Frun reste "söderut", till ön igen.

Och träffade döttrar med familjer,

vännerna i huset - vuxna och barn - ,

systerbarn, katter, bonusbarn och

svärföräldrar ...

Massor med trivsel, god mat, umgänge ...

I en vas stod årets kanske sista ros?

Och Frun band en krans, som fick ligga på Fruns allrakäraste systers grav.

Var där på besök med systerbarnen, just när mörkret sänkte sig och marchallerna tänts.

Då hela stadens alla människor gett sig ut för att tända ljus på gravarna.

Det var en magisk stämning ...

Och sedan åkte Frun tillbaka till ön och det glada umgänget.

På kvällen promenerade vi

utmed byvägen i mörker för

att titta på närmaste kyrkans gravplats.

Där lyste enkla gravljus i mörkret och även det var vackert.

En helg fylld av allehanda känslor.

Och långa bilresor med ett litet barnbarn ...

Foto: Lars Pehrson

Enligt folklivsforskaren Ebbe Schön skapade övernaturliga väsen ordning i det kaos som mörkret var.(bild och bildtext lånad från SvD)

Om man är en romantiker i botten (som Frun)

så berättar man för sina barn om troll och älvor

som finns i skogen.

Och högläser gamla folksagor ... 

Och sätter ut gröt till tomten.

(Med den följd att ens barn också blev mörkrädda.)

Läser i SvDs artikel:

Mörkret upplevs av de flesta som kaosartat och farligt, förklarar Ebbe Schön. Men om man kan strukturera upplevelsen, genom att se ett spöke eller något liknande, kan man behärska det, till exempel genom att be en bön, göra korstecken eller ha ett stål som ska skydda mot ondska.

–Jag tror att människan är mest rädd för meningslöshet och kaos, att hela tillvaron ska vara utan mål och mening.

Så frågan är vilken rädsla som är bäst.

Här kan du läsa hela artikeln i SvD. 

När jag var liten bodde vi i ett gammalt torp på somrarna.

Och en bit därifrån låg Alberts gård.

Och där fick vi barn hoppa i hö.

Vi var på "övervåningen" och hoppade ut i ett hav av hö.

Men en gång råkade jag ramla ner,

i ett hål i golvet,

och hamnade en våning rakt ner, med fötterna

mot det hårda golvet i spiltan.

Inte på någon ko, som tur var ...

... för kon.

Men ONT fick jag i ryggen ...

Det fick nog Sara Walsh också,

när hon ramlade ned i hålet på Catwalken. 

Titta här på den stackars tjejen. 

... så blir det ibland nödvändigt att skjutsa och hämta.

Som tur är, är Fru Fundersams barn utflugna och Herrn åker buss eller kör bil för det mesta. Men igår natt passade ingen buss, så han fick ta tåget. Och Fru Fundersam fick knata iväg 1 1/2 km klockan mitt i natten, för att hämta bilen, som stod parkerad vid busshållplatsen. Och sedan åka till en tågstation om hämta Herrn.

Natten var alldeles svart.

Men tittade man opp i himlakupolen,

lyste det så otroligt mycket,

som jag aldrig någonsin sett förr,

av miljarder stjärnor.

En sådan lycka.

Att gå i det absolut tysta mörkret

och vända ansiktet mot stjärnorna.

Ordet skam är svårt att ta i sin mun.

Och inte vill vi låtsas om att vi känner någon skam heller. För det är skamligt att ha en skam att bära på ...

Det handlar om så tunga saker,

sånt som sitter djupt. Ibland har hemska saker utlöst skamkänslan. Ibland är det sådant som för andra tycks vara smått, men för oss själva var fruktansvärt.

Och hur vi sedan ser på oss själva med kritiska nedvärderande ögon,

för något vi tror att vi är.

Komplicerade tankestrukturer som blivit felvridna.

Det står mycket intressant om skam här.

Känner du skam???? Svara i min nya omröstning!

Skam skrev jag om.

Vita skriver om skuld eller dåligt samvete ...

Lista tre saker som ger dig dåligt samvete!

Fru Fundersam:

- Att jag sällan kan passa tiden

- Att jag inte orkar jobba och uppbär ersättning från samhället

- Att jag inte är tillräcklig

(Jag vet att det är dumheter, men ändå finns det där, inom mig ...) 

Så, till alla som känner sig taggade

- vad anser du att du får dåligt samvete för?

Hörde Kim Anderzon säga i radion, att hon hade Jantelagen i blodomloppet. (Angående hennes föreställning Diva.)

Och nog är vi många som lärt oss att fylla på med SKAMKÄNSLOR ...

I SvD har de en serie artiklar om skam.

Så här fungerar skammen, enligt Skamkorset.

Bilden nedan och bildtexten, kommer från SvD: 

Skuld handlar om vad vi gör, skam om vilka vi är. Skillnaden ligger mycket i upplevelsen av vad man får för känsla, enligt terapeuten ­Göran Larsson: Skam fräter, medan skuld tynger. Illustration: Guje engström

Intressant, tycker Fru Fundersam, som funderar mycket över självbilder & känslofällor. I artikeln berättar Göran Larsson om hur skammen styr oss genom livet. Och den kan bottna i små eller stora saker från barndomen. Men det viktiga är att få dela skamkänslorna med någon, utan att bli bemött med fördömande eller bedömande.

För många som döljer sina skamkänslor kommer de ut på förvända sätt – i form av stress, nedstämdhet eller kroppsliga symtom. Många klienter lider av värk, magproblem och förlamande trötthet för att komma undan outhärdlig skam. Det är också vanligt att skamfyllda människor går omkring med känslan av att vara en bluff, att hon rätt vad det är ska bli avslöjad. Om folk bara visste …

Artikeln ger Fru Fundersam nycklar till vad som behövs arbetas med.

Läs mer här. 

Äntligen jag

äntligen jag ensam

äntligen en stund för mig själv

en stund med mig

en stund

och jag ...