Gabriel García Márquez

Kommit hem från bokcirkeln.

Vi pratade om Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez.

En tjock bok, fullmatad med detaljer från allra första början. Målande beskrivningar av många personer och långa härliga kapitel. Alltså - inte alldeles lättläst.

Men väl inne i boken, när man vant sig vid stilen, glimrar den av bilder, dofter, djur, människor och deras alla egenheter. Den utspelar sig under ett halvt sekel i Latinamerika och handlar mest av allt om kärlek.

Vad är kärlek? Hur är kärlek? Hur var kärleken i kolerans tid ...

Huvudpersoner är Florentino Ariza, Fermina Daza och Juvenal Urbino. Florentino blir kär i Fermina och kärleken blir platonisk, eftersom de inte kan träffas. Den unga Fermina sitter hemma med sin faster och lever ett ganska isolerat liv. Hennes far vill att hon ska höja sig klassmässigt och gör allt för att fostra henne till en blivande hustru till en "fin" man. De utväxlar brev i hemliget och allt växer till en lidelse. Särskilt för den kärlekstörstande, romantiske telegrafisten Florentino.

Fermina tycker sig så småningom inse att allting var en illusion och gifter sig istället efter en del övertalning, med läkaren Juvenal Urbino. När boken börjar, följer vi läkaren som gammal, under hans sista dygn ca femtio år senare. Och sedan rullas åren och berättelsen upp, vad som hänt dessförinnan.

Här finns förutom den platoniska kärleken, många skildringar av den köttsliga, kroppsliga kärleken. Och det äktenskapliga livet. Och många tankar väcks kring vad kärlek egentligen är. Och vad äktenskapet innebär.

Den som gillar maffiga beskrivningar och mustiga skildringar, njuter säkerligen av bokens alla lustfyllda och överdådiga scener. Men Fru Fundersam märkte samtidigt att det var en bok som inte gick att läsa snabbt, eller slarvigt. Det gällde att koncentrera sig och verkligen hänga med för att kunna skilja den ena älskarinnan från den andra ...

Spännande att kliva in i den verklighet som författaren målar upp. Och Fru Fundersam tycker sig känna att författaren är en person som levt och varit med om mycket. Han kan teckna människoporträtt och fånga mänskligt beteende.

Så är han också en av de mest populära Nobelpristagarna.

Det var guatemalaren Miguel Angel Asturias som en gång i det tidiga 60-talet öppnade mina ögon för den latinamerikanska litteraturen. Det var cubanen Alejo Carpentier som gav mig mersmak och det var colombianen Gabriel García Márquez som gjorde mig till frossare.

skriver K Arne Blom (Läs mer här.)

Nu är Fru Fundersam sugen att läsa Hundra år av ensamhet. 

 

Hannele

20 juni 2007 13:42

Alltid roligt med boktips, men jag kanske skulle föredra en kvinnlig författare med flera älskare..

http://hannelesparadis.blogspot.com

 

Anders Medelålders

20 juni 2007 21:53

"Hundra år av ensamhet" är inget dåligt projekt. Jag var i och för sig ung när jag läste den, men jag tror inte det var besvärligt att hålla isär personerna. Men långa kapitel hade han.

http://ysse.bloggagratis.se

 

Soley

21 juni 2007 22:24

Hundra år av ensamhet... Denna bok återkommer jag ständigt till. Hoppas att du får en bra läsupplevelse!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...