Och så blev det i alla fall en promenad i solen idag.

Sex-kilometers-rundan.

Jajjamen! 

Och snart ska vi iväg till danskursen.

Måste vila lite först bara .... 

Tänker på det här med förebilder ....

Hur det plötsligt känns inuti mig,

när jag läser om eller pratar med

vissa andra människor.

Hur de förmedlar lust till mig.

Lust att se på livet så som de gör.

Lust att vara så som de är.

Och att de faktiskt kan ge mig kraft!

Kraft att vara.

Förhoppningsvis den jag är.

Lugnet sprider sig.

Alla har åkt iväg, utom Frun.

Så Frun njuter av ensamheten igen.

En lugn lördag.

Tjohoooo! 

Ja. Och det gjorde jag.

Ringde min läkare.

Som inte hade så mycket att tillägga,

när jag sa att jag var sliten och liten och

hade nära till tårarna.

Att jag var trött och skulle behöva få hjälp med terapi.

Men det finns ju inga resurser till det - att hjälpa mig som varit sjukskriven i fem år. För jag har ju mitt sjukbidrag och därmed är ju allt ordnat!

Och jag måste ju förstå att det finns mer ömmande fall - folk som är nära att ta sina liv. Människor som har "riktiga" psykiska sjukdomar och inte bara är utmattningsdeprimerade med dålig självkänsla, nedvärderande tankar om sig själv och jobbigt beteende ...

Och att jag ändå har man och barn och barnbarn att glädjas åt. 

Och så mitt lilla sjukbidrag förstås!

Sedan har jag ju faktiskt själv valt att låta bli medicinen nu (efter att den inte hjälpt mig under fem år). Och då får jag väl försöka hantera det då. Eller börja med medicinen igen....

Tjohooo! Valet är MITT!!!!! 

Opp och ner

ner och opp ...

Tårarna bränner plötsligt bakom ögonlocken, utan att jag förstår vad det är frågan om. Det har varit en shoppa-till-fest-dag i dag. Och Frun blev tröttare än trött ...

Men sitter nu i sin nyinköpta velourdress i lila (!) och ser och lyssnar på en konsert (från 1995) med Jeff Buckley på en DVD,

som Herrn fått av sin dotter.

Rysningar av vällust!!!!

Han är (var) absolut  i särklass....

Finns det någon som kan uttrycka mer känsla i sin sång??? 

Och hans band är fantastiskt. 

Jag blir så glad, när jag ser att flera av mina bloggvänner växer!

Att många utvecklas och vågar mer och mer. Det är så hoppfullt!

Så fint att veta att människor går vidare. 

Grattis Pia, till att du ger ut din bok!

Love to you

You brave woman! 

Orkar inte vara låg mer.

Så, jag piggar upp mig

"med en arg och krigisk dans"

sen hugger jag mina tänder

"djupt i mårrans kalla svans"
"och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs"

Jepp!

Så går det till att skrämma bort Mårran!

Nu ska jag planera fest ...... 

... och morgonljuset tar sig över den aprikosiga färgskalan.

Mot jämngrått?

Frun plockar undan, startar tvättmaskin och diskmaskin,

sopar och torkar bort matfläckarna under barnstolarna.

Herrn har åkt till jobbet och skjutsat gästerna till tåget.

Nu är det Frun ensam igen.

Hör bättre mina tankar.

Kan lättare hantera alla känslorna.

Men  undrar ändå varför känslorna envisas med att speedat

åka hiss inuti mig, när jag ska vara social.