I förra omröstningen frågade Fru Fundersam:
Har du opererat dig för att ändra ditt utseende?

En person av tio svarade:
Nej, inte än. Men jag kommer garanterat att göra det en dag. (10 % )
Nio av tio svarade:
Nej. Och jag ska aldrig göra det! (90 % )

Kanske är det ännu inte så vanligt som man kan tro? Men det är sorgligt att vanliga människor som ser bra ut, ändå vill operera sig till ett "onaturligt" bra utssende.

Självklart är operationer till hjälp för dem som har problem med FÖR tunga bröst eller FÖR utstående öron eller FÖR stora läppar eller vad det kan vara. Men ... annars kan Fru Fundersam bara beklaga att vi tror att vi inte får se olika ut.

Fru Fundersam anser självklart, att kultur inte är detsamma som vanlig populärkultur och slit- och slängvaror. Kulturella gärningar av högre klass, måste till viss del understödjas av samhället. Detta gör att vi berikas med guldkorn av olika slag. Vilken tur!

Men det finns de som tycker att vi inte ska ha några "bidrag" - stipendier och priser - till kulturarbetare. De vill att var och en ska klara sig själv på marknadens villkor. Kanske är det de människor som inte anser sig ha tid att ta del av konst, musik, teater och litteratur, och därmed missar en stor del av livets förunderligheter.

Detta läste jag på SvD:s sida, i samband med en artikel som berättade att Björn Ranelid fått Region Skånes Kulturpris:

Inlagd av: oförsörjd, 21/11 06:36
Avskyvärt med priser till kulturarbetare, dom skall försörja sig själva utan maskerade bidrag.Sånt där trams tillhör kommuniststaters belönings-system.

Fru Fundersam önskar att ALLA fick uppleva det fantastiska som kulturen kan berika livet med! Det ger oss ytterligare höjder i att vara människor.

Fru Fundersam rekommenderar och gratulerar:

Jonas Hassen Khemiri - En författare som är något annat än vad man först tror ...

Det var många som läste hans första bok: Ett öga rött och trodde att han skrev utan distans till sitt berättarjag. Att han skrev "på sin egen invandrarsvenska." Men så enkelt var det inte. Jonas Hassen Khemiri vet mycket väl hur han ska behandla språket och varför. Det ger en fantastisk läsupplevelse för den som är van "hur det ska vara".

Inte heller i den andra boken: Montecore, en unik tiger, kan mann vara säker på hur författaren förhåller sig till huvudpersonerna. Varför är språket så snirkligt i början? Vem är det som håller i pennan?

Båda böckerna är mycket läsvärda, tycker Fru Fundersam. Både för den språkliga lekfullhetens skull och för att böckerna diskuterar invandrarsvenskars olika förhållningssätt till svenskar och Sverige och vice verse.

Tidningen Vi har nu beslutat belöna Jonas Hassen Khemiri med sitt litteraturpris. För hans "språkliga lekfullhet, allvar och berättarbriljans". (enligt TT Spektra)

Grattis!

När nattens drömmar
virvlar upp i hjärnans vindlingar
När bilderna kommer nära
och jag ser mitt inres metaforer
undrar jag än mer
vem jag egentligen är.

Nu skulle det bli en ny krans till advent.Fru Fundersam är ingen hejare på traditionella hantverkstekniker. (Har heller inte råd att gå kransbindarkurser på studieförbund.) Hon gör lite hur det faller henne in istället ...Som att förstöra två slitna ljusmanchetter i form av lingonkransar samt en dörrkrans i form av blåbärskrans. Och sedan foga ihop delarna genom att fästa dem på en egenhändigt tilltråcklad krans av humlegrenar. Och så peta i några torkade eterneller, några grenar med lärkträdskottar och några små fejkäpplen.Så fick det bli!

Och Fru Fundersam vill inte städa .... ännu ....Hellre pyssla. Det blev två ljusarrangemang med RÖDA BÖNOR & RÖDA LINSER.Man tager vad man haver!

En regnsång som dyker upp i Fru Fundersams inre:

"Listen to the falling rain
listen to it fall.
And for every drop of rain
I will love you more...."

Ibland undrar jag om vi tänker i musik?