Ja, för så kanske det blir.
Stämpel: DUKTIG
Stämpel: DÅLIG
För hur ska man annars tolka att skolminister Jan Björklund vill riva upp förbudet att ge små barn betyg?

– Föräldrar har rätt till en tydlig information om hur det går för deras elev i skolan. Jag tycker att utvecklingssamtal är bra, men jag vet också att många föräldrar tycker att man också vill ha skriftlig information, därför att den också är ännu tydligare. Det blir möjligt att införa det från första juli i år, säger skolminister Jan Björklund.
Läs mer här

Fru Fundersam tycker att det är ONÖDIGT att vuxna ska "recensera" barnen när de är så små.

Hjälp barnen att utvecklas och lära med lust istället!

Joo.
Man ändrar perspektiv med åren och erfarenheterna - helt klart.
Läste en nyss en rolig krönika i DN, om detta. Om hur man får bita sig i läppen, när den unga förstagångsmamman förklarar hur det är med barn och könsroller och ...

Varsågoda!
Bengt Ohlsson, Det är friskt att vara medelålders!

(Bild lånad ur dagens SvD)

Ser i en artikel att små, små barn lär sig läsa. Fru Fundersam och första dottern lekte också med sådana lappar: DAGIS, MAMMA, BOLL ... när det begav sig på 70-talet. Och ungen lärde sig läsa redan som treåring. (Nästa barn var väl fyra och de andra två läste väl själva i femårsåldern).

Egentligen är det inte så konstigt. Vissa barn lär sig två olika språk, andra alla bilmärken när de är tre år. En del känner igen McDonaldsloggan. Andra lär sig åka skidor. Det viktiga är väl att alla får göra det dom tycker är roligt. Och i sin egen takt.

Idag skulle nog inte Fru Fundersam ta det lite lugnare med att "leka skola" med barnen, om hon hade haft några små nu. (Uppmärksam som hon numera är på prestationsångesten .... )Tids nog kommer intresset och då är det dags! Olika för varje barn. Och ingen är väl bättre för att den är tidigast?

Men det är häftigt att små barn kan lära sig så mycket och så snabbt!

För liten för kuddkrig ... men låta nallen dricka vatten var roligt ... och äta rotmos med korv och sedan bajsa på pottan gick också bra.
När min lille sonson skulle sova middag var det inte så lätt däremot. Det blev lekstund istället. Medan farmor sjöng Vyss lull, lille palt, leka får du sedan ... var det fullt hallabaloo i spjälsängen. Den lille gullungen la täcket över sina nakna fötter och sa: Blubbelubbbelubbelubb? Drog sedan undan täcket och ropade: Däää!
(Och för er som inte är så vana att umgås med små små barn, kan jag berätta att det betydde: Var är fötterna? Där!) Inget sovande där inte! :-)

Fru Fundersam har haft en rolig dag men bidde lite trött av att åka hela vägen hem, genom yrsnön som la sig i tjocka vallar på vägarna. Skönt att komma hem till stugan igen.

Idag har grannflickan hälsat på och "hjälpt till" med olika grejer. Bland annat att äta pepparkakor som fanns kvar. Och så har hon sjungit vackra sånger för mig.

När jag satt vid datorn en stund, hörde jag henne ropa:
- Hur många trådar tycker du att jag ska klippa bort?

Hon hade stickat ett varv på en av mina babykoftor och tyckte att det blev lite trassligt ...

Hon kan nästan allt, den där Lotta!
Fy Farao, vad hon e finurlig!!

Det kom så många kommentarer på förra respektinlägget som handlar om barn, så jag känner att jag måste skriva ett extra inlägg om det.
Jag tänker på att det ingår i bemötandet av barn att också respektera deras känslor av sorg, ilska , ledsenhet och andra s k "negativa känslor". Men inte förstärka dem. Alltså bekräfta - jag ser att du är ledsen .... jag förstår att du blir arg .... - men ändå vuxet leda framåt mot något annat, när barnet fastnat i "gnälligt beteende".

Det är balansgång som kräver inkännande respekt.
Jag tror att det bästa man kan göra är att själv hålla sig lugn och inte gå in i barnets förtvivlan. Att känna tydligt vem som är vuxen = trygg & vänlig!

... är det lugnt nu.
Ingen vind, ingen storm inga orkaner.

Söndagfrukostar får ta tid.
Morgonen med herrn har varit fin. Vi har lyssnat på P2: klassisk musik, världsmusik och sedan programmet Felicia. Allt går i behagligt tempo. Det är en lyx som infinner sig ibland hos oss som numera har vuxna barn som flyttat ...

Jag känner många unga personer, på väg in i vuxenansvaret. På väg ut i arbetslivet, på väg mot framtiden ...

Och jag vill så innerligt gärna att ni ska VÅGA ta ansvar, känna TILLIT till er själva och andra, leva i KÄRLEK och ha ROLIGT. Jag vill att ni ska känna livslust! För ni är underbara. Och det finns möjligheter. Våga tro på det. (Skulle ju vara hemskt om jag medverkade till att ni tappade lusten.)

Håhåjaja. Ni ska inte skrämmas av en trött tant som gnäller....(Jag är egentligen full av TILLIT och KÄRLEK och inuti är jag en glad skit. Det är bara det att, ibland blir vi alla nedslagna.)

Okej?!