Dagens trudelutt blir en muminvisa, om den modiga Lilla My, med text av Tove Jansson: 

LILLA MYS VISA

Det finns folk som är rädda för vatten

och folk som är rädda för stan

det finns folk som rädda om natten

och folk som är rädda på dan.

Men här ser ni en som är med om det mesta

som skrattar och slåss med polisen och festar

som härjar och hojtar i himmelens sky,

den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

Det finns folk som har fnatt på att städa

och folk som är rädda för damm

det finns folk som är gröna av leda

och folk som är röda av skam.

Men här ser ni en som är med om det mesta

som skrattar och slåss med polisen och festar

som härjar och hojtar i himmelens sky,

den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

Det finns folk som har trist hela dagen

och folk som har bråttom i ett

det finns folk som blir sjuka i magen

av bekymmer om vad som är rätt.

Men här ser ni en som är med om det mesta

som skrattar och slåss med polisen och festar

som härjar och hojtar i himmelens sky,

den förtrollande, argsinta, lyckliga My!

 

Vi cyklar runt i världen

Vi cyklar runt i världen

vi spelar på gator och torg

Vi spelar på allt som låter

ja till och med på vår hoj!

Vi spelar för små hästar

som bjuder oss på toy

Vi spelar för gubbar

spelar för gummor

spelar för alla som vill ha skoj!

 

Ibland när vi står där och spelar

så kommer det fram till oss

sura gamla gnetar

som inte gillar oss

Då vill dom köra bort oss

men vi kan inte slåss

Då spelar vi bort dom

spelar vi väck dom

spelar dom ända till Veskafors!

(från Nationalteaterns skiva: Kåldolmar och Kalsipper) 

Den här sången sjöng min mamma för mig, när jag var liten:

LYCKANS LAND

Vid en väg på en sten

satt en liten flicka,

bara fötter, bara ben,

mager som en sticka.

Men hon var så glad ändå,

log med skälmska ögon grå.

Vid en väg på en sten

satt en liten flicka.

Kom en liten gosse där,

stannade förlägen:

"Uppå vandring stadd jag är.

Kan du visa vägen?

Jag skall hän till lyckans land,

till dess fjärran fagra strand."

Kom en liten gosse där,

stannade förlägen.

Och den lilla flickan log,

hennes ögon blänkte:

"Vägen dit, den vet jag nog:

just där sol sig sänkte,

där går gyllne strålars spång.

Över den skall gå din gång."

Och den lilla flickan log.

Hennes ögon blänkte.

"Går du spången, skall du snart

hinna månens skära,

där det skimrar underbart,

då är målet nära.

Ty på närmsta stjärnan just

ligger lyckans fagra kust,

där det skimrar underbart,

då är målet nära."

Inte vet jag det, om se'n

gossen hittat vägen.

Kanske står han kvar där än,

tittande förlägen,

tittande förundrad på

ögon, skrattande och grå.

Inte vet jag det, om se'n

gossen hittat vägen.

Nu hoppar haren kråka

på ängens vita gräs.

mu glider gladan slint i snögan snår.
I långa lopp och längslar
min kropp i molom går,
ty slokar sol på nattosamma näs.

Stjärnor i skelom,
dudom delom.
Vind går i felom -

Spelom!

 

Nu duggar dag från dejlom
i mörkomånan sjö
och stjärnor stinga hål i himmelen.
Min glyckans glada glejom,
när kommer du igen?
- Ty kommer du skall vissomliga dö.

 

Stjärnor...

 

Så lutar somt sig stilla
på vitan väntomvall,
när smältan sol förrinner med min dag.

Den röda sorg sig hällnar
vid klirrand bällromslag.
Från molom flyr min själ i svollna svall.

 

Stjärnor...

 

Visa i molom av Alf Hambe

Varför ska man älska, den man ändå aldrig får?

Varför tändes i mitt hjärta, kärlek vid så unga år?

Den som älskat aldrig glömmer.

Den som glömt ej älskat har.

Den som älskade och glömde,

visste ej vad kärlek var. 

Frankrikes nationaldag idag.

Fru Fundersam läser i tidningen:

"Frankrike firar sin nationaldag i dag den 14:e juli. På Champs-Élysées i Paris marscherade militärer från hela Europa. En symbol för freden, enligt president Nicolas Sarkozy."

Militärer för ett enat Europa?

Jo, vi kan ju hoppas.

Vad ska jag sjunga?

Broder Jakob, broder Jakob

Sover du? Sover du?

Hör du inte klockan?

Hör du inte klockan?

Bing, bing, bång.

Bing, bing, bång.

Till Österland vill jag fara

där bor allrakärestan min

Till Österland vill jag fara

där bor allrakärestan min.

Bortom berg och djupa dalar

alltunder den grönskande lind.

Ridom

Ridom, ridom, ridom över sanden
solen sjunker bortom Arnar fjäll.
Mörkret breder skuggor över sanden
spöken kommer fram när det blir kväll.

Herren leder gångarn min
Ännu ar det långt till gård och grind.
Herren leder gångarn min
Ännu ar det långt till gård och grind.

Räven tjuter, tjuter bakom kullen
fåren flyr i fruktan för hans klo.
Men vem ropar, ropar ut ur mullen
bergakungen stiger ur sitt bo.

Fredlös han i lönndom går

jagar liksom räven vilsna får.
Fredlös han i lönndom går
jagar liksom räven vilsna får.

Älvadrottningen dansar över sanden
rid, ja rid om livet är dig kärt.
Fly den fagra älvadrottning handen
ryttarns själ till fånge hon begärt.

Bästa häst jag offra vill
om jag hinner fram till Kida gill.
Bästa häst jag offra vill
om jag hinner fram till Kida gill.