Jag ser inga män på min blogg längre. Var är ni?

(Jag som ä l s k a r män ....) 

Inte en enda man har svarat i min omröstning här intill.

(Jag VET ju att det är män som läser här också ...)

Skärpning! Svara, tack!! 

Vi klarar oss inte utan MÄN!!! 

Det sägs att det är bra att kunna kliva utanför sig själv, och titta på sig själv och världen med andras ögon.

Och det är det.

Många gånger kan man man förstå situationer, konflikter, meningsutbyten bättre genom att för ett ögonblick sätta sig in i den andres situation. Hur tänker h*n? Vad kan h*n ha för argument och varför? Hur ser situationen ut i den andres perspektiv?

Det är bra att förstå att det går att se på tillvaron på olika sätt.

Men, det  är INTE bra för mig att STÄNDIGT tänka mig hur jag tror att andra uppfattar mig. Inte bara.

Det är också viktigt att tänka: Vad tycker jag? Och att ta det på allvar.

För det är ju precis lika mycket värt. 

... fast för en herrans massa år sedan, födde Frun ett litet barn.

Den dagen snöade det ...

Men idag är det varmt. Och vårlikt som det ska vara så här års.

Och vi åker dit och framför gratulationer i helgen!

Men nu måste frun fundera och fundera vad hon ska hitta på för en present, sånt blir bara svårare och svårare ju äldre "barnen" blir ...

Läser hos Avataria om kvinnor som luras in i äktenskap ... och tittar på alla hennes vackra bilder (konst & foton) som hon lagt ut för att vi ska se vad man kan bli glad av ...

Och jag blir inspirerad till att skriva om lust.

Min och alla kvinnors (och mäns också förstås) rätt att känna lust och att leva ut sin lust. För det finns ju tyvärr fortfarande skillnader mellan mäns lust och kvinnors lust. Och framförallt rätt att leva ut sin lust. Det anses ju inte lika fint med kvinnors lustfyllda leverne, som med mäns.

Men vad är lust?

Lust är väl det vackraste som finns?

En drivkraft. Och en gåva.

"Lust är något man känner att man vill." står det i Wikipedia.

I min ordlista läser jag:

lust - böjelse, begär; känsla av glädje

lusta - sexuell åtrå; syndigt begär

I lust och nöd heter det när det talas om äktenskapet. Frun menar att hela livet består av lust och nöd. Och att det är vår rätt och vår räddning att använda lusten för att leva. Varför värdera med ord som synd? Varför se ner på den som äger sin lust och lever med lust? Nöden finns där ändå. Den behöver vi inte vårda.

Men lusten - den ska vi värna om.

När det sedan handlar om att såra andra genom att leva ut sin egen lust, då kommer vi in på ett annat kapitel. Om förtroende och ansvar. Som också är viktigt i ett förhållande.

Men ingen kan äga en annan människa. Ingen kan tvinga en annan att känna eller inte känna lust.

Tycker att den sticker upp ur jorden som en Tant Gredelin i vacker kjol. Men jag minns inte längre vad jag sådde. Är det en backsippa?

Jag tror att det är en mänsklig känsla.

Att då och då bli osäker och rädd att någon ska genomskåda en och se att man inte är den man låtsas vara ...

Det finns ett inlägg av Sago där hon skriver så fint om klassresans oundvikliga följder. (Läs det gärna!) Om hur det känns att ta ett kliv ifrån det invanda, lämna det bakom sig och plötsligt befinna sig i en värld där man inte är riktigt hemmastadd och kanske inte känner igen sig.

Fru Fundersam har inte gjort en klassresa på så vis, men har ändå kastats in i nya miljöer med okända koder, där hon känt sig främmande och rädd och kanske därför ibland spelat sig själv, istället för att vara sig själv ...

Dög jag? När jag var liten och alltid ett år yngre än mina klaskamrater? När jag kedjerökande försökte se oberörd ut på discot, då jag inte blev uppbjuden. (Detta var i forntiden.) När jag som mycket ung, med bestämdhet hävdade att jag ville föda mitt barn och inte göra abort? När jag utbildade mig samtidigt som jag försökte vara småbarnsmamma? När jag "fuskade" mig in i yrken som jag inte utbildat mig i? När jag ofta flyttade och måste byta umgängeskretsar? När jag plötsligt var äldst på jobbet och inte lika "på" som de andra?

Livet är en resa i att ständigt söka efter självkänslan och den inre självsäkerheten. Att lära sig att acceptera och tycka om sig själv som den man är, utanför andras åsikter, omdömen och gällande trender.

Jag är ständigt ute på denna resa.