Fru Fundersam vill berätta om en jul på sextiotalet, då frun var liten och hennes familj just inhandlat en riktig Tandberg rullbandspelare, minsann! På julaftonsmorgon, när familjen drack kaffe och saft i vardagsrummet, blev det dags för morgonpaketen, som låg under Julbocken.

Dröm om barnens förvåning, när mamman och pappan i huset började prata med Julbocken. Och föreställ er sedan de storögda och gapande barnen, som med egna öron hörde hur Julbocken svarade föräldrarna, med långsam, mörk, släpig röst. GOD JUUUL ...

(Fru Fundersams fiffiga föräldrar hade spelat in på Julbockens repliker på bandspelaren och körde sedan upp dem på låg hastighet. Barnen genomskådade inte tricket.)

Det var ett julminne som fastnat!

Surfade runt och hittade en hel del tanter och femtitalister ute i bloggvärlden. Fler som känner sig "snälla och uppfostrade", "duktiga på jobbet" och sedan efter alla stordåd och uppoffringar: utmattade ...
Många kan tycka att de blivit aningens lurade. Av livet, samhället, cheferna och karlarna kanske???

Men så enkelt är det förstås inte. Det går ju inte an att skylla ifrån sig allt och bli ett offer. Att gå in i offer-rollen är ju ingen hit.

Vi får förändra situationen istället. Skratta åt alltsammans och byta riktning. Göra det man innerst inne vill istället. "Sätta ner foten". Bli den man egentligen är.

Och går inte det, så får man acceptera att det inte går - det kan vara en nog stor förändring att ta till. Acceptera att allt är som det är och sluta klaga över det som varit.

Ja, jädrar i min lilla lådda. Så många goda råd det finns om förhållningssätt till livet. Och så svårt det kan vara att följa dem.

Tänk att i Fru Fundersams (icke nämnbara) ålder, uppskattar man besöken hos föräldrarna. Tänk att få bli bjuden på drink och vin och middag, kaffe och kaka. Utan att behöva laga till något själv! Och träffa sina föräldrar som är GLADA för besök!

Det är en GLÄDJE att det blivit så, med åren. Fru Fundersam ömmar för sina gamla och de är bara rara! Så skulle det få vara i alla familjer ...

Fru Fundersam undrar om det är ett ålderstecken när man föredrar SVT:s Go'kväll framför TV4:s Förkväll.

(Kan bara inte med ytligheten och allt korkat pseudoprat i Förkväll ....)

Hela dagen har Fru Fundersam ägnat åt sonsonen och hans föräldrar.

Det går inte att undvika att fundera över tidens gång, när barnbarnen kommit. Gamla glömda beteenden aktualiseras på nytt: Frun har till exempel sopat under matbordet efter middagen! (Och fick en hel skyffel full av brödbitar och torkad barnmat ...)Lekt tittut och sjungit om en kråka som slank hit och dit ...

Åren går. Barnen har växt upp upp och flyttat, och nu återvänder de på besök med sina nya små ... Tänk, att för bara ett år sedan fanns ingen av barnbarnen och nu finns det tre!

Du är vacker med dina rynkor!

Redan som liten får du dina första små, små veck.
Små streck som livet ristar in i ditt ansikte
- det ska så vara!
Streck som blir allt djupare.
Vackra minnen av glädjen,
sorgen och åren som du fått leva.
Rynkor som blir fåror.
Var stolt över dina år!

Läste på en annan blogg ... och kom att tänka på en härlig sång:

Mammarock
(skyffelrock med enveten barnkör)

Maaaaamma! Mamma!
Maaaaaamma ...!
Håll klaffen, små ungar, här är mammornas sång!:

En mamma kammar ofta noll
(noll noll)
Ett barn kan va och spela boll
(boll boll)
Men mamman får gå där och damma
Det är bara samma och samma
för samma gamla mamma

Maaaaamma! Mamma!
Maaaaama! Mamma!

En mamma tvättar smutsiga strumpor
(strump)
och lagar hål i byxornas rumpor
(rump rump)
När barna är ute och leker
står en mamma vid spisen och steker
Det är bara samma och samma
för samma gamla mamma ...

MAAAAAAMMA! MAMMA!
MAAAAAMA! MAMMA!

Men en mamma vill också va flippad och glad
och dansa med shejker i Hyderabad!*
segla på haven och råna en bank
för en mamma är nästan alltid pank!

Så om du vill göra din mamma glad
bjud in henne på ett skepp någon dag!
Då skall ni få skåda en overklig syn:
En vrålande mamma högt uppe i skyn!
som sjunger mammornas sång!
som sjunger mammornas sång!
som sjunger mammornas sång!

*Känd hemvist för otaliga shejker

/Nationalteatern

I förra omröstningen frågade jag:
Får vuxna människor lov att balla ur/leka?

Ja, det är självklart - svarade 90 %
Somliga tycks tro det. Låt dom hålla på, så länge dom inte kommer nära mig - svarade 10 %

Fru Fundersam leker glatt vidare och hoppas att du också gör det!