Min pappas fastrar, som närmar sig 100 år, kan prata

om sig själva som tjejer ...

Och somliga trettiåringar vill vara "tanter".

Här är en underbar bild som jag såg på nätet.

Det är konstnären Lena Kamras 

som gjort litografin "Tjejträff".

Undrar jag ...

vad de här tjejerna ska ha för sig på sin träff .... 

Nu när barnbarnen blivit lite "större" (mellan 1 och 2 år)...

... kan man prata i telefonen med dem.

Oftast hörs bara lite andning på andra sidan.

Eller så kommer ett förvånat  "mojmoj?".

Idag blev lilla E. så glad när vi pratade i telefonen,

att hon gick till ytterdörren för att se om jag skulle dyka upp där. 

Men det gjorde jag ju inte.

För jag var ju bara "i telefonen".

Livet är fullt av gåtor. 

Och så firad Fru Fundersam har blivit!!!!

Några vänner från Långbortistan kom sjungandes denna sång.

Och alla bloggvänner som tittar in blir idag bjudna på något, som utlovat, nämligen:

Ät och stöppe i er ni bara!!!! 

Fru Fundersam fyller på med onyttigheterna till er gottegrisar ...

Själv tager sig Fru Fundersam en stillsam svängom med sina polare.

... fyller Fru Fundersam 1 år.

Bloggen alltså.

Undrar hur gammal den blir ...

Titta in i morgon, när jag vaknat,

så bjuder jag alla på nåt gott.

God natt! 

Det har regnat.

Och regnat.

En liten stund under eftermiddagen höll det upp och Lillan och jag gick för att hälsa på korna och hästarna. Igen. Hon är väldigt entusiastisk, Lillan, ända tills vi kommer alldeles nära. Det är nämligen inte så lätt att klappa djuren. Då svajar modet. Och kalven som slickade hennes hand hade ju en så sträv tunga.

Men hon vill ändå gå och titta.

Om och om igen. 

Fru Fundersam ser fram emot att titta på teveserien Upp till kamp,

som börjar på måndag. Det ger oss chans att återuppleva 60- och 70-talen.

Det ska bli roligt!

Inte minst att lyssna på musiken.

Fjärde barnbarnet är just fött!

Det blev en liten flicka.

Grattis till storasyster E. och mamma S. och pappa D.! 

HURRA!

Och allt gick bra. 

Tänk om alla lärare kunde förstå att det bästa de kan göra i skolan,

är att tycka om eleverna. Och att behandla dem som "fullgoda medarbetare". 

Jag läste en artikel som fick mig glad.

I Rinkebyskolan har de lyckats komma bort från kriminalitet, kris och kaos, enligt artikeln. Och de bygger sin metod på att skapa en trygghet:

- Ingen kan hitta fram till sin kreativitet utan trygghet och uppskattning, säger Börje Ehrstrand. Självkänslan är en förutsättning för att man ska kunna gå utanför gränserna, våga tappa fotfästet en sekund och landa där ingen annan tidigare har varit.

Om en miljö ska vara riktigt kreativ krävs följande förutsättningar, enligt Lundafilosofen Nils-Eric Sahlin: tillit och tolerans, generositet och gemenskap, kulturell mångfald och jämlikhet, nyfikenhet och småskalighet, kompetens och frihetsanda. Och mycket av detta finns i Rinkebyskolan.

Det gäller ju överallt!

På arbetsplatser, i familjer, bland vänner och i samhället.  

Visst?