1. Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

2. Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

3. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,
där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.
Jag ser i mina drömmer
de silvervita strömmar
med tusende gondoler uppå den klara flod.

4. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda sken
jag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,
och hur i aktern sitter
beglänst att stjärnans glitter,
en späd italienska med röst så ljus och len.

5. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
i dalen, mörk och stilla,
när solen sjunker ner bak Vesuvius'es rand.

 (Birger Sjöberg)

Här är en visa som Fruns mamma sjöng för Frun

och som Frun sjöng för sina barn:

Trollkarlen

I Indialand bak Himalajas rand
där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så
att åtta blev nitton och nitton blev två.

 

Han trollade så att ett berg kunde bli
en fettisdagsbulle med vispgrädde i,
så vattnet som rann i en flod ett tu tre
förvandlades till både kaffe och te.

 

Han trolleritrollade också så att
ett nötskal stack ut som en ståtlig fregatt,
så stjärnorna regnade ner som gullsand
och månen föll som en citron i hans hand.

 

Och Kejsar’n av Kina han sa: ”Jag slår vad,
att ingen förvandlar sig till lemonad!”
”Haha”, ropte trollkarl’n, ”se då på min kraft!”
och simsalabim blev han till ett glas saft.

 

Men solen sken het över risfält och älv
och trollkarl’n blev törstig –– och drack upp sig själv.
Det skedde i misshugg, som ni nog förstår,
men det har han ångrat i sjuhundra år.

 

Text: Lennart Hellsing

När Fru Fundersam är ute och går, dyker det alltid upp (ibland fåniga) melodier i huvudet. De sitter där som berget under promenaden. Ofta taktfasta, efter gångtempot.

T ex den här:

En, två, tre, fyr,

fem och sex och sju.

Ut i skogen,

tåga alla nu.

Far går först

och Tummeliten sist.

Tyst det är,

ej rörs en enda kvist.

Här är en alldeles fantastiskt vacker sång:

Jag ger dig min morgon 

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra

Genom frostigt glas syns solen som en huldra

Ditt hår det flyter, över hela kudden

 

Om du va vaken skulle jag ge dig

allt det där jag aldrig ger dig

men du, jag ger dig min morgon

jag ger dig min dag

 

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar

Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar

Du drömmer om nåt fint, jag ser du småler

 

Om du va vaken...

 

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger

Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer

Lyssna till den sång, som jorden sjunger

 

Om du va vaken...

 

Likt en sländas spröda vinge ögat skälver

Solens smälta i ditt hår kring pannan välver

Du, jag tror vi flyr, rakt in i solen

 

Om du va vaken...

 

av Fred Åkeström

Lyssna här på Cajsastina eller här på Fred själv eller här på Håkan. 

Lite sommar är det ändå kvar ....

I sommarens soliga dagar

vi gå genom skogar och hagar.

På färdens besvär, ingen klagar.

Vi sjunga var vi gå. Hallå! Hallå!

Du som är ung,

kom med och sjung

och sitt ej hemma slö och tung.

Vår sångartropp

han gångar opp

på kullens allra högsta topp

i sommarens soliga dagar.

Vi sjunga var vi gå.

Hallå! Hallå! 

Häpp! 

Nationalteatern sjöng den här sången för många år sedan ...

Men den är lika bra och lika aktuell idag.

Det är viktigt för ungdomar att känna att de har ett värde!

Att få ett jobb, en bostad och ett liv ...

Nu är jag ung

Hela mitt liv

känns som en väg utan slut!

Det spritter i varje muskel

och hjärnan känns så klar

Ge mig mitt liv

Ge mig mitt liv nu!

 

Jag vill inte gå i dimman

längs en tröstlös aveny

Jag vill göra nåt bra nu!

Jag vill inte vara arbetslös

när jag är så full av liv

Ge mig mitt liv

Ge mig mitt liv nu!

 

Nu är jag ung

Hela mitt liv

är som en väg utan slut

Det spritter i varje muskel

och hjärnan känns så klar

Ge mig mitt liv

Ge mig mitt liv nu!

 

 

Fru Fundersam hade en gång en skiva med Lillemor Lind. (Kanske finns den kvar, nerpackad i nån kartong ...)

Där finns en vacker kärlekssång, som Frun bara minns fragment ifrån.

En vers gick ungefär så här:

Vi reste till höga Norden

långt upp till samernas land.

Men det finns inget bättre på jorden

än att sova på din arm.

Min kärlek du tog,

men jag vet ju,

att jag alltid har den kvar

för att ge dig

och ge dig den åter

i all min levnads dar. 

Lite kampvilja kan ju aldrig vara fel ...

Hanna från Arlöv

Jag jobba' på tvätten i Arlöv

Det var sommar och varmt

Det var ett sommarjobb

Jag skulle fixa lite egna pengar

 

Brevid mig stog en kärring

Hanna från Arlöv

Svettades i ångan från pressen

Det var 40 grader varmt

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

 

Vi jobbade tillsammans i tvätten

Hanna var kommunist

En tant på femtio år

Kan väl inte vara kommunist, va?

 

Hon var så förbannad på värmen

Och på chefen som sa att

dom inte hade råd med fläktar

Kyss mig där bak sa Hanna

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

 

Och Hanna höll tal på en mangel

Nu strejkar vi vilt

Vi är väl inga djur

Vi ska fan i mig ha våra fläktar

 

Hon talade med mig om vårt jobb

Och om chefens profit

Och om att vi som jobbar skulle hålla samman

Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Göra nåt' själv

 

Hela tvätten stod stilla i Arlöv

Chefen slet sitt hår

En jugoslav fick gå

Men dom vågade inte focka Hanna

 

Så fick vi då till slut en fläkt

Det var en ynklig fläkt

Det var nästan lika varmt som förut

Men jag lärde mig att fajtas

 

Hanna från Arlöv, hej!

Jag lärde mycket av dig

Du sa som det var

Och det kändes så bra så

Nu kan jag göra nånting själv

Hanna från Arlöv