Gabriel García Márquez

Kommit hem från bokcirkeln.

Vi pratade om Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez.

En tjock bok, fullmatad med detaljer från allra första början. Målande beskrivningar av många personer och långa härliga kapitel. Alltså - inte alldeles lättläst.

Men väl inne i boken, när man vant sig vid stilen, glimrar den av bilder, dofter, djur, människor och deras alla egenheter. Den utspelar sig under ett halvt sekel i Latinamerika och handlar mest av allt om kärlek.

Vad är kärlek? Hur är kärlek? Hur var kärleken i kolerans tid ...

Huvudpersoner är Florentino Ariza, Fermina Daza och Juvenal Urbino. Florentino blir kär i Fermina och kärleken blir platonisk, eftersom de inte kan träffas. Den unga Fermina sitter hemma med sin faster och lever ett ganska isolerat liv. Hennes far vill att hon ska höja sig klassmässigt och gör allt för att fostra henne till en blivande hustru till en "fin" man. De utväxlar brev i hemliget och allt växer till en lidelse. Särskilt för den kärlekstörstande, romantiske telegrafisten Florentino.

Fermina tycker sig så småningom inse att allting var en illusion och gifter sig istället efter en del övertalning, med läkaren Juvenal Urbino. När boken börjar, följer vi läkaren som gammal, under hans sista dygn ca femtio år senare. Och sedan rullas åren och berättelsen upp, vad som hänt dessförinnan.

Här finns förutom den platoniska kärleken, många skildringar av den köttsliga, kroppsliga kärleken. Och det äktenskapliga livet. Och många tankar väcks kring vad kärlek egentligen är. Och vad äktenskapet innebär.

Den som gillar maffiga beskrivningar och mustiga skildringar, njuter säkerligen av bokens alla lustfyllda och överdådiga scener. Men Fru Fundersam märkte samtidigt att det var en bok som inte gick att läsa snabbt, eller slarvigt. Det gällde att koncentrera sig och verkligen hänga med för att kunna skilja den ena älskarinnan från den andra ...

Spännande att kliva in i den verklighet som författaren målar upp. Och Fru Fundersam tycker sig känna att författaren är en person som levt och varit med om mycket. Han kan teckna människoporträtt och fånga mänskligt beteende.

Så är han också en av de mest populära Nobelpristagarna.

Det var guatemalaren Miguel Angel Asturias som en gång i det tidiga 60-talet öppnade mina ögon för den latinamerikanska litteraturen. Det var cubanen Alejo Carpentier som gav mig mersmak och det var colombianen Gabriel García Márquez som gjorde mig till frossare.

skriver K Arne Blom (Läs mer här.)

Nu är Fru Fundersam sugen att läsa Hundra år av ensamhet. 

Svensk skönlitteratur säljer allt bättre, läser Fru Fundersam

på Svensk Bokhandels sida, "samtidigt som den översatta litteraturen krymper." (Källa Förläggareföreningens statistik för 2006.)

Ljudböckerna är också en hit!

Och vidare får Frun veta att det kommer att bli många kampanjer med pocketböcker i sommar. När vi handlar godis och Expressen t ex ...

Tja. Alla sätt är bra utom de dåliga.

"Flitigt läsa gör dig klok. Därför: läs varenda bok!"

Här är en dikt av Lars Forssell

som får Fru Fundersam att tänka efter:

Den Blinde sade

Den Blinde sade:
Hon är så mjuk.
I morse luktade hennes hår
på ett främmande sätt
men till kvällen åter på mitt.
Jag läser i hennes hud.
Den berättar en saga för mig
innan jag somnar.
Man har sagt mig att också de seende
älskar i mörker.

Den Blinda sade:
Jag ser hans glädje alldeles tydligt
och hans sorg har ett svagt sken
fastän lampans ljus är förborgat för mig!
Långa vägar
följer jag livslinjen i hans hand.
I fredags på tunnelbanan
hörde jag två seende
viska om hur fula vi är.
Ful? För mig är han skön av en skönhet
ni seende aldrig kan skåda
hur klart ni än tror er se!


Ur Det möjliga, 1974

Den första stora biografin om Tove Jansson och hennes arbete: "Tove Jansson - Ord, bild, liv" (Albert Bonniers förlag) har kommit ut. Det är Sveriges enda professor i barnlitteratur, Boel Westin, som ägnat hela sitt liv åt mumintrollen ... och hon tycker att det är lite pinsamt att vara så besatt,

läser Fru Fundersam i en artikel i DN.

Så var det ju aldrig tänkt. Folk som ägnar hela livet åt en och samma författare är ju konstiga.

Ändå lyser hon när hon berättar om "Trollvinter" (1957), den första Muminboken hon fick som sexåring. Trollets övergivenhet när han vaknar i vintermörkret, med familjen sovande runt om sig, omöjliga att väcka. Och Mumintrollet får ordna sig ett eget liv där i den tysta vinternatten, med hjälp av Tootickis lugna saklighet.

Boel Westin säger i artikeln att "Muminböckerna är klassiker, geniala romaner för alla åldrar, och drabbas som alla barnböcker av infantiliserande tolkningar. Många vuxna läsare missar referenserna till vuxenkulturen, parodierna och satiren."

Fru Fundersam är bra sugen på att läsa hennes nya bok.

Och på att läsa om muminböckerna igen!

Fru Fundersam läser på SVT:s sida att:

ikväll klockan 18.15 på SVT2, direktsänds utdelningen av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) från Skansen i Stockholm. 

På scenen underhåller bland annat Louise Hoffsten, Georg Riedel, Charlotte Perrelli, Salem Al Fakir och Mats Ronander. André Pops är programledare och Kristofer Nergårdh är kapellmästare. 

Den venezuelanska organisationen Banco del Libro, som får årets pris, är en organisation vars verksamhet har som främsta uppgift att främja läsning hos barn och unga. Banco del Libro har bland annat byggt ett bibliotek, startat bokförlag och gett ut flera publikationer och tidskrifter. Med bokbussar, bokbåtar och bokmulor kämpar de för att nå ut i såväl djungel som kåkstäder.         

Klockan 20.30 i samma kanal, sänds ett program om Banco del Libro. 

Utmärkt tycker Frun, som går in på The literacy site för att också hjälpa till med att skänka böcker till barn som behöver! 

Det finns en tid för allt.

Tid att umgås.

Tid att vila.

Tid att reflektera.

Tid att läsa.

Herrn och jag har gått igenom almanackorna.

Och ser att alldeles för många helger redan är inbokade.

Det blir lätt så, när man har relationer till många människor.

Vår familj är STOR och våra vänner MÅNGA.

Och ändå tycker vi att vi säger nej till mycket

och avstår från att vara med på mycket.

Nu ska Frun lägga sig och umgås med en roman.

Har tre stycken på gång parallellt: Vindens skugga, Hohaj och Kärlek i kolerans tid.

Ikväll blir det läsning i Hohaj. 

God natt alla kära och goda och sköna vänner! 

Fru Fundersam laser en artikel om Pippi Langstrump (sag forresten en bild av henne har, i Barcelona), med anledning av att man ger ut det ursprungliga manuset till boken idag. Dar ar Pippi annu mer fri.

Ur-Pippi ar:

något mer onyanserad än den Pippi som blev känd. Hon ljuger skamlöst och gärna. Eller som Ulla Lundqvist också kallar det, att hon har en ”fallenhet för fantastiska skepparhistorier”.

 Las artkeln om Pippi har.

Och minns att vi alla har ratt att vara en Pippi Langstrump! 

Vi hade bokcirkel igår. En fantastiskt intressant kväll.

Och pratade om Paulo Coelhos bok  Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät.

Vi tolkade boken olika.

Som en berättelse om att bli hel själv - ta vara på de bästa av sina manliga och kvinnliga sidor.

Som en berättelse om att förhålla sig kärleksfullt, leva i kärlek.

Som en berättelse om att i det gudomliga finns även det kvinnliga.

Som en saga.

Som en bok om tro ...

Som en berättelse om en kvinna som följer en man.

Som ett försök av en manlig författare att sätta sig in i en kvinnlig gestalts tankar.

Som en bok om att alla religioner är av godo ... 

Som en spännande och vacker bok att gråta till .

Det är roligt att vända och vrida på formuleringar, berättarteknik, bilder, innehåll, tankar man får av att läsa ....

Själv tycker jag att boken är full av fantastiska tänkvärdheter och budskap. Men att den kanske är något konstruerad i berättandet ...