Själv är Fru Fundersam trött så jag ser i kors.

Var på bokcirkeln igår kväll och det blev sent innan jag somnade.

Och snickaren kom hit klockan sju imorse, så det var bara att kliva upp ...

Vi hade läst Onåd av nobelpristagaren J M Coetze den här gången.

(Här kan du läsa lite om handlingen + en recension.)

Och vi pratade om hur skickligt han vände på alla begrepp.

Hur han kunde få läsaren att ena stunden tänka att det är gott att följa sina begär. Och andra stunden visa konsekvenserna av vad som händer om man följer sina begär. Likadant med "viljan att vara godhjärtad".  Och följden av att vara envis och inte vilja styras av andra. 

Boken födde tankar om vad ett liv är, vad konsten tillför eller inte, vad makt innebär, och vanmakt.  Hur människor (individer/grupper av människor/stater) kan se på livet ur olika perspektiv och tvingas att byta perspektiv. Hur svårt det kan vara att se vad som verkligen är gott och ont.

Och framför allt visade den en man som lär sig empati och att älska.

Vad är det han släpper i slutet?

Släpper han fåfängan?

Överlåter han sig till helheten?

Lär han sig att se ur andras perspektiv?

Det verkar finnas oändligt att diskutera kring denna bok, där handlingen är förhållandevis enkel, men livets frågor i undertexten, desto mer komplicerade. 

Fru Fundersam gillar denna bok skarpt

och har nu läst den för andra gången! 

Apropå könsroller ...

    

Läser i tidningen att Pija Lindenbaum kommit ut med en ny barnbok.

Och att nyckelrepliken i boken är:

"Nä men, ojsan pojkar. Nu gör vi något annat." 

Det är dagisfröknarnas mantra, skriver Pia Huss i artikeln.

Boken heter Kenta och Barbisarna. Från artikeln:

Pija Lindenbaum sätter ljus på den sorts pojke som brukar ha det motigt på grund av omgivningens förväntningar. Att en tjej klättrar i träd och lirar fotboll är helt okej, men en pojke som gillar "tjejiga" lekar har det svårare. "Är det månne fel på grabben?"

Jag blir helt klart nyfiken på boken. Inte minst därför att Pija Lindenbaum skrivit och illustrerat så många bra böcker tidigare. Hon är tuff!

Läs mer här. 

I P1 kan man läsa och lyssna på sex noveller,

som tävlar om Sveriges Radios Novellpris.

Här är de sex nominerade författarna till

Sveriges Radios Novellpris 2007
Claudia Marcks, foto: Tove Falk Olsson. John Ajvide Lindqvist, foto: Idha Lindhag. Magnus Hedlund, foto: Maria Olsson. Margareta Strömstedt, foto: Jacob Forsell. Susanne Ringell, foto: Anders Larsson. Anna Schulze, foto: Sara Mac Key.

Rösta på den bästa novellen!

Rösta fram till mån 24 sept. Adress: Sveriges Radios Novellpris, Kulturredaktionen, 105 10 Stockholm eller novellpriset@sr.se. 

När Frun surfade sent på natten,

hittade hon denna dikt av Gustaf Fröding:

SIRI OCH LELL-GUSTAF

    (En kusinhistoria)

Siri, liten hoppetossa,
skrattar och spektaklar jämt,
kinderna av glädje blossa
efter varje lyckat skämt.

Blå är den av mamma sydda
klädningen och snäv och kort
och de näpna holkbeprydda
benen sprattla immerfort.

Och små namnamsmorda händer
riva i kusinens hår
och hur pilten än sig vänder,
alltid lilla tösen rår.

Gustaf, liten tafatt drummel,
grinar först liksom en varg,
älskar ej det vilda tummel,
slutar med att bliva arg.

Och i vredesmod nu barka
lekkamraterna i hop,
slåss och tumla om och sparka
under gråtbemängda rop.

Siri äntligt om förskoning
hårde, vilde segrarn ber.
Den beviljas och försoning
ur förgråtna ögon ler.

Sedan uti endräkt lekes
"herrskap" eller något slikt,
utav sand i solen stekes
småbröd, mjukt och magnifikt.

Så de växte upp tillsamman
under ständigt gnabb, de två,
stundom rådde tvedräktsflamman,
stundom vänskapen fick rå.

Än i dag de två kusiner
leka samma lek igen.
Ständigt växla deras miner
mellan sött och syrligt än.

                 

(1883, i ett brev från Fröding till kusinen Siri) tryckt 1916

Ur Gustaf Frödings poesi (Wahlström & Widstrand, 1993)

Min mormor

läste för min mor

om kvällarna.

Dikter av alla slag.

Utantill.

Till exempel

hela (!) Fänrik Ståhls sägner av Johan Ludvig Runeberg,

Ett gammalt bergtroll av Fröding

och så denna roliga vers av Hugo Hamilton:

Det är ej roligt för trollemor,
när alla barnen ha "flunsan",
båd stora syster och lilla bror
och minsta älskliga klunsan.
Ty göra än vad hon göra vill,
så blir det skrik hela dagen.
Den enda kur som hon känner till,
är kalla ormar om magen.

Text och bild av Hugo Hamilton

ur "Hej, hopperi hoppa" (Gidlunds 1981)

.

Vi startade bokcirkeln igen, efter sommaren.

Till ikväll hade vi läst

Claires leende

av Eva Ström.

En liten vacker bok om en svår händelse. Claire väljer att begå självmord och boken cirklar kring funderingar hur det kom sig att hon valde detta svåra. Claire - flickan som tycktes ha allt.

Språket är poetiskt. Eva Ström formulerar sig i ord som känns nya. Men det är inte en roman i vanlig bemärkelse, med klar logik och förklaringar. Den är skriven som scener efter varandra. Och frågor kring vad det var som hände och varför. Claire tycks oåtkomlig. Ingen kommer henne nära och hon är själv inte delaktig i livet runt omkring. Hon är fångad i en bild av en lycklig flicka som har allt. Hon ser inte längre någon mening i något. Hon har inte längre någon vilja eller kontakt med sitt jag. Hon är ett ensambarn i familjen Säwe. Och hennes förmodade depression skildras av den allvetande författaren.

Men också andra ensambarn: den avundsjuka Nina, Linda Bell och Carl Magnus Irfelt. Och mammorna. Och papporna. Och alla tycks de vara ensamvarelser ...

Vad är då budskapet i boken?

Är det just det, att vi går ensamma? Eller att ingen någonsin kan veta hur en annan människa mår inuti? Eller att frågor aldrig har sina givna svar?

Boken gav oss många tankar och när kvällen slutade, hade stämningen bytts från djupaste sorg till sprudlande glädje. Kanske var det det som var bokens syfte - att förlösa oss? 

Här är en recension av boken från DN:s Leif Zern.

Alla har inte lust att läsa.

Alla har inte funnit glädjen att få gå in i en spännande historia. Att nyfiken kasta sig in i en annan människas värld. Att njuta av språkupplevelser. Att hitta ytterligare en sanning om världen och sig själv - med hjälp av böckerna.

I P1 pratar man om biblioteksfrågor. Om man ska ta betalt eller inte för boklån. Om vikten av att arbeta aktivt med skönlitteratur. Om läsfrämjande åtgärder - bokprat för barn, tonåringar och vuxna.

Fru Fundersam har skrivit barnboksrecensioner och arbetat som bibliotekarie för många år sedan. Och haft många bokprat för barn och föräldrar. Det är en underbar upplevelse. Barnen blir så sugna att läsa och trängs om att få låna böckerna vi just pratat om.

Frun skulle önska att alla bibliotek hade bokprat för vuxna också.

Ofta! Att de som läst bra böcker kunde få ett forum att berätta om böckerna för andra.

Att bibliotekarierna, kanslisterna och låntagare som är intresserade tillsammans anordnar bokprat regelbundet.

Därför att det ger så mycket att prata om böcker och läsupplevelser.

För alla som deltar!

Och det ger LÄSLUST! 

När Fru Fundersams mor var barn, så fick hon ofta höra dikter som "kvällssaga". På så vis lärde hon och hennes syskon sig ett antal dikter och verser av Fröding, Karlfeldt och Lenngren utantill. Och många av de dikterna är just som berättelser eller sagor ...

Här kommer en "kvällssaga" för alla kära bloggvänner. Den är skriven för drygt 200 år sedan, av Anna-Maria Lenngren:

Grevinnans besök

Bevars, vilket fläng både ute och innan ...
hos prästens vad stoj och vad stök!
Ett bud hade kommit, att nådig grevinnan
tänkt göra ett middagsbesök.

Pastorskan höll råd med sin dotter Lovisa
om ordning på dukning och fat:
hon ville sitt kokvett vördsamligen visa
med ståtlig välfägnad och mat.

Nu dammades salen och gamla porträtter,
stamfädren förnämst däribland:
matronor med nattyg och snörda korsetter,
och präster med biblar i hand.

Pastorskan påklädde sin långkoft av siden,
herr pastorn sin bästa peruk.
Lovisa sin dräkt, som den framfarna tiden
var årshelg kom endast i bruk.

Nu syntes grevinnan och fröken vid hagen ...
herr pastorn till mötes dem gick
med ideligt jänk på kaftanen och kragen
i städat och prästerligt skick.

På trappan, med nigningar täta och djupa,
stod prästfrun så gladlynt i soln;
och dotter och mor foro ödmjukt framstupa
att kyssa den grevliga kjoln.

I salen de högborna främmande trädde ...
herr pastorn med bugning och krus
beskrev hur man underdån´ hjärtligt sig glädde
av äran som skedde hans hus.

Det grevliga herrskapet fördes till bordet ...
Guds gåvor det feltes ej där.
Grevinnan så nedlåten nådigt tog ordet:
"Bevars, vad ni gjort er besvär!"

Pastorskans anrättning hon täcktes beprisa,
fann dillköttet läckert och ungt,
berömde ostkakan och brydde Lovisa
för husets vällärde adjunkt.

Och fröken, med fingrar som snön att förblinda,
en vinge av kycklingen bröt
och matade stundom sin sköna Belinda
och föga av rätterna njöt.

De förnäma gäster med blick på varannan
bemärkte herr pastorns gestalt
med kniven i steken och svetten i pannan
och trugning och bugning vid allt.

Pastorskan tog skålen med smultronen bräddad:
allt var så hjärtinnerligt unt.
Var tallrik hon bjöd som en ättehög bäddad ...
allt rikligt, tillräckligt och runt!

Med klenät och struvor och pontak och skålar
på tiden så länge drog ut:
det grevliga herrskapet satt som på nålar ...
Men äntlig tog måltiden slut.

In kommer nu plantor, solbrända och feta,
framförda av mor och av far.
Och nådiga frågor vad ungarna heta,
och tröga och tölpiga svar.

Pastorskan, så ärbar med korslagda nävar,
kom fram med en stämma så mjäll
med tal om Lovisa och sysslor och vävar ...
och kors, vad den flickan var snäll!

Lovisa begapade frökens garnering
och bjäfset kring kjortel och barm,
med spekulation på en dylik stoffering
till granngålsmamsellernas harm.

Nu frambjöd hon kaffe ur kannan, som blänkte
i gammal siratlig fason;
och över herr greven, som fordom den skänkte,
höll pastorn en parentation.

Om stora bedrifter nu skar han i växten
med vältaligt krångel och bråk,
och kryste förståndet och späckade texten
med skriftenes heliga språk.

Med anständig suck för den saliga döda
grevinnan tog näsduken opp,
en artighet sade för prästfolkets möda,
bjöd avsked och tog sin salopp.

Och pastorn nu grevskapet följde till linden ...
hans sedsamma dotter och fru
nu nego vid trappan, vid porten, vid grinden
och ... stå där och niga ännu.
(1800)

God natt!