Högläsningen är ju en underbar samvaro.

Men det kräver ett slags samförstånd mellan den som läser och dem som lyssnar.

Det var längesedan Fru Fundersam var yrkesverksam som sagoläsare.

Idag läste jag Granen av Tove Jansson för en skara barn och föräldrar.

Det är en lite för lång saga - för dem som inte är vana att sitta och lyssna.

(Kanske är det så med dagens barn, att de inte har vanan att LYSSNA på sagor? Kanske ska det vara filmer och spel och tempo hela tiden?)

Det är i alla fall en BRA saga för oss alla som upplevt (upplever) stressen kring julen. Något som mumintrollen i sitt vinteride inte kan förstå ...

Illustration från Tove Janssons Granen ur Det osynliga barnet och andra berättelser.

... den fantastiska bok som legat i högen bredvid min säng i ett år nu:

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Den är fullständigt underbar ... Varenda formulering, varenda beskrivning, vartenda ord, får mig att vilja läsa den högt. Jag ler och skrattar och njuter av den värme och insikt som författaren (född 1977) tycks ha om barn, människor, relationer, föräldraskap, sorg och som jag hittills uppfattat det: Aspergers syndrom. Vilken ljuvlig bok!!!!!   

Lyssnde på en novell på radion idag:

"Jul för fan" ur Mirja Unges senaste novellsamling "Brorsan är mätt".

P1 fredag 7 december kl 11.35,

9/12 kl 13.35 och

13/12 kl 01.15

När man pratade om novellen, nämndes hur alla mellanord, ord som stoppas in när man inte vet vad man ska säga, berättar mycket mer om en person, än vad personen verkligen vill säga.

Och visst, det finns mycket att upptäcka hos alla Mirjas bokkaraktärer såväl som hos verkliga människor, i vad de säger och tänker "mellan raderna".

Fast det handlar ju också om vad JAG (vi) tänker/tolkar att det står där. 

En bra novell var det i alla fall!

Grattis MIRJA, till Aftobladets litteraturpris!

Fotograf: Leif Hansen

LYSSNA gärna. 

Sonja Åkesson (1926-1977) var den första

svenska kvinnliga poetkändisen.

Eva Beckman har gjort ett program om poeten som var medveten

om sin för professionen då ovanliga bakgrund - "fel kön, fel klass".

Poeten som införde det vardagliga i de starka och tillgängliga dikter fyllda av vemod, ironi och värme, som hon skrev.

Ikväll kan vi se programmet om Sonja Åkesson på SVT.

Gör det!

Här ett prov på en dikt ur Hästens öga, som kom ut postumt

efter hennes död 1977:

Ja tack
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.

Här är en annan dikt hon skrivit:

Upprustning

Ligg inte på stolen!
Sitt inte på bordet!
Stå inte och gapa!
Ryck opp dej!
Vill du ha däng!

Sträck på dej hösäck!
ta dej i kragen!
Ut med bröstet!
In med magen!

Håll dej i skinnet!
Håll dej på mattan!
Håll dej framme!
Du har väl mål i mun!
Du är väl inte bakom!
Du är väl inte stum!

Sträck på dej hösäck!
ta dej i kragen!
Ut med bröstet!
In med magen!

Hör du dåligt!
Ser du illa!
har du knäck!
Är du dum i hiet!
Står du och är fräck!

Sonja Åkesson

Jag läser vidare om henne på Sonja Åkesson Sällskapets sidor:

Hon har kallats för den stumma vardagens röst under 60- och 70-talen. Hon kom från Gotland och beskrev sig själv i sina dikter som en vanlig hemmafru med erfarenhet från olika serviceyrken. Poesins stora teman och gester lyser med sin frånvaro i hennes dikter. Hon gestaltar den utsatta människan som i sin förtvivlan bankar mot den grå vardagens vägg och möter förnedring och kommersiell tröst.

Jag läser just nu Arundhati Roys bok De små tingens gud.

Jag har ännu massor av sidor kvar men kan inte låta bli att börja kommentera den. Jag har ännu inte riktigt sett vad "de små tingens gud" är en omskrivning för, men jag anar att det handlar om en bild av den indiska kulturen, kontra den västerländska med sina "stora" och "viktiga" skeenden. Och dess gud.

Jo, sådär funderar jag när jag läser, för boken är så häftigt skriven. På så många plan. Det är en politisk, tänkande och kommenterande författare som berättar historien.  Men också en fantastiskt begåvad ordkonstnär och berättare!

Hon berättar en historia om två personer - ett tvillingpar - och deras liv och uppväxt. Om symbiosen och om sorgen att skiljas åt. Och så alla detaljer från indisk miljö och indiskt klimat ...

Om förbjuden kärlek. Om brist på kärlek. Om drömmar och bilder och mönster - själar - som följer generationerna. Om avundsjuka, småsinthet och släktingars bråkande.

Men också om Indiens historia. Om kolonialismens följder, underlägsenhetskänsla och rangordning hos folk ... Om anglofili. Om feministiskt medvetande kontra patriarkalisk verklighet. Om utarmning av den indiska kulturen, till följd av dyrkan av väst ...

Det är en lycka att läsa den. Särskilt för att författaren ständigt skapar

såna språkliga och sinnliga bilder. Roliga formuleringar, oväntade kombinationer.

Längtar till att snart få fortsätta  ...

Bookerpriset till irländska

The Gathering

Foto: Scanpix

Anne Enright får årets Bookerpris för boken The Gathering, meddelade kommittén för det prestigefyllda brittiska litteraturpriset på tisdagskvällen.

 - Vi har hittat en mycket kraftfull, oroande och till och med arg bok, beskrev kommittéordföranden Howard Davies The Gathering.
(enligt TT)

Det blev en otippad vinnare.

Grattis!

Hon får nobelpriset i litteratur först när hon är 87 år gammal.

Nobelpriset i litteratur år 2007 tilldelas den engelska författaren

Doris Lessing

”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”.

läser Frun i Svenska Akademins pressmeddelande.

Här är hennes böcker översatta till svenska:

1950 - Gräset sjunger (The grass is singing)
1951 - 1969 Våldets barn, bildningsroman i fem delar:
Martha (Martha Quest 1952)
Bra gift (A Proper Marriage 1954)
En fläkt av stormen (A Ripple from the Storm 1958)
Instängd (Landlocked 1965)
Staden med fyra portar (The four-gated city 1969)
1962 - Den femte sanningen (The golden notebook)
1966 - Vanan att älska: noveller (The habit of loving; A man and two women)
1968 - Katter (Particularly cats) Ny utg. 1988 med teckningar av Laris Strunke
1971 - Instruktion för nedstigning i helvetet (Briefing for a descent into hell)
1972 - Inte den typ som gifter sig och andra noveller (The story of a non-marrying man and other stories)
1973 - Sommaren före mörkret (The summer before the dark)
1974 - En överlevandes minnen (The memoirs of a survivor)
1983 - Canopus i Argo-serien:
1979 - Shikasta
1980 - Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem
1980 - Planeten Sirius' experiment
1982 - Planet 8: representanternas lärotid
1983 - De känslosamma agenterna i imperiet Volyen
1983 - En god grannes dagbok (The diary of a good neighbour)
1985 - Om de gamla kunde och de unga visste (If the old could)
1985 - Den goda terroristen (The good terrorist)
1987 - Våra ord blåser bort med vinden: rapportbok från Afghanistan (The wind blows away our words)
1988 - Det femte barnet (The fifth child)
1989 - Rufus: berättelsen om en okuvlig katt (Rufus)
1994 - Under huden: del 1 av min självbiografi fram till 1949 (Under my skin)
1998 - Vandra i skugga: del 2 av min självbiografi: 1949-1962 (Walking in the shade)
2001 - Ben, ute i världen (Fristående fortsättning på Det femte barnet) (Ben, in the world)
2001 - Ljuvaste dröm (The sweetest dream)
2005 - Kärleksbarnet
2006 - Om katter

Fru Fundersam har nog bara läst tre av dem (de fetmarkerade).

Kanhända är det inte just de, som är hennes bästa.

Vi lär få se och höra ALLT om Doris Lessing inom den närmsta tiden.

- Det är ett stort författarskap som prövar villkoren för kvinnan i det moderna samhället på ett sätt som inte viker för det som är svårt, smutsigt och tungt, men med en otrolig livskraft, säger Maria Schottenius. (DN)

Här är länkar till DN, SvD, Svenska Akademin - där man kan läsa mer!

Fru Fundersam läser i DN:

Om barnböcker.

Och om Hildur ...

Snart blir Hildur lycklig.

"Mamma tror att hon vet vad Hildur vill.

Pappa tror att mamma vet vad Hildur vill."

Men föräldrarna har svårt att förstå ...

Författare till boken Vill ha fisk! är  Áslaug Jónsdóttir.

Verkar vara en fullträff!

Det är nödvändigt med bra barnböcker.

Läs mer här.

Här är en till barnbok som verkar lovande:

 

Kraxorkestern av Sari Eliasson (text) och Erika Kallasmaa (bild).

Är man, som bokens huvudrollsinnehavare, en söt men aningen skabbig uppenbarelse, vars pinaler ryms i en tom chipspåse, ja, då kan man känna sig hemma hos en brokig samling flaxande individer som vindögt trummar på kastrulllock och gapar för full hals. Det är sådant som kan få en gemenskapstörstande pippi att bli "glad ända ut i fjädrarna"

skriver recensenten i DN. Läs mer här.