Sitter och lyssnar på reprisen av dagens Sommarprogram

med Erland Josephson. Han måste numera ha hjälp av sin son,

när han gör sommarprogrammet.

Därför att han fått Parkinson och inte riktigt klarar att

hålla i programmet själv.

Frun har hälsat på sina föräldrar i helgen och Fruns far

har också förändrats med åren ...

Men han har inte Parkinson. Han har en liten hjärnskada,

som gör att han inte vet vad han ska göra. Och han känner

sig förvirrad. Och så minns han inte allting.

Men ändå finns det mesta av minnen inne i hans huvud,

någonstans. Ibland kommer det fram ... Och han är god och

glad som ett litet barn. Och pratar och skrattar om det mesta ...

Annorlunda är det!

Att se sina föräldrar förändras. 

Fru Fundersam fick tre barnbarn under samma år - förra året. Tre ettåringar som redan springer omkring. Tänk att klivet från "tjej" över mamma och kvinna, till mormor och farmor, gick så snabbt! Och ändå är det verkligen ingen som är missnöjd med det. Allraminst jag.

Det är skönt att närma sig femti och känna sig rätt trygg på jorden. Att få vara med om att följa ytterligare en generation med små älsklingar.  Få en mjuk barnaarm runt nacken och en liten hand i sin. Ett stort leende och varma blickar ...

Kärlek! 

Jag har oljat in badrumsbänken av trä,

som ärligt talat var ganska prickig av vattendroppar

innan oljningen. Nu glänser den däremot.

Trevligt.

Och igår målade jag trösklar - första strykningen med linoljefärg, 100 % grön umbra. (Så golvet är fullt av tidningspapper och tejp. De ska nämligen målas två gånger till och jag tänkte slippa plocka undan och tejpa om inför varje strykning.)

Det tar tid innan linoljefärgen torkar ...


Nu ska jag ge mig på badrumstaket - tredje strykningen.

Som tur är - inga barnbarn i sikte den närmaste veckan.

Fru Fundersam har ett litet barnbarn på besök idag.

Som så gärna hjälper till med att vika tvätt

och lyfta tvättkorgen ...

Det har varit en solig och fin dag och vi har badat

och ätit pannkakor, plockat tusenskönor och tittat

på hästar.

Precis så som man önskar att barnbarnsdagar ska vara.

Men nu sover den lilla gott och Frun ska också krypa i säng.

God natt alla bloggvänner! 

Jo, ni som följt Fru Fundersam en tid ...

... minns kanske att det Frun glad i hågen beställde material till Waldorfdockor, för bra många månader sedan.

Det skulle bli presenter till alla tre barbarnen.

Men hur det nu var, så hade det inte blivit några dockor ....

... förrän idag.

Första dockan är klar!

Eftersom barnbarn Ester från Småland kommer på besök imorgon,

så måste ju Fru Mormor skärpa till sig.

Här är dockan.

Den första.

Först hade hon inga ärmar

på den stickade kroppsstrumpan ...

Men så kompletterade Frun med två små vingar. Så att det blev någon form av balans ... Fru Fundersam räknar med att Esters mamma ska sy massor av kläder till dockan! (Hon är nämligen bra mycket mer konstnärlig och energirik än Frun.)

Tja! Inte illa i alla fall, för att var första försöket ... 

Och Frun hoppas att snart 1-åriga Ester blir glad.

Dockan är rödhårig, liksom dess blivande ägare ... 

Kvällspromenad.

Den tar tid, när man går med en liten trettonåring,

som ska fotografera varje ko och varje häst

och varje grässtrå...

Men nu finns det midsommarblommor i

vaser och bunkar och krus. 

Och Fru Fundersam ska gå och

lägga sig nu och önskar er

alla en God natt!

Läste hos helga och Gilla om lekar.

Men har glömt hur Bondtolvan gick till.

Någon som kan förklara???? 

Ingenting går upp mot skrattande barn

I eftermiddag har Frun sparkat boll

med en ett-och-ett-halvt-årig pojke ...

... som kiknade av skratt, när den

stora nallen fick vara med i matchen. 

Frun skrattade också.

Och suckade av lycka!