... skrev jag för en stund sedan.

Och visste inte hur rätt jag hade.

Plötsligt har himlen öppnat sig och det flödar ner.

Kanske därför som Frun är så tung idag.

Bra i alla fall att slippa vattna landen ikväll! 

Frun tänkte gräva ett hallonland ...

Och började därför gräva, i förra veckan.

När blir landet färdigt, Fru Fundersam?

Det bidde inte något hallonland.

Nähä, vad bidde det då? 

Det bidde bara en liten grop ... 

Bilden hämtad från DN.

Allting går som bekant i vågor.

Efter sol kommer regn.

Och den ena idén avlöses av den andra.

Upplysning - romantik ...

Det som är vackert i en tid är gräsligt i en annan ...

Frun läser i DN om en utställning på Nationalmuseum som heter Förfärligt härligt:

Efter minimalismen maximalism, alltså. Hundra år efter sin tillkomst är 1800-talets vulgodesign åter i samklang med sin samtid. I spåren efter tv-programmet "Antikrundan", filmen "Marie Antoinette" och det ihållande intresset för vintageföremål var det förstås bara en tidsfråga innan gulliga porslinshundar och blomsterprydda urnor skulle välkomnas tillbaka även i Nationalmuseums anrika salar.

Läs mer om utställningen i DNs artikel eller på Nationalmuseums sida.

Aldrig har det varit svårare att kliva upp, än idag.

Fullständigt däckad Fru.

Huvudet värker, kroppen värker, hela Frun är en enda tung seg massa som inte orkar förflytta sig ...

Nej, nej, det handlar inte om vad ni kanske tror. Inte en droppe alkohol eller något nattsuddande. Icke.

Bara varande.

Sol, vind, lek och umgänge.

Det blir så här, när Frun varit för intensiv ... 

(Och dessutom nya loppbett .... hjälp vad det kliar!

Frun får varje vår loppbett ute på landet.

Det är ju jobbigt att vara så omsvärmad ;-)

Fru Fundersam var på kalas idag.

Sonen fyllde år och fick kryddor och rosor i present av Frun & Herrn. Kryddorna var delar av våra egna jätteplantor av citronmeliss, fransk dragon och oregano. Rosorna inhandlades på vägen. Herrn hjälpte till med att gräva upp ett litet land och plantera kryddorna. Sonen får själv plantera rosorna.

Och när vi träffar våra barn, träffar vi numera också ofta barnbarnen. Idag var det två ettåringar. Nyfikna, levnadsglada, lekfulla, underbara ...

Och Frun fick sol & vind & glädje och åkte hem framåt kvällen tröttare än trött.

Nuförtiden behövs inga vilda utsvävningar för att tröttheten ska komma efter kalasen.

Denna dag har varit givande, full av skratt, härlig och varm.

Så dagen har inte varit bortkastad.

Den mest bortkastade av dagar är en dag utan skratt.

(Nicolas-Sébastien Roch de Chamfort)

Frun har varit nöjd och på gott humör och är nu trött.

Har inget mer att tillägga förutom detta irländska ordspråk:

Ett gott skratt och djup sömn är den bästa kuren.

God natt! 

Det är härligt att ha saker att se fram emot!

Foto: José Figueroa

Sven Wollter rör sig lätt mellan att vara fryntlig sommarpappa och familjegeneral. "Blackout" på Dramalabbet, Stockholm

(Klipp från DN)

Om en vecka ska Frun bege sig till Stockholm, för att titta på teater. Det blir inte Dramaten eller Stadsteatern, nää ... en liten teaterscen som heter Dramalabbet. Och där ska vi se på Blackout av José Maria Vieira Mendes. Det är Karl Seldahl som regissserar och på rollistan står: Sven Wollter, Eva Millberg, Kajsa Linderholm, Victor Ström, Hendrik Törling.

I Lars Rings recension i Svd läser jag att pjäsen:

"går från incestuöst familjedrama till utsaga om succesion, terrorism och hur en kolonial historia förgiftar ett land. Sommarstället förvandlas på knappa två timmar från torr idyll till militärläger – under ledning av fadern som föraktar kvinnor men gärna lägrar dem. Han vill återupprätta landet och längtar efter den tid då Portugal var ett imperium."

Och här kan du läsa DN:s recension av föreställningen.

Har haft besök av ett underbart litet tvillingpar idag.

En liten tjej och en liten kille.

Som skulle göra ALLTING lika.

Kastade den ena sand på den andre, så skulle den andre kasta sand på den första. (Det var fullt ös, skulle man kunna säga.)

Och ville den ene sitta på armstödet på soffan, så skulle den andra sitta på det andra armstödet ... (Det är bra att träna balansen!)

Frun satt bara och log och iakttog de gulliga små två-och-ett-halvt-åringarna som åt rabarberpaj och glass. Och Frun njöt av att inte vara den som skulle tala om vad man fick och inte fick ... 

Det klarade deras mamma av så galant, så det behövdes inte.

Skönt att man insett att man inte måste lägga sin näsa i blöt överallt.