Det finns en tid för allt.

Tid att umgås.

Tid att vila.

Tid att reflektera.

Tid att läsa.

Herrn och jag har gått igenom almanackorna.

Och ser att alldeles för många helger redan är inbokade.

Det blir lätt så, när man har relationer till många människor.

Vår familj är STOR och våra vänner MÅNGA.

Och ändå tycker vi att vi säger nej till mycket

och avstår från att vara med på mycket.

Nu ska Frun lägga sig och umgås med en roman.

Har tre stycken på gång parallellt: Vindens skugga, Hohaj och Kärlek i kolerans tid.

Ikväll blir det läsning i Hohaj. 

God natt alla kära och goda och sköna vänner! 

Det är skönt med en lång vår, då man får njuta länge av alla vårblommor ...

För ännu är det ju vår och sommaren har inte börjat, även om det var sommarvarmt i helgen.

Idag var temperaturen nere på nio grader mitt på dagen.

Kylan gör att våren stannar upp och blir utdragen.

Men midsommarblomster och

maskrosor

står i blom och

syrenerna lyser lila och vita.

Äppelträden blommar och

aklejorna ska snart till

att öppna sig.

Sånglärkan är en oansenligt färgad fågel som kan vara svår att få syn på när den sitter på marken. Den trevliga sången producerar den medan den flyger högre och högre upp mot himlen.

Lärkan drillar ute på ängar och åkrar.

Klicka här och därpå på högtalaren, så kan du höra den.

Våren är skön! 

... i Fru Fundersamtrakten.

Hann aldrig plocka en bukett till min mor. Hon har åkt hemåt norrut nu tillsammans med min far och jag får plocka en bukett till mig själv istället.

Förut, när pappa var "som vanligt" och inte ur spel, som nu efter hans sjukdom, brukade han plocka blommor till mamma. Ofta.

Och vid denna tid på året, då mamma fyller år och har Mors dag, stod alltid liljekonvaljer på bordet hemma hos mina föräldrar.

Pappa plockade också in blåbärsris, vackra grenar, ängsblommor och allehanda blomster hann hittade. Och givetvis bär och svamp när det fanns. På den tiden då han såg bra och kunde gå ut i naturen på egen hand.

Kom ihåg att gå in på dessa länkar: Ge barn böcker, Ge hungriga mat och Rädda gammelskogen - och klicka VARJE DAG!

Du GÖR SKILLNAD! 

Tänker på vilken drivkraft jag har just nu i livet.

Förr var det nog:

• att göra rätt
• att prestera
  
• att synas (fåfänga)
  
• att vara god

Men vad driver mig nu?

Många drivs av:

• att tjäna pengar (habegär)
• att utöva makt
• att hushålla och spara
• att njuta
• att göra karriär
• att skapa/kreera
• att testa gränser
• att driva sig själv hårt ...

Men vad är det jag drivs av nu?

Jag kan inte riktigt tydligt känna vad det är.

Jag har lärt mig (tvingats lära mig) att släppa taget om karriärtankar, tävlande, fåfänga, utveckling ...

Men på ett sätt utvecklas jag mer av att ha släppt tankarna om framgång. Det är en utveckling att stanna upp och vara i sig själv, istället för att fladdra omkring på jakt efter livet. Att vara i livet. Att vara levande.

Kanske drivs jag numera av att blott och bart l e v a .

Det går inte att frånsäga sig det gemensamma ansvaret för jordens väl och ve, tycker Fru Fundersam. Och konsumera hejvilt, utan eftertanke, hälla ut miljöfarliga ämnen i naturen, använda onödigt mycket vatten.

Inte heller köra bil i tid och otid. (Dvs OM man har valet att kunna ta bussen, tåget, gå eller cykla istället ....)

Exemplen på vad som tär på allas vår jord, är många. Jag tänker inte lista dem här. Och jag menar inte heller att det är fråga om att leva asketiskt eller med en ständig skuldkänsla över sig. Bara att vi ska tänka oss för.

Men varför tror somliga människor att de är och har rätt att slippa tänka? Slippa ta ansvar.

Fru Fundersam läser i ett pressmeddelande från Uppsala universitet 2007-05-25, att FN:s förre generalsekreterare Kofi Annans budskap var ungefär detsamma i det panelsamtal han deltagit i under ett besök i Uppsala:

Varje enskild individ bär ett ansvar för hur världen utvecklas och det ansvaret går inte att lägga över på vare sig regeringen eller FN. Det var Kofi Annans budskap då han idag deltog i ett panelsamtal i Universitetshuset om det internationella samfundets framtid, tillsammans med bland andra Jan Eliasson.

-----
Individens ansvar är centralt inte minst när det gäller miljöproblemen, den fråga som oroar Kofi Annan mest just nu.

- Men jag är också hoppfull. Människor blir alltmer medvetna, vilket sätter press på regeringarna att förbättra sin miljöpolitik och på privata företag att utveckla grön teknologi. Som individer har vi alla stor makt genom de val vi gör och de produkter vi köper.

Bra att fler och fler kända personer och makthavare vågar tala klarspråk! När ska vi lyssna och ta in?