Jo, det blir mycket sittande nar man reser ...

Forst pa taget.

Sedan pa flyget.

Sedan bussen ...

Kroppen varker!!! 

Herrns dotter (som arbetar och bor i Barcelona) kom och motte oss vid Placa de Catalonia (tror att det heter sa, dar bussen stannade) och sa gick vi tillsammans den korta strackan till det Hostel hon bokat at mig och Herrn. Mitt i stan. Nara Ramblan.

Billigt, sa att det passar var planbok!

Men rent och snyggt och bekvamt som ett hotell.

Hur bra som helst!

Sa gullig hon ar: pa rummet hade hon stallt in ol, Freixenet, vatten, avocados, applen, bananer, choklad och baguetter ...

Vilken dotter va?!?

Vi var trotta sa efter att vi stoppat i oss lite, la vi oss och laste.

Jag kande av min forkylning ocksa, som jag fatt av mitt lilla barnbarn ...

sa nagot busliv orkade vi inte med den forsta kvallen.

Men nu ar vi i den fantastiska staden Barcelona! 

Hoppas att vi ses snart igen.

Kanske blir det en liten rapport från Barcelona.

KRAMAR till er alla!!!!!!! 

Love, peace & understanding. 

Det finns ett test, som jag hittade hos Egoista,

där man kan se vilken film man är.

Frun blev

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

Ska man skratta eller gråta?

Och baka en kaka till förmiddagskaffet.

(Grannarna ska komma in och få en förevisning hur man vattnar Fruns alla plantor .... )

Vad gjorde man utan GODA GRANNAR? 

Frun var inne hos Maskrosblomman och fick sig ett gott skratt.

Och det passar ju bra inför resan utomlands.

Undrar om Frun ska bli lika missförstådd,

som denne italienare blir ....

Ibland blir egna problem så uppenbara när man läser om dem eller ser teater som tar upp liknande situationer. På många sätt fungerar ju konsten som ett slags upphöjd förklaring av våra känslor och tankar ...

Fru Fundersam läser i en artikel i DN om teater som handlar om panikångest. När skådespelaren Leif Andrée och dramatikern Martina Montelius drabbas av panikångest tror de att hjärtat ska sluta slå. I höst visas pjäsen "Monolog 1: Gabriel"  på Teater Galeasen, som handlar om detta.

Ur artikeln: 

- Jag tror på öppenhet, att våga tala även om det svåra. Både för mig själv och för omgivningen underlättar det om jag berättar hur jag har det. Att smyga leder ofta bara till större problem.

- Jag har en fördjupad relation till alla mina barn i dag. Det är som om jag blev starkare när jag erkände min svaghet.

Läs mer här.