Ny omröstning hos Fru Fundersam. Det är ju på tapeten att Sverige ska exportera livskvalitet.Har vi någon kvalitet i livet?Och vem ansvarar för den i så fall?Sov på saken!

Förra omröstningens fråga:

Behöver vi (staten) stödja teatrar, opera, författare, konstnärer, filmskapare m fl kulturarbetare?

Här är resultatet:
Nej 19 %
Ja 71.4 %
Förstår inte frågan 9.5 %


Totalt har 21 personer röstat.
Omröstningen startade 2006-11-21 21:47

Ibland, när Fru Fundersam har svårt att hitta nycklar till sitt skrivande, tar hon fram sin Vackra ord-lista.
Den kan hjälpa till att ge uppslag till sådant som vill skrivas.

Här är listan med de vackra orden:
Aning
Arv
Barm
Barr
Blåsa
Blända
Blöda
Brandgul
Brud
Brännande
Bröder
Börda
Dike
Djup
Doft
Dunge
Falla
Flamma
Föda
Förkolna
Förkommen
Gammal
Glans
Glänsa
Glänta
Glömska
Gryning
Grönska
Hage
Havsvik
Hemlighet
Himmel
Hjortron
Jungfru
Kal
Karg
Karl
Klander
Klarhet
Klinga
Klingande
Klippa
Klyva
Klädd
Knastra
Kol
Krans
Kristall
Krokig
Krusbär
Kulen
Kväll
Kyla
Kälke
Kärv
Linda
Lindra
Ljuda
Ljummen
Lust
Luta
Längta
Mandel
Mark
Mila
Milsvid
Morgon
Mossa
Mossen
Mynta
Myrmark
Mången
Månskära
Mäktig
Mörker
Nåd
Närma
Olvon
Ond
Orm
Plommon
Porla
Prövotid
Pusta
Pärla
Regnvåt
Rodnad
Rosenskära
Rusig
Rönnbär
Saftig
Sav
Silver
Sjuda
Sjöbris
Skala
Skallra
Skare
Skimmer
Skimra
Skrinda
Skrinda
Skränande
Sky
Skymning
Skåda
Skål
Skära
Skön
Slamra
Slånbär
Släde
Slätt
Smalna
Snarlik
Spegla
Sprungen
Späd
Stall
Stam
Stav
Stenig
Stolpe
Sträva
Sträva
Ströva
Styv
Svalla
Sveda
Svindel
Svinga
Svängande
Sång
Sömn
Tall
Tidlös
Timjan
Tindra
Torghandel
Tro
Trängtande
Trävit
Tvenne
Tång
Täcke
Törna
Under
Undra
Urna
Vakt
Vandring
Vansklig
Varsko
Vild
Vind
Vindlande
Vrång
Vådlig
Vägskäl
Välgång
Vänskap
Västanvind
Yngling
Åker
Ängsull
Ärmlös
Öde
Örn

Och ibland fungerar listan riktigt bra. Den kan starta tänkandet och så kommer det fram en text.

Surfade runt och hittade en hel del tanter och femtitalister ute i bloggvärlden. Fler som känner sig "snälla och uppfostrade", "duktiga på jobbet" och sedan efter alla stordåd och uppoffringar: utmattade ...
Många kan tycka att de blivit aningens lurade. Av livet, samhället, cheferna och karlarna kanske???

Men så enkelt är det förstås inte. Det går ju inte an att skylla ifrån sig allt och bli ett offer. Att gå in i offer-rollen är ju ingen hit.

Vi får förändra situationen istället. Skratta åt alltsammans och byta riktning. Göra det man innerst inne vill istället. "Sätta ner foten". Bli den man egentligen är.

Och går inte det, så får man acceptera att det inte går - det kan vara en nog stor förändring att ta till. Acceptera att allt är som det är och sluta klaga över det som varit.

Ja, jädrar i min lilla lådda. Så många goda råd det finns om förhållningssätt till livet. Och så svårt det kan vara att följa dem.

Nu har frun "renoverat". Dvs målat hatthyllan med linoljefärg. En liten, liten detalj som tar oändlig tid för en långsam fru ....Nu snurrar det av lukten som fyllt stugan. Må ta en tur utomhus, för att rensa luftvägarna.

Se! Snart sänker sig skymningenFru Fundersam må fundera - senare. Och nu agera ...Fram med målarpytsarna. Ja, dags att renovera!Ses senare!

Fru Fundersam tror att musik i sig är utvecklande för barn. Rytmer, melodislingor, ljudbilder ...

Men även texterna har sin betydelse. Dels ordlekandet, verser och ramsor, men också innehållet i vistexterna formar de små liven ...

"Musik ska byggas utav glädje!"

Ofta hör man att människor födda på 1950-talet kommit i kläm. Och då ger man sig så klart ut på farlig is, eftersom det handlar om grova generaliseringar ...

Men visst: 40-talisterna är ju så många och i kraft av sin mängd, så dominerande. Så vi som kommit efter denna dominerande skara, har snällt fått agera "småsyskon" och "småkusiner". Våra egna försök till uppror, har varit små pustar i förhållande till den "politiskt medvetna" generationen före oss. De som var "stora" 1968 och "slogs på barrikaderna".

Det var de som visste bäst och hördes mest.

Vi som var födda i slutet av 50-talet, har inte riktigt varit med om den typen av "häftig" tonårstid. Vi fick istället först bli drillade i småskolans "goda uppfostran" och sedan vara försökskaniner i "fri uppfostran" på högstadiet. Med nya pedagogiska (?) grepp, där läraren knappt behövdes och mängdlära och inlärningsstudio med hörlurar. Sedan har vi fått vänta på vår tur i karriärsstegen, när vi sökt jobb. Vi har fått börja på botten och lära oss normerna av de äldre. Och snart kom 60-talisterna - 40-talisternas barn - som också var många och kanske tuffare än oss 50-talister. De visste kanske sitt värde bättre och kunde förmodligen slå sig fram snabbare ... (Eller?)

Det är intressant att försöka se vilken tidsanda som format de olika generationerna. Framgångstänkandet började ju på allvar på 50-talet. All utveckling är framåtskridande ...

Apropå musik som formar, hörde Fru Fundersam idag ett intressant program på P1 - Vetenskapsradion, som handlade om musik för barn på 1900-talet. Nog må vi ha formats av de visor vi fick höra.

Från den tidigaste barndomen minns jag vagt Grodan boll (Thomas Funck) och Krakel Spektakel (Lennart Hellsing) men kanske mest Gullan Bornemark med sina barn, som gav ut skivor med "uppfostrande" texter: Sudda, sudda .... och Alice Babs med Titti, som sjöng små käcka låtar. (Av någon anledning tilltalade det den lilla flickan (Unga fröken Fundersam.) Sångerna var ofta en hyllning till det duktiga och snälla barnet. Och sedan späddes det på med psalmsång till tramporgel på lågstadiets morgonsamlingar ...

På 70-talet blev det helt andra texter i sångerna för barn - då handlade det mer om texter ur barnets eget perspektiv och att man är bra som man är. Barbro Lindgrens och Jojje Wadenius "Goda, Goda" t ex. Eller James Hollingworths och Carin Ljungmans "Älgarna demonstrerar" - som tar med barnen ut i större perspektiv ... Men då var Fru Fundersam redan tonåring och lyssnade mer på pop och rock ... och försökte så småningom snappa upp och förstå de äldres progmusik med dess värderingar.