Ur "Lille Prinsen" av Antoine de Saint-Exupéry:
Alla stora älskar siffror. När du talar med dem om en ny vän, så frågar de aldrig om det som är viktigt. De säger aldrig: "Hurdan klang har hans röst? Vad vill han helst leka? Samlar han fjärilar?" - De frågar: "Hur gammal är han? Hur många bröder har han? Hur mycket väger han? Hur mycket förtjänar hans far?"

Tänk, när gästerna som kommer hit bakar bröd och lagar middag ..... inte är det någon konst då att ta emot sina vuxenbarn!!!

Mätt och glad kan man sitta och blogga utan att ens behöva tänka på disken.

Vilket gott liv jag lever!!!

Minns tydligt skillnaden mellan att vara svag och lite starkare ...

Igår kom Frun i samspråk med några unga människor om deras problem med andras ilska och manipulativa sätt att plantera skuld hos dem.

Om hur de påverkas av andra, så att de till slut inte vet vad de själva tycker.

Frun känner igen sig. Jag minns hur andra gjorde detsamma med mig. Smulade sönder mina argument, utan att lyssna och försöka förstå, tills jag var helt indoktrinerad av deras åsikter. Så till den grad att jag till slut inte visste vem jag själv var.

Idag hävdar Frun att vi alla HAR ett val, att vi kan göra något åt våra egna liv och inte bara acceptera det som sker. Men det är inte alltid lätt att se sina val, när man är svag.

Fru Fundersams minnen från tidiga barndomen, har oftast ingredienser med ett slags skam inblandade. Att hon gjort något pinsamt fel eller förbjudet.

Som den gången då hon på kompisens julgransplundring råkade pilla på en blank, stor och röd glaskula i granen. Och den föll i golvet och gick sönder.

DÅ var det sådär fruktansvärt pinsamt ...

Frun lärde sig nyss ett nytt roligt ord i ett inlägg av rumbaqueen: http://rumbaqueen.webblogg.se/161206170204_nyhet.html
Ordet är PUMLA.

Fru Fundersam tycker att det är dags! Att röja identiteten och presentera sig i bild. Nåväl, den är inte tagen idag, men ... för inte så längesedan. Ganska bra tycker Frun själv.

Ha-ha-ha. LJUVA LÖGNER. Hittade den nya presentationsbilden på en sida som Gerda-Thyra tipsade om. Här är länken till sidan med de gamla tjusiga bilderna:
http://www.art-e-zine.co.uk/vintageresources.html

(Bilden lånad från Moderna muséets hemsida)
Vår i Hallonbergen, 1972
© Anna Sjödahl
Olja på duk,
tillhör Borås Konstmuseum.

Googles firar den norske konstnären Edvard Munch (1863-1944) idag på sin sök-sida, läser jag hos Inkan.
Konstnären föddes den 12 december.

Tavlan ”Vår i Hallonbergen” ovan, av Anna Sjödahl målades på den tiden då kvinnokampen inte hunnit lika långt som idag. Den är en lek med den berömda tavlan ”Skriet” av Munch. Alla som hört ett spädbarn gråta och inte kunnat trösta, kan väl tänka sig hur lätt det skulle vara att bryta ihop, om man inte hade den naturliga spärren inbyggd …

(Bilden lånad från Berglunds Kreativa Tekniker)

När Fru Fundersams två yngsta döttrar var små barn, sydde Frun varsin Waldorfdocka till dem. I beskrivningen stod att dockan skulle likna barnet så mycket som möjligt, så Frun sydde fast glest, ljust garn som kort hår på den ena dockan och tätt, kraftigt, långt, ljust hår på den andra. Varpå lillasyster undrade varför hennes docka hade så fult och tunt hår ...

Nu har Frun beställt material till nya dockor. Smådockor och lite större. De små ska göras först, medan barnbarnen är pyttesmå. Och så ska barnbarnen begåvas med de större dockorna vartefter. Men den här gången ska Frun försöka sy "fint" hår på alla, så att ingen blir besviken.

Hittade en trevlig tjej som säljer material till dockor av alla de slag på: http://www.berglunds-kreativa.se/kategorilista.php?catname=Dockor

Det är ju populärt hos somliga politiker att tala om att deras politik ska leda till "världens bästa skola" där alla barn får de kunskaper de ska ha. Som om det bara var att stoppa i dem. Och sedan testa att det gått in, för att kunna betygsätta.

Bra i och för sig, tycker Fru Fundersam, men alla barn kan inte lära sig samma saker! Alla kan inte utsättas för samma krav. Det handlar istället om mer resurser för att hjälpa alla barn att klara så mycket som möjligt.

Och det möjliga varierar ju, som sagt.

Läste en artikel om en mamma som startat organisationen Mindroom. Hon vill att alla barn ska få hjälp. Även de barn som inte kan sitta stilla och inte kan räkna ...

– Vi måste hjälpa de här barnen att få fram det de har i huvudet. Tänk dig själv att du har skrivit världens bästa text och så funkar inte skrivaren, du får inte ut texten. Man blir ju tokig. Precis så är det för barn med inlärningssvårigheter.
(ur SvD: Idag-sidan)
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14219230.asp