Jag är en liten gosse ifrån staden

som har åkt till landet hela dagen

Jag ska gå till kossorna i hagen

för att se om dom har mjölk i magen

(Vad ska du göra sen)

Plocka blommor åt en vän

(Sen åker du väl hem)

Aldrig åker jag väl hem

Jag ska koka soppa på en spik

fånga lite abborre och sik

Sen när jag är riktigt mätt och rik

ska jag meditera i en vik

(Vad ska du göra sen)

Plocka blåbär åt en vän

(Sen åker du väl hem)

Aldrig åker jag väl hem

Skulle alla klockor ringa ding-dong

Skulle alla bilar tuta tut-tut

Skulle alla hjältar slås och stenas

Ja, skulle mitt kalas bli en arena

(Då åker du väl hem)

Nej, till öknen gick jag sen

(Vad gjorde du väl då)

Stack mitt huvud i det blå

Jag stack mitt huvud i det blå

(Bilden lånad från sidan som länkas till nedan.) 

Med ögon känsliga för grönt
Och tänk, i parken

på våren

med ögon känsliga för grönt

och kastanjeblad

som paraplyer.

Och våra händer känsliga för allt
som är skönt.

 

Vi vek en duva

av papper,

i vinden seglade den långt.

Och den landade

på en staty som

fick ändra alla orden
i sin sång.

 

Det regnade.

Men bilderna blev bra,

det var ett egendomligt ljus den dan.

Vi fyllde våra ögon

med ljuset och tankarna på allt det nya.

 

I parken

på våren

med ögon känsliga för grönt

och kastanjeblad

som paraplyer.

Jag älskade dig då,
det gör jag nu.

av Barbro Hörberg.

Här kan du läsa mer om Barbro Hörberg. 

Ifrån Volga häromdagen

red jag, kom jag genom hagen,

mötte Minka, blev betagen.

Minka, söta Minka.

Daggräs hade hon i handen, /Rättelse: DARRGRÄS ska det vara!/

körbärskorgen full till randen,

jag steg av min häst och band den.

Minka, söta Minka.

(Så minns jag texten ... Är det rätt?

- TACK för rättelsen i kommentaren!!!!:-)

The Gräsänkling Blues

 Det är måndag morgon

och mitt huvud känns så tungt.

Jo ja sa just det att det är måndag morgon

och mitt huvud känns så tungt,

när jag sitter här med ett glas grapefruktjuice,

sjungande The Gräsänkling Blues.

Min fru har rest till Mölle,

till Mölle by the sea.

Hon for för fjorton da’r sen

och jag kände mej så fri.

Oh, hå, hå, hå, oh boy!

Nu skulle här jumpas för joy!

Men nu känner jag mig mindre fri,

så nu får refrängen bli:

Oh, Elsalill, come back to me!

Jag glömmer ej den gången

när jag stod där på perrongen

och min Elsa höll mej fången

i ett stadigt grepp.

Hon sa jag skulle inte glömma de å de å de å de å de

å så sa tåget tut och gick och jag sa "släpp!"

och ännu kan jag höra

hur det ringer i mitt öra:

Mata fiskarna, vattna cissusen.

Häpp! Häpp! Häpp!

Jag ska köpa nya fiskar,

ty dom gamla har tatt slut,

och jag själv är lika vissen

såsom cissusen ser ut,

oh, hå hå, hå, hå, o-hå!

Ja, jag mår inte riktigt bra,

i-i-i-dag!

Den vecka som har gått

har trotsat all kalkyl,

och allt som finns i huset

är kapsyl och magnecyl.

Vårt hembiträde Anna,

vår trogna gamla skatt,

Förlora’ jag i poker

till Stig Järrel förrgår natt.

Oh, hå, hå, hå, hå, hå,

vad ska min hustru tro!

Så nu får jag klara allting själv

med mycket stort besvär,

och min minneslista låter så här:

Jag måste skura trappan,

jag måste bona golv,

och jag ska hinna in på banken före klockan tre,

och jag ska stämma om pianot,

jag ska måla om i köket,

jag ska samla alla kräftskal i en prydlig liten hög,

och laga dörren sen,

och muta portvakten,

å så damma, damma, damma om igen.

Ni förstår, min fru är lite sotis

så om hon får veta att

det var fyra scandale beauties

hemma här hos mej i natt,

oh, hå, hå, hå, hå, hå,

då skulle jag bli både gul och blue.

Så här gäller det att städa fort

och gardera sej,

ty hon tror mera på en hårnål

än hon tror på mej.

Hysch, hysch!

En nyckel i tamburdörrn,

jag hör den alltför bra,

hon skulle kommit först i morron

å så kommer hon i dag!

Hå, hå, hå, hå, hå, hå!

For now I´ll turn the devil loose...

Full fart på köksdörren,

jag tror jag smiter min kos,

sjungande The Gräsänkling Blues.

Uti vår hage

Uti vår hage där växa blå bär.
  -Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
  -Kom liljor och akvileja,
  Kom rosor och salivia,
  Kom ljuva krusmynta,
  Kom hjärtans fröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Vill du så binder jag åt dig en krans.

Kransen den sätter jag sen i ditt hår.
Solen den dalar, men hoppet uppgår.

Uti vår hage finns blommor och bär,
Men utav alla du kärast mig är.

Sången Han Sjöng Var Min Egen

(Killing me softly with his song)

Sången han sjöng var min egen

berättade allt om min tid

Sången han sjöng var min egen

Orden var tagna ur mitt liv

Rytmen var mönster på min hud

Orden var tagna ur mitt liv

En sal med hundra mänskor

vid pianot satt en man

Jag gick igenom rummet

och lyssna’ lite grann

Då plötsligt fanns där sången

min omgivning försvann

Sången han sjöng var min egen

berättade allt om min tid

Sången han sjöng var min egen

Orden var tagna ur mitt liv

Rytmen var mönster på min hud

Orden var tagna ur mitt liv

Jag stod där som förstenad

Hans text var mina ord

Han läste innantill

han grävde i min jord

Jag bad: Snälla sluta

men han sjöng på och log

Sången han sjöng var min egen

berättade allt om min tid

Sången han sjöng var min egen

Orden var tagna ur mitt liv

Rytmen var mönster på min hud

Orden var tagna ur mitt liv

Saskia

Saskia har ett namn med klang.

Hon jobbar på ett pilsnerpang.

Häller upp öl åt grabbarna.

Grabbarna tycker hon är bra.

Grabbarna tycker hon är bra.

Sen är det inget mer med det.

Saskia hon är vindögd, se.

Fast hennes blick är ren och klar

väcker den löje hos envar.

Väcker den löje hos envar.

Hon är tyst och obemärkt,

hennes uniform är stärkt.

Men hon var vacker och när hon log

så att man efter andan drog.

Så att man efter andan drog.

Jag lät min blick gå upptäcksfärd,

och det var faktiskt mödan värd.

Ju mer den såg, ju mer den fann,

hon var ju rent otroligt grann.

Hon var ju rent otroligt grann.

Sen jag mig med en pilsner stärkt

sade jag: -Fröken, har ni märkt?

Har det ännu ej slagit er

att jag har iakttagit er?

Att jag har iakttagit er?

Hon sa: -Min herre, det är sant.

Orsaken är mig obekant.

Då tog jag mod till mig och sa:

- När blir ni ledig, Saskia?

När blir ni ledig, Saskia?

Vi såg en film om romantik,

sen drack vi kaffe på ett fik.

Jag följde henne till hennes hus,

i våra hjärtan brann ett ljus.

I våra hjärtan brann ett ljus.

Saskia hade sovalkov

och hon var vacker när hon sov.

Och vi var vakna, mer än nog

då hennes väckarklocka slog.

Då hennes väckarklocka slog.

Saskia är ett namn med klang.

Hon jobbar på ett pilsnerpang.

Hon ser i kors vart än hon ser,

men hon är vacker när hon ler.

Men hon är vacker när hon ler.

Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
förmått mig säga nej till någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det börja' med att du bedrog mig med en annan,
en, som du sa, var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på boten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
och kunde inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt Pompei, ibland ruiner
och trampar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

text och musik: Olle Adolphson