Vi startade bokcirkeln igen, efter sommaren.

Till ikväll hade vi läst

av Eva Ström.

En liten vacker bok om en svår händelse. Claire väljer att begå självmord och boken cirklar kring funderingar hur det kom sig att hon valde detta svåra. Claire - flickan som tycktes ha allt.

Språket är poetiskt. Eva Ström formulerar sig i ord som känns nya. Men det är inte en roman i vanlig bemärkelse, med klar logik och förklaringar. Den är skriven som scener efter varandra. Och frågor kring vad det var som hände och varför. Claire tycks oåtkomlig. Ingen kommer henne nära och hon är själv inte delaktig i livet runt omkring. Hon är fångad i en bild av en lycklig flicka som har allt. Hon ser inte längre någon mening i något. Hon har inte längre någon vilja eller kontakt med sitt jag. Hon är ett ensambarn i familjen Säwe. Och hennes förmodade depression skildras av den allvetande författaren.

Men också andra ensambarn: den avundsjuka Nina, Linda Bell och Carl Magnus Irfelt. Och mammorna. Och papporna. Och alla tycks de vara ensamvarelser ...

Vad är då budskapet i boken?

Är det just det, att vi går ensamma? Eller att ingen någonsin kan veta hur en annan människa mår inuti? Eller att frågor aldrig har sina givna svar?

Boken gav oss många tankar och när kvällen slutade, hade stämningen bytts från djupaste sorg till sprudlande glädje. Kanske var det det som var bokens syfte - att förlösa oss? 

Här är en recension av boken från DN:s Leif Zern.

 

margus

7 september 2007 16:39

Budskapet..? Hmm, som du beskriver innehållet tänkte jag genast att vi behöver drömmar, mål att stäva mot, för att må bra.
Själv släpar jag på många drömmar som jag tycks ha svårt att uppnå. "Ska du inte städa i drömskåpet?" föreslog någon. Neeej, tänkte jag... jag gillar mina drömmar hur avlägsna de än är. Vill inte vara utan dem.

http://margus.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

7 september 2007 22:33

Så är det! Utan drömmar, utan visioner, utan mål = utan mening ...
Det är väl också därför som man lätt hamnar i depression, när man inte längre behövs - blir arbetslös, sjuk, gammal. När man inte längre har en plats i gemenskapen. Och så var det ju för denna flicka i boken också - hon kände sig inte hemma i livet ...
Vi måste vårda våra drömmar, men också våga sätta upp några mål ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...