Men bara om min älskade väntar...
(Bob Dylan "Tomorrow is a long time"
svensk översättning Ulf Dageby)

Om idag inte var en ändlös landsväg
och i natt en vild och krokig stig
om i morgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

 

Men bara om min älskade väntar

och om jag hör hennes hjärta sakta slå

Bara om hon låg här tätt intill mig

kan jag bli den jag var igår

 

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorgelösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

 

Men bara om min älskade väntar...

 

 

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
en skönhet större än allting som jag vet!

 

Och bara om jag vet att hon väntar
och om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg tätt intill mig
kan jag bli den jag var igår

Storbror ser dig!!!

Men om man vill vara för sig själv ...?

Ska man ha brevlåda nu...?????

SAGAN OM STEFAN

Jag heter Stefan och jag vill inte
längre vara med om att någon annan
ska bestämma över mig
Dom bara bråkar och tjatar om
alla små bestämmelser som faktiskt
inte jag har varit med och hittat på
Om man vill vara för sig själv
om man vill se om man kan klara sig
i skogen ett tag, det är väl bra
Ska man ha brevlåda nu
och vad är byggnadslov för nåt
Och varför får man aldrig göra
som man vill?

Är det nån som minns Ebert?

EBERT

- Hej. Vad heter du då?
- Jag heter Ebert
och jag har en groda i fickan

-Hej. Vad har du mer då?
- Jag har en tam undulat
och en hund som kan vissla

- Hej. Var har du dom då?
- Jag känner en som har ormar
som bor under sängen

- Vad gör han med dom då?
- Han bara har dom där och ser hur
dom gör när dom äter

- Hej. Ska vi gå dit då?
- Jag brukar följa med pappa
när han går till jobbet

- Hej. Vad gör du där då?
- Sågar och hyvlar och spikar
och skruvar och borrar

-Hej. Jag måste gå nu
Jag ska få ärtor och majs
av min mamma

Å vad jag tycker om majs
Å vad jag älskar majs
Å vad jag är galen i majs

Fru Fundersam minns inte var hon lärt sig denna mod-och-mandomssång.  Men här är den i alla fall, så som den fastnat i minnet:

Vi ä från Hässjö - Tynderö, Hässjö-Tynderö vi, häj!

Vi ä från Hässjö - Tynderö, Hässjö-Tynderö vi, häj!

Di-bi-di-bi-di-bi-di-bi-di. Häj!

 

Vi ha bytta bak i båten, bytta bak i bäten, vi. Häj! 

Vi ha bytta bak i båten, bytta bak i bäten, vi. Häj!

Di-bi-di-bi-di-bi-di-bi-di. Häj!

 

Vi ä stark uti armarn, stark ut i armarn vi. Häj! 

Vi ä stark uti armarn, stark ut i armarn vi. Häj!

Di-bi-di-bi-di-bi-di-bi-di. Häj!

 

Vi ha håre på bröste, håre på bröste vi. Häj!

Vi ha håre på bröste, håre på bröste vi. Häj!

Di-bi-di-bi-di-bi-di-bi-di. Häj!

 

Vi kan kyssa på jäntan, kyssa på jäntan vi. Häj! 

Vi kan kyssa på jäntan, kyssa på jäntan vi. Häj!

Di-bi-di-bi-di-bi-di-bi-di. Häj!

 

 

Den här folkvisan dyker ofta upp i mitt huvud.

Molltoner, men vacker ...

Limu, limu lima

Gud låt solen skina

Över bergena blå

Över kullorna små

Som i skogen ska gå om sommaren

Misans klagolåt

En misa har jag varit i alla mina dar,

miserabel var min mamma och misären var min far,

en misa har jag varit och en misa vill jag bli;

det är så skönt att sjunka i mild melankoli.

Och om jag vore vacker och min näsa underbar,

beundrad utav alla och dyrkad av envar,

så skulle kanske någon som vore stor och rik

tillsända mig en ros i cellofan från en butik.

Men allting har en ända och lyckan flyr sin kos;

det finns för många taggar på varje liten ros.

Jag går i månens skimmer invid den svarta älv

och plockar anemoner och tänker på mig själv.

/Tove Jansson 

Kristallen den fina

Kristallen den fina som solen månd’ skina

Som stjärnorna blänka i skyn

Jag känner en flicka i dygden den fina

En flicka i denna här byn

Min vän, min vän och älskogsblomma

Ack, om vi kunde tillsammans komma

Och jag vore vännen din

Och du allra kärestan min

Du ädela ros och förgyllande skrin!

 

//Och om jag än fore till världens ända

Så ropar mitt hjärta till dig.//

Till dig, min vän och älskogsblomma

Ack, om vi kunde tillsammans komma

Och jag vore vännen din

Och du allra kärestan min

Du ädela ros och förgyllande skrin!

 

God morgon!

Nu tar Fru Fundersam ton igen.

Den här gamla Robbantexten får ny innebörd för Frun,

nu i utmattningstidernas tidevarv:

Ulla-Trapid

Ulla, min Ulla har problems med sin speed
Allting som hon gör det går i ullatrapid
Ulla, min Ulla passar aldrig någon tid,
för Ulla rullar fram i ullatrapid

Hon har dålig kläm på
det där med fart och tempo
Sakta
glider hon fram genom livet
Sakta
skrider hon fram, det är givet
Uppå sådan sölig jänta
jämt man vänta får
Om hon nån gång springer
sere nästan ut som
om hon
går...

Ulla, min Ulla hon har så dålig speed
Allting som hon gör det går i ullatrapid
Ulla, min Ulla passar aldrig någon tid,
för Ulla rullar fram i ullatrapid

text: Robert Broberg