vad som gäller. 

Juste!

Jag tror att formen ger möjligheter till nytänkande.

För vi som tittar får själva ta del av olika tankesätt och sedan

fundera vidare. Vi blir inte presenterade åsikter som vi måste

ta till oss. Vi måste inte omedelbart välja sida.  

Det handlade om manlighet idag i Sverige.

Om den finns och hur den i så fall ser ut.

Om den är modern ...

Vilka förebilder har pojkar som växer upp?

Hur fungerar brödraskap?

Fru Fundersam funderar vidare över manligt - kvinnligt

och konsekvenserna av det jämställda tänkandet i vårt 

nuvarande samhälle, där verkligheten

sannerligen inte alltid stämmer med kartan.

Och hur ska vi då rita en positiv karta, så att

verkligheten vill anpassa sig? (!)

Eller hur ska vi förändra verkligheten?

Klart är att manligt/kvinnligt hänger ihop med många andra maktstrukturer. Jag undrar om det finns enbart positiva kvinnliga egenskaper och enbart positiva manliga egenskaper, som vi kan ha och känna oss bekväma med, utan att ingå i maktspel med förtryck?

Finns det en positiv manlighet, fråga Eva Beckman i programmet.

Ja gör det det? Och finns det en positiv kvinnlighet? 

Eva Beckman brukar vara bra.

Ikväll kommer ett nytt program på SVT2

(och Frun har ju blitt med nygammal tjock-TV nu, så nu går det att titta igen) som verkar lovande!

Vad händer i vår tid och vad har det för betydelse för våra liv? Eva Beckman, Elisabeth Ohlson-Wallin och Mustafa Can är programledare för SVT:s nya samtalsserie Beckman, Ohlson & Can. De turas om att leda programmet och tillsammans med inbjudna gäster kommer de att diskutera ett aktuellt ämne i tiden.

Det ska bli "samtal istället för debatt" sägs det.

Och inte vilket samtal som helst ikväll ...

Är det männen det är synd om? Det är frågan som kommer att diskuteras i premiären av Beckman, Ohlson & Can. - - -

En av gästerna är författaren Maja Lundgren - - -

- - - deltar debattören Pär Ström, som anser att

männen måste sluta huka sig för alla maktgalna feminister.

SVT2 måndag 21 jan 2008 kl 22.25

Det verkar lovande!

Ska se ikväll, om jag orkar vara uppe.

(Annars senare, på webben.)

Fru Fundersam brukar inte så ofta blogga i politiska frågor.

Och det har nog aldrig hänt förut att Fredrik Reinfeldt

fått cred av Frun. Men nu får han det!

För en bestämd fråga.

Frun läser i SvD om statsministerns ovilja att kompromissa i äktenskapsfrågan:

Och enligt statsministern är frågan ganska enkel:

- Jag tror helt enkelt att folk vill gifta sig. Och jag tror att det är bra att man får göra det, när man älskar varandra, oavsett om det är par av samma kön eller olika kön.

Bra, Fredrik!

Stå på dig!!! 

Läser i tidningen om att vi svenskar tycker att det är bra att tänka på att rädda miljön, men ändå inte vill avstå från det vi vant oss vid ..

Så kan det vara. I princip är det inte bra med chartersemestrar, när man tänker på miljöförstöringen skulle man över huvud taget inte flyga mer. (Ursäkta , helga ;-)  Men det är ju så skönt med solsemestrar ...

Är man då inte så stadd i kassa, (hörde att vissa resor till Kanarieöarna gick på över 15 000 nu till jul!) kan man ju bre på med att uttrycka sin förträfflighet i att avstå ...

Men Fru Fundersam tänker att

det blir ingen bra lösning i att tänka så:

att man AVSTÅR!

Det handlar om att se vad man kan göra och få

istället, genom att aktivt och frivilligt låta bli att flyga ....

LYCKA i vintermörkret - det går nog att ordna det med:

Fester, filmkvällar, fina middagar ...

Utomhusaktiviteter i vacker vintermiljö ...

Lekar ochnjutningsstunder.

Och solsemester kan man ju få på andra håll

(andra delar av året, visserligen). 

Livet tar inte slut utan flygcharter.

Det kan nog bli FINA resor med andra färdmedel också:

vandra, cykla och så finns ju tuff-tuff-tåget. 

När jag var sex år, lekte jag att jag var Barbie. Vi lekte stora tjejer. Och inte tänkte jag nånsin på hur smal midja och spetsiga bröst hon hade ...

Det var sextiotal och min Barbie såg väl ut som det sena femtiotalets ideal.

På sjuttiotalet - när jag var tonåring och lekte mini-hippie - förkastade jag Barbie och allt vad hon stod för, så klart. Det var frigörelsetider. Och drömmen för en ung flicka var inte längre bara att bli sedd av en man och "att bli gift".

Men nu, 2007, kan femtiotalets och sextiotalets ideal vara intressanta att studera. För att förstå hur min mamma och hennes generation hade det.

Och för att begripa var alla outsagda förväntningar stammade ifrån ...

Jag kan också tänka att idag är det dubbelt svårt för unga - flickor OCH pojkar - som alla ska leva upp till roller ...

• Vara snygga.
• agera objekt för andras lust
• och samtidigt visa sig frigjorda
  
• och effektiva  och självständiga ...

Får man vara människa?

Eller handlar det bara om att bli en lämplig IDOL?

En BILD av en människa.

Män är vackra!

Eller hur?

Foto: Charlotta Svensson (lånat bilden från DNs artikel)

Det finns så många sensibla, mjuka, roliga och spännande män. Visst får de vara bråkiga också .... Men en alltigenom bråkig, hård, uppblåst och kantig man, kan inte vara spännande för Frun. I alla fall inte för något längre tag.

I en artikel i DN läser jag om en ny bok,"Han i hennes ögon",

där kvinnor fotograferat män.

En bok utan de "vanliga" reklambilderna av män med spända käkar och knutna nävar ... Spännande, tycker Frun. För nog är det alltid mer äkta och talande med bilder av mänskliga män (människor) än bilder av män (människor) i roller? Förmodligen gör alla reklambilder av reklammän (i roller) skada. Hur ska män kunna leva upp till såna tuffingar?

Hur ska människor kunna bli bilder av människor.

Vad SER vi hos mannen?

Vad uppmuntrar vi???

Ett citat ur artikeln:

- Motbilden till den traditionella mannen blir genast en mes - det finns liksom inga alternativ. Jag har hört unga tjejer säga "det är spännande med en bild på en man som ser farlig ut". Men kvinnor som stöttar den bilden bidrar faktiskt också till sin egen underordning. 

TÄNKVÄRT!

Lyssnade på radion idag också om en diskussion kring Doris Lessings böcker och hennes syn på mannen ... Hur manliga läsare inte kunde känna igen sig i hennes beskrivning av män som sexvarelser utan människa i.

Tänk om vi skulle se på varandra som MÄNNISKOR istället,

utan alltför högt ställda förväntningar på att leva upp till roller - vilka det än vara månde ... 

Nu ska Frun krypa ner hos sin vackraste man.

God natt alla vackra människor!!! 

Ibland kan det trösta att läsa om att det finns förklaringar,

som ligger utanför mig själv.

Det är inte bara min "bristande förmåga" som ...

Läste nyss en artikel där forskaren Susanna Toivanen menar att

det inte hjälper med att "vara stresstålig" i en dålig miljö.

Förr eller senare ....

Tänk om alla arbetsgivare förstod det!

Och inte fortsatte att annonsera efter "stresståliga" medarbetare,

utan erbjöd ett juste arbete med en juste arbetsmiljö! 

Ingen mänsklig varelse kan tåla hur mycket som helst.