Tänker på fåfänga, rädsla och kärlek. Brist på kärlek. Kärlekstörst ...

Vad händer med oss människor, när vi inte vågar älska? Vad händer när vi inte vågar oss in under skalet, in till själen, in till hjärtat? När vi nöjer oss med bilden av oss själva ...

Peter Birros pjäs Neil Armstrong var aldrig på månen visar oss vad som händer. När vi inte vågar leva våra liv. När vi inte vågar lyssna till våra hjärtan. När vi inte vågar mötas på riktigt. När vi inte vågar verkligheten utan nöjer oss med illusionen.

Återigen en stark pjäs. Med suverän dialog och briljanta skådespelarinsatser.

Den var stark.

Börje Ahlstedt och Mikael Persbrandt spelade mot varandra som far och son i Arbetarklassens sista hjältar. Fru Fundersam satt som på nålar och tittade. Och efteråt var det ett samtal mellan Peter Birro, Börje Ahlstedt och Mikael Persbrandt som tillförde en hel del till föreställningen. (Repris 17/5, ifall du missade den.)

Peter Birro är begåvad, anser Frun. (Det var han som gjorde teveserien Hammarkullen och tillsammans med Lukas Moodysson filmen/serien Det nya landet.)

Ikväll kommer ännu en Birro. (Den har tidigare gått på Dramatens scen Elverket.) Fru Fundersam sitter i soffan klockan nio!

Bänka er och se: Neil Armstrong var aldrig på månen, kl 21:00 - 22:30 på ettan. En pjäs i en akt av Peter Birro. Premiärkväll. Strax går ridån upp. Den hyllade och åldrande skådespelaren Harald försöker samla sig inför sin kanske sista stora roll. Men när hans hustru Inga knackar på dörren till logen finns det ingen roll i världen han kan gömma sig bakom för att slippa konfrontera sitt förflutna. Medan föreställningen blir allt mer försenad nystas ett privat drama mellan skådespelaren och hans familj upp bland oönskade premiärblommor och belamrade sminkbord. I rollerna: Börje Ahlstedt, Anita Wall, Alexandra Rapaport. Regi: Johan Wahlström. Bredbild. Text-tv 199. Även 20/5.

Fru Fundersam pratade med en väninna (som i sitt arbete går hem till människor) om att få människor idag tycks välja att INTE renovera sina kök och sina badrum enligt nyaste nya trenden. I var och varannan liten stuga och lägenhet finns badrum med golvvärme, mosaik, sjösten och kök med köksöar, spottar, dekorväggar, skimrande vitvaror, borstat stål eller vad det nu ska vara ...

Så många människor, hur lite pengar de än har, tar lån för att kunna visa upp en yta av lyx i kök och badrum. Fastän de redan har fungerande vitvaror och skåp.

Har köket blivit den nya statussymbolen?

Fru Fundersam läser om en installation som Magnus Bärtås har på Teatergalleriet i Uppsala, den 14/4–12/5.

Anna, var är Paulina idag?

heter den installation som Magnus Bärtås har skapat för Teatergalleriet i Uppsala och den består av en film (1 min), sex muterade Waldorfdockor i en plexiglasbox, samt tre broderier.

Filmen är en minut lång men rymmer en livstid av frågor kring infantiliseringen av medborgarna, de som numera kallas "medarbetare". Som om vi alla vill vara med, kanske arbetar mot samma mål.

Så skriver Åsa Linderborg i sin anmälan i Aftonbladet.

Läs hela recensionen här.

Fru Fundersam ska titta in på utställningen i veckan.

Och funderar vidare över känslan av att bli duperad, känslan av att bli betraktad som medel istället för som människa. En känsla som man i värsta fall verkligen kan få i arbetslivet, i skolan, i familjen eller i en relation.

Någon använder mig för sina egna syften.

H ö r hur vackert det låter:

K ö r s b ä r s b l o m ...

P ä r l h y a c i n t e r

Maj är en vacker månad, med många vackra bilder och ord.

Frun var ute en sväng igår och tittade till sin trädgård, njöt

av kvällssolen och kände sig rik av att bara vara mitt i detta

vackra.

Ibland räcker det med att se och lyssna till livets skönhet,

för att vara alldeles tillfreds.