Herrn har kämpat på idag, med grävjobb. Tillsammans med några andra karlar. Och när han kom hem och såg mig pula på i trädgården, sa han:

Är du ute och jobbar, fortfarande?

Men Fru Fundersam jobbar inte.

Det handlar mer om att drömma.

Klippa ner lite grönska ...

tänka sig: en rosenbuske där vore fin....

och titta ...

Frun är inte på prestationshumör.

Tog in bönor, i alla fall.

Efter frostnätterna har ju alla blad på bönplantorna skrumpnat.

Så lika bra att ta in alla bönor.

De lär inte bli större och fler efter köldknäppen. 

Nu har vi ätit pasta med kräftstjärtar och glass och melon.

Med vitt vin och sedan ett litet glas spansk cognac.

Frun är fortfarande inte på glatt humör.

Snarast lite låg.

Men det får man leva med.

Inser att jag förmodligen haft tendenser till lätt depression hela mitt liv. Det är ju OK så länge som det är en LÄTT depression.

Melankoli kanske.

Det kan man ju leva med ...

Nu ska jag inte skriva mer, för det gör mig inget gladare.

Ska försöka vara lite social en stund.

Och sedan sova.

God natt alla! 

Fru Fundersam ser fram emot att titta på teveserien Upp till kamp,

som börjar på måndag. Det ger oss chans att återuppleva 60- och 70-talen.

Det ska bli roligt!

Inte minst att lyssna på musiken.

En förmiddag  med strykning och lyssnande på P1, gav tankar kring ideologier och ställningstaganden. På 70-talet var det en folkrörelse bland ungdomar och unga att ta ställning mot kommersialiseringen, krigen, kapitalismen ...

På 2000-talet har samma människor blivit medelålders och tar del av det genomkommersialiserade samhället, kanske genom att själva resa, bo på dyra hotell, köpa nya bilar, datorer, mobiler, dvd:er, mp3-spelare, plattteve, märkeskläder, nya badrum, möbler .... Kanske genom att sälja och tjäna pengar på detsamma ... 

Något som de ALDRIG skulle tro om sig själva, då, på 70-talet. 

Tiderna förändras. Och vi med dem.

Med eller mot vår vilja.

Skådespelaren Hans Mosesson intervjuades i radio.

Han som var med i Nationalteatern en gång.

Nu spelar han med i ICAs reklam, som ICA-Stig .

Och är så förknippad med sin rollfigur i reklamfilmerna, att när han presenteras som gäst i På spåret, får han heta ICA-Stig istället för Hans Mosesson. 

Nationalteatern sjöng den här sången för många år sedan ...

Men den är lika bra och lika aktuell idag.

Det är viktigt för ungdomar att känna att de har ett värde!

Att få ett jobb, en bostad och ett liv ...

Nu är jag ung

Hela mitt liv

känns som en väg utan slut!

Det spritter i varje muskel

och hjärnan känns så klar

Ge mig mitt liv

Ge mig mitt liv nu!

 

Jag vill inte gå i dimman

längs en tröstlös aveny

Jag vill göra nåt bra nu!

Jag vill inte vara arbetslös

när jag är så full av liv

Ge mig mitt liv

Ge mig mitt liv nu!

 

Nu är jag ung

Hela mitt liv

är som en väg utan slut

Det spritter i varje muskel

och hjärnan känns så klar

Ge mig mitt liv

Ge mig mitt liv nu!