Pappa har pratat med läkaren!Han pratade på ronden!Pappa vill ha vatten!Men han tycker att de "håller på med honom för mycket" :-)Vi är överlyckliga på morgonen, för nu är han bättre. Andas lugnt och vill dricka. Så bra att sjukgymnasten kommer in och vill att han ska röra armar och ben försiktigt.Men han ser ut som om han har fått en barnsjukdom. Prickig hela pappan ... Han får cortison och de avvaktar med även den andra sortens penicillin.Under dagen sover han mycket och blir svagare och svagare ... Mot kvällen har de fått svar på dagens prover och det visar sig att han har höga bakteriehalter ...In med två nya penicillinsorter.Och vi åker hem mot kvällen, trötta och smått bedrövade.... Jag tänker tusen tankar ...Och inte minst, är jag såvördnadsfull och tacksamöver de fantastiska människorjag möter på sjukhuset!Underbara sjuksköterskor, undersköterskor och biträden!

 

Avataria

21 mars 2007 20:51

Åh, vet du, Kära Frun, att är ens tid inte inne, så reser man sig igen. Och din pappas tid verkar inte ha kommit ännu...

 

Filifjonkan här

21 mars 2007 21:01

Kära fru fundersam..tänker mycket på dig och hoppas att det reder upp sig så gott det går,,
ger dig en försiktig kram för det tror jag du behöver just nu! Det är inte lätt när ens nära och kära blir så illa sjuka att man inte vet hur dagarna skall bli. Och visst finns det "änglar i vitt faktiskt, tålmodiga tröstande hjälpande, Man blir glad för dem och jag tror det är viktigt att tala om att man tycker det för dem med.De blir så glada då med all rätt och kan orka vidare varje dag..precis som vi alla andra.

 

Manne

22 mars 2007 09:16

och jag skänker Er min tanke.
Kram!

http://one2many.bloggagratis.se

 

marie

22 mars 2007 10:50

Det är så skönt när de kommer på vad som felas så att de kan sätta in rätt behandling! Lycka till!

http://carpediem.bloggagratis.se

 

Tant Tagg

22 mars 2007 15:40

Mellan hopp och förtvivlan. Det är svårt.
Visst tänker jag på dig.
Jag var också glad över de människor som fanns runt oss då jag var i samma situation som du. Proffesionella och med äkta empati De kunde bemöta både oss anhöriga och min svärmor och de orkade när vi inte orkade. Dom är faktiskt underbara. Jag är glad att det faktiskt fungerar när det riktigt behövs.

 

Soley

22 mars 2007 19:35

Jag hoppas att allt nu går bra med din pappa. Man känner väl sig aldrig så liten och sårbar som när ens föräldrar (och barn) drabbas av sjukdom. Min starka pappa skogshuggaren som ligger som en liten svaglös mager sticka i en sjukhussäng gör att det värker i mig. Tack och lov att det finns läkare, sjuksköterskor och biträden som gör allt för att se till att han blir bättre. Det blir han, nu är han ute med sin skogsvagn bland granarna igen...

http://soley.bloggagratis.se

 

Jossan

23 mars 2007 11:40

Blir glad över att läsa att din far mår bättre och att du känner att ni blivit väl bemötta och omhändertagna på sjukhuset.

 

Husfrun

24 mars 2007 00:11

Kram!

 

Fru Fundersam

24 mars 2007 18:12

Tackar er alla vänliga människor för alla hälsningar! KRAM tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...