När Frun var tio år,

gnolade hon på denna schlager:

Gå och göm dig, Åke Tråk

Hej, gamla nickedocka
Som pysslar med att plocka gråa hår
Hej ni som jämt är trötta
Och trampar kring i nötta gamla skor
När hela livet svänger
Står ni och glor och hänger inte med
Låtarna som ni klämmer fram
Drar upp en massa damm

Gå och göm dig Åke Tråk
Ta ditt sura gäng och åk
Håll er undan
Ända tills ni lärt er le
Och ser ni med
Vad skönt allt é

Ni som jämt vet det bästa
Och lyckats få det mesta trist och grått
Det stundar nya tider
Det börjar sent om sider hända nåt
Ni trampar runt i degen
Och ställer er i vägen för allt nytt
Arma er, som har gått och glömt
Allt det ni en gång drömt

Gå och göm dig Åke Tråk....
Gå och göm dig Åke Tråk....

(av Peter Himmelstrand)

Ibland vill man hitta ett bra täcknamn.

Då kan man ju alltid skapa sig ett hobbitnamn

eller ett alv-alias.

Fru Fundersam heter på "Elvish":

Indis Ciryatan

och som hobbit:

Dolly Foxburr of Fair Downs

Det ger klart andra associationer än

"Fru Fundersam" .

Vad tycker du?

Vilket ger dig och din partner bäst sexliv?

Svara i min nya omröstning. 

Nej.

Att ta sej i kragen är ingen lösning för hela 76,3 %

av dem som svarade i Fruns förra omröstning. 

Här är resultatet: 

Tänker du ta dig i kragen?

Ja. Nu är det dags.   23.7 %

Jag har ju ingen krage att ta mig i ännu. 44.7 %

Nej, jag vägrar.   31.6 %

Totalt har 38 personer röstat.

Så vad kan då vara lösningen???

Frun har fått så många kloka kommentarer av en bloggare som säger i sin presentation att hon är

en urusel "bloggvän". Har insett att jag inte klarar stressmomentet att kommentera  hos andra bloggar. Ledsen, men så är det bara.

Frun känner sig hedrad :-)

När jag läste en av kommentarerna, kom jag att tänka på att många människor har så erbarmligt bråttom, när de pratar. Så bråttom att jag inte orkar bry mig om vad de säger. Det blir ett enda stressmoment att bara försöka ställa in öronen i deras taltempo.

Men det finns också människor som klarar av att tala med sådana stressade pratkvarnar, med lugna ord i sitt eget lugna tempo.

Det beundrar jag!

Och jag tycker också numera att det är njutbart med människor som talar lugnt och har tid att lyssna!

I Uppsala har man KulturNatt varje år.

En underbar historia.

Som en fantastisk festival, men bara med kultur.

Herrn har åkt in till stan.

Men Frun orkar inte.

Även om det är så roligt och upplyftande med dans i alla former, musik, intressanta samtal, litteraturprat, filmer, teater, konstvisningar ... 

Det går ändå inte.

Det är själva folkmängden som skrämmer.

Och tidpunkten på dygnet.

Och trängseln ...

Det är som det är.

Frun orkar inte. 

Frun får roa sig hemma istället. 

Det har regnat.

Och regnat.

En liten stund under eftermiddagen höll det upp och Lillan och jag gick för att hälsa på korna och hästarna. Igen. Hon är väldigt entusiastisk, Lillan, ända tills vi kommer alldeles nära. Det är nämligen inte så lätt att klappa djuren. Då svajar modet. Och kalven som slickade hennes hand hade ju en så sträv tunga.

Men hon vill ändå gå och titta.

Om och om igen.